Om böcker jag läst.

10.05.2015 VILDA ÖSTERN ÄR EJ SOM FÖRUT, Keth Strömdahl, 2014.

Författaren är f.d. journalist, numera freelance som betonar att hon downshiftat. Boken har tillkommit på basen av förberedelserna för ett radioprogram, som fick oväntat god respons. Det är en liten bok, 18 x 15 cm, 215 sidor. På dessa sidor fann jag en hart när gränslös rad av tradiga upprepningar om de stora äventyr, som spritsmugglingen i tiden innebar.

Det är ju ganska klart att smugglingen i sig var ett handlingsmönster som dikterades av förhållandena. Verksamheten krävde: Finansiering av inköpen. Byggande av båtar med tillräcklig transportkapacitet och stora motorer för snabb gång i lastat läge. Anskaffande av lastbilar för landtransporterna. Rekrytering av båtförare och hjälpkarlar med platskännedom, för att utnyttja inofficiella leder mellan ytterskär och innerskärgårdens holmar och öar. Rekrytering av bärare för de tidvis långa terrängtransporterna till fots, och av lastbilsförare. Samtliga måste antingen bli delaktiga i de väntade vinsterna, eller få en god lön och utlovas kompensation för böter och fängelsestraff och eventuella skador. Ett uppnystande av kedjan hade inneburit intressanta avslöjanden och en god bok.

Nu är tonvikten lagd på enskilda incidenter, berättade oftast i tredje led och under anonymitetens täckmantel. Vissa legendariska smugglarnamn nämns, men just för att de är legendariska innebär de inga avslöjanden och inget nytt stoff. Bredvid löper kommentarer satta i annan texttyp där läsaren får sig till livs en smula statistik, prisjämförelser etc.

Författaren berättar i ganska allmänna drag om bostadshus som byggdes med spritpengar, busslinjer och skrotfirmor som startades efter förbudstiden, samt om slarv, ruckel och superi som följde yrket i spåren. Hon ger också exempel på avancerna i branchen där litern utanför tresjömilsgränsen kunde kosta tre och femtio, inhämtad till fastlandshamn omkring tio och uppförd till inlandsstäderna uppemot sextio mark per liter. Svinnet i form av tullbeslag var omkring tio procent, kostnaderna för återköp av beslagtagna båtar och bilar var betydande, men tydligen överkomligt.

Alltså finns en stor del av materialet ändå med i boken, men det hade vunnit på att ges en stringentare form.

2.5.2015 THE GOSPEL OF JUDAS, Simon Mawer, 2006.

Ghita har nämnt, men inte närmare presenterat denna bok av Mawer. Den alternativa tolkningen att Jesus var en upprorsledare mot Romarnas välde i Israel, är här dragen till sin spets i form av en sakligt torr rapport skriven av Judas och återfunnen på en papyrusrulle i en grotta i Judéen..

Judas beskriver hur Jesus, fallen efter både Herodes och den Hasmoneanska dynastin av överstepräster, därför är unikt placerad att leda ett uppror. Hur han kommer till Jerusalem i spetsen för en Galileisk armé, men blir indragen i förhandlingar och sedan förrådd av dem som inte vill riskera ett blodbad. Han korsfästs, dör, blir begravd och därefter flyttad från sin grav av ett gäng som inkluderar Judas och Saulus från Tarsus (den blivande aposteln Paulus). Han blir förd till annan ort där han begravs på nytt i obemärkthet. Den första graven är alltså öppen och tom när Maria kommer dit på morgonen.

Denna sakliga beskrivning som dateras till det första århundradet, före Nya Testamentets skrifter; ställer därmed hela den kristna tron på huvudet och hotar utplåna basen för en tvåtusenårig tradition och den kultur som framsprungit ur traditionen.

Bokens huvudperson prästen Leo är specialist på att tyda textfragment på Koine, den variant av grekiska som talades och skrevs i det östra Medelhavsområdet vid denna tid. Han har efter trettio år av prästerlig abstinens, blivit involverad i en kärleksaffär med en attraktiv men labil dam, som begår självmord. Kombinationen av sorg, dåligt samvete och tydningen av denna unika text av Judas hand blir för mycket för honom.

Boken som också innefattar en överlappande historia om krigstiden i Rom och Leos mor blir mot slutet något förvirrande. Större delen är dock utsökt litteratur och når upp till den nivå författaren etablerade med The Glass Room. 

24.04.2015 TALOUDEN KYMMENEN TUHOISINTA AJATUSTA, Björn Wahlroos, 2015

Nu vet jag med mig att jag klampar på där jag inte hör hemma. Att komma med ett tyckande om Wahlroos bok skulle kräva en helt annan kunskaps-bakgrund än den jag besitter. Har dock en gång i tiden beslutat skriva anmälningar om böcker jag läst och känner mig därför bunden till att inte nonchalera Wahlroos.

Författaren kritiserar Piketty, Keynes m.fl., han förordar att centralbankerna skulle ta i bruk negativ ränta och han förfasar sig över följderna av lånefinansierad ”elvytys”.

Han skriver många träffsäkra kommentarer, men risken är att de tagna ur sitt sammanhang, som citat, misstolkas och används för att smutskasta hans välgrundade argumentering. Detta har man ju redan märkt tecken på i aktuell polemik. För min del uppfattar jag de tillspetsade yttrandena som ett sätt att klargöra de yttersta konsekvenserna av politiska och ekonomiska beslut, inte som en form av trosbekännelser av en högerförvirrad hjärna.

Men visst är de tillspetsade uttrycken häftiga: ” Euroopan jäykillä työmarkkinoilla on hyväksytty tolkuttomia palkankorotuksia samaan aikaan kun maailmanlaajuisille työmarkkinoille on tullut miljardi uutta työntekijää, jotka tekevät työtä paljon halvemmalla kuin eurooppalaiset”

Ei ole mikään sattuma, että Yhdysvaltain historian suurin paikallishallinnon vararikko tapahtui Detroitissa eli kaupungissa, jossa työvoima oli kaikkein järjestäytyneintä.”

Det är alltså fråga om en högaktuell och högintressant bok som utkom lämpligt till vårt riksdagsval och möjligen kan spela en viss roll för Sipilä när han våndas med sin regeringsbildning.

19.04.2015 THE SILENCE OF THE SEA, Yrsa Sigurdadottir, 2011.

En miljonär som gör konkurs, hans vackra isländska hustru, en inspektör för det statliga isländska indrivningsverket och dennes familj, utgör centralgestalterna i detta ganska krystade ”flygande holländaren” drama.

En är så lik som en ann, alla och fler till försvinner småningom i frysboxar och över bord. Den rätta stämningen glimtar fram bitvis, men har svårt att få grepp och fladdrar småningom bort. Påsar med rent mjöl i hittar man inte i denna historia. Tyvärr kan inte ens de åttaåriga tvillingarnas öde göra läsaren särskilt upprörd.

Får ta till Vavis knep, men omvänt, och säga att jag inte håller med Peter James (whoever he is) som på pärmen lovordar med: ”Yrsa is one of the most exciting new voices in the crime thriller world.”

7.04.2015 DANUBIA, Simon Winder, 2013.

I några korta anteckningar, då jag var ungefär halvvägs i läsningen, konstaterar jag att boken är ett ymnighetshorn. Nu är jag benägen tillägga att det flödar över, blir för mycket och därmed oaptitligt.

Författarens envisa benägenhet att dra in sig själv i sin Habsburg historia känns ofta direkt pinsam. Habsburgarna och vår förståelse av dem blir inte klarare av att veta hur författaren lyssnar på Mahler medan han skriver och hans tre barn samtidigt spelar högljudda TV spel i rummet.

Har gjort några understreckare som visar hur Winder i alla fall i sina bästa ögonblick kan fånga en situation i några pregnanta meningar. Ger dem här, utan några vidare förklaringar:

”1803 had already seen a disgraceful bun-fight called the ’Imperial Recess’ at which some hundred and twelve independent ministates, sixty-six ecclesiastical territories and fort-one free cities had been wiped out, absorbed into whichever larger state was both nearby and most pro-Napoleon. On 6 August 1806, Franz II abdicated as Emperor of The Holy Roman Empire, shoving German-speakers into a new world.”

“The British more or less gave up on the Austrians over their chronic indecision during the Crimean War, and this really marked the last gasp of one of the great constants in Central Europe. the British use of Austrian troops to pin down the French and get killed in huge numbers, while the British helped themselves to colonies in the rest of the world.”

“For those clambering out of the catastrophe of 1914 – 1945 (or indeed 1914 – 1989) it was crucial to give reasons for what had happened of an appropriately cosmic grandeur – either a monstrous German plot or systemic failures within capitalism. The idea that the unfolding of the war could have been simply the result of a cock-up, of truly contemptible civilian decision making allied to a balance of forces which happened to make the war unwinnable by either side, seem far more plausible now.”

De enskilda iakttagelserna är således bitvis förstklassiga och genomtänkta. Mycket av materialet var nytt för mig och alldeles intressant att ta del av. Men flödet..flödet.

26.03.2015 THE BURIED GIANT, Kazuo Ishiguro, 2015.

Ishiguro har två gånger vunnit The Booker Price med böckerna The Remains of the Day och Never Let Me Go. Den här volymen är mycket speciell, en fabel placerad i England strax efter Kung Arthurs tid.

Merlin har förtrollat draken Querig så att dess andedräkt som sveper över landet försänker befolkningen i glömska efter de blodiga krigen mellan britter och sachsare. Den åldrande riddaren Gawain har av Arthur blivit anförtrodd uppdraget att skydda draken och därmed garantera fortsatt glömska och frid mellan folken.

Ett åldrande par söker sin son och möter våldsamheter och äventyr på sin färd. Riddaren Wistan, sachsare har i uppdrag att ta livet av draken och återuppliva hatet och hämndbegäret.

Författaren håller sina rollfigurer på en armslängds avstånd, så som det anstår en åldrig skröna. Greppet håller genomgående och känslan av distans släpper inte trots den mycket intima beskrivningen av paret. Denna kategori av historier har ju många och stora föregångare och det kan inte vara lätt att leva upp till dem. Å andra sidan, vem läser de stora gamla diktverken idag. Det finns alltså ändå utrymme för en moderniserad prosavariant. Ridderligheten måste väl anses ligga väl för en författare förtrogen med japanska traditioner. Tycker nog att Ishiguro förvaltar arvet med den äran.

23.03.2015 THE NEW MIDDLE EAST, THE WORLD AFTER THE ARAB SPRING, Paul Danahar, 2013.

Författaren är BBCs “bureau chief” i området stationerad i Kairo. Han har av allt att döma varit personligen med om alla större demonstrationer på Tahrir Square och också alla krig under den aktuella perioden. Han har träffat alla ”movers and shakers”, utom möjligen kung Abdullah av Saudi Arabien som, noterade jag, han inte nämner som sagesman.

Boken tar upp utvecklingen i de olika länderna i omfattande kapitel och ger på något över fyrahundra sidor en ovanligt livlig och bra översiktsbild. Egypten, Israel, Tunisien, Libyen, Irak och slutligen Syrien.

Ett genomgående tema tycks vara att demonstrationerna och revolterna inleddes av sekulära krafter, huvudsakligen studerande, som krävde slut på fåmannaväldet och demokratiska styrelseskick. I många fall blev dessa initiativtagare utmanövrerade av bättre organiserade grupper, som The Muslim Brotherhood i Egypten, och dessa i sin tur utschaltade av militären som snart nog återfått makten.

Den amerikanska invasionen av Irak ledde till att shiamuslimerna där fick övertaget och till att diverse sunni-dominerade motståndsrörelser uppstod. ISIS är nu den starkaste av dem och strider mot den Alawit (shia) dominerade Assad-regimen i Syrien, men också mot de ursprungliga sekulärt motiverade upprorsgrupperna. Inbördeskriget i Syrien fick sin början av en incident i Deraa där arton tonåringar togs fast och torterades för att ha sprejmålat anti-Assad slogans på en vägg.

Författaren klagar över att Obama inte velat ta itu med situationen i Syrien, trots att han tydligt hade varnat Assad för att använda kemiska vapen, när denne ändå gjorde det i en förstad till Damaskus och därvid hade ihjäl cirka 1500 invånare. Det är lätt att förstå Obamas ovilja, men därmed är det inte sagt att han har rätt.

Israels interna problem utgörs av extremisterna. Dessa har diamentralt motsatta åsikter, de ultra ortodoxa är de stora ivrarna för ”settlement” rörelsen som på egen hand ockuperar kullar i Judéen och Samarien för att bilda förtrupp för större organiserad bosättning. Haredim är de skriftlärda lätta att urskilja i sina svarta kostymer, hattar och skruvlockar. Deras tes är att sionismen är en styggelse, de erkänner inte staten Israel, men hävdar sin position som ursprungsfolk. Haredim ägnar sig åt livslånga studier av Talmud, de lever i det närmaste helt på statens välvilja och de är befriade från värnpliktstjänst. Av religiösa skäl har de månghövdade barnaskaror och de håller därför på att bli ett stort ekonomiskt problem för staten Israel. Omkring 10 % av befolkningen hör till någondera av dessa grupper och deras procentuella andel ökar.

Bokens största förtjänst är att den ger en någorlunda sammanhängande bild av flera parallella skeenden och att den förtjänstfullt belyser dem ur både makro- och mikroperspektiv.

11.03.2015 NO ONE LEFT TO LIE TO, THE TRIANGULATIONS OF WILLIAM JEFFERSON CLINTON, Christopher Hitchens, 1999.

Arguably, en stor volym med artiklar och kommentarer av Hitchens, satte mig på spåret för något år sedan. Denna volym är mindre, men mera rakt riktad som angrepp mot presidenten, som författaren ansåg att ljög även inför senaten, därav rubriken.

Clinton anklagas för Lewinsky affären, men Hitchens leder i bevis två våldsamma närmanden med blodvite som följd och en direkt våldtäkt. Därtill lägger han honom till last ett synnerligen oetiskt politiskt förfarande där allt är till salu för valbidrag och populasen lockas med löften, vilka sedan i praktiken vänds till sin motsats till valfinansiärernas fördel.

Att gå in på detaljer är ingen idé, men jag gjorde några blyerts-understreckare med speciellt Hitchenska drastiska och dråpliga vändningar, som kanske går att fånga upp. Om ”impeachment” processen som lades ned säger han: ”This is the tawdry legacy of a Sub Camelot court, where unchecked greed, thuggery, and egotism were allowed to operate just above the law, and well beneath contempt.”

Boken är på sätt och vis på nytt aktuell då det ser ut som om Senator Hillary Rodham Clinton skulle förbereda sig på att bli demokraternas kandidat i nästa presidentval.

Hitchens är inte nådig mot henne heller. Hennes manövrar för att få Puerto Ricanernas och Judarnas röster i staten New York när hon ställde upp för senatsplatsen fann han allt annat än snygga. Han kritiserar också hennes socialpaket som hon drev som First Lady. Resultatet blev en klar försämring för de mindre bemedlade (min minnesbild var av att den lagstiftningen förföll och inte ledde till något alls).

11.03.2015 GRAY MOUNTAIN, John Grisham, 2013

Grishams romaner kan väl knappt någon ha undgått under det senaste decenniet. Här är hans jurist, alltid i huvudrollen, en ung kvinna som städas bort under recessionen från en jättebyrå i New York. Hon tar ett jobb som volontär på en rättshjälpsbyrå i Virginia, långt inne i Appalackerna.

Byn där hon hamnar har alltid hyst kolgruvearbetare, men gruvorna har på sistone bytt skepnad. Från att ha varit underjordiska har de förvandlats till att vara dagbrott, så att man hyvlar av bergstoppar lager för lager. Allt bråte dumpas hänsynslöst över kanten i nedanförliggande dalar.

Rättshjälpsbyråns jurister ställs i fall efter fall mot gruvägarna, nota bene en av dem en rysk oligark. Än har vattenflödet i floder förgrumlats och förgiftats, än har stora stenblock slungats ned och krossat bostäder. Flickan är först förskräckt, sedan mogen att sticka iväg, men växer till slut med ansvaret och stannar kvar för en längre period för att fullfölja en rättsprocess. En uppbygglig historia – men inte särskilt läsvärd dito.

6.3.2015 SOLO, A JAMES BOND NOVEL, William Boyd, 2013.

Boyd har skrivit fjorton böcker före denna, av dem har jag läst A Good Man in Africa och An Ice Cream War och möjligen någon annan. Vardera var ledigt skrivna med en god story och alltigenom angenäma läsupplevelser. Författaren är alltså något av bortglömd favorit för mig.

Denna konstruerade Bond-historia kommer därför som något av en överraskning. Copyrighten innehas av Ian Fleming Productions Limited, och boken är tydligen ett beställningsverk för att hålla liv i sagan om 007 hjälten och snobben James Bond. Hur William Boyd lockats att skriva den är en fråga för sig, men kanske inkomsterna från hans egen produktion börjat sina. Andra än jag kan ha tyckt om honom till en början, men sedan småningom låtit honom falla i glömska.

Nu har jag inte orkat gå tillbaka till Ian Flemings ursprungliga Bond böcker för att kolla hur denna volym sitter stilmässigt i förhållande till dem. Kanske Boyd är en aning mera mångordig och möjligen är boken något mer tilltrasslad och därmed längre än förlagorna, men i stort stämmer den nog. Material för ännu en ny film ger den utan tvivel.

Storyn är i och för sig en William Boyd specialitet för den utspelar sig i ett naturligtvis fiktivt land i Väst Afrika under pågående inbördeskrig. Likheterna med Biafra och de oljefyndigheter som sedermera har exploaterats kring Port Harcourt är påfallande. Boyd är själv uppvuxen i Ghana så han är här på sin mammas gata. Min ena vecka i Lagos på sjuttiotalet gjorde ett outplånligt intryck, men ger mig inte rätt att låtsas känna igen miljön. En likhet kommer jag i alla fall på och det är att det inte på den tiden var svårt att få tillträde till Nigerianska ministrar för att diskutera investeringar i tung metallindustri. Alla risker till trots hade det kanske varit lönsamt att då satsa där i det nyligen självständiga landet.

Tvekar inte att rekommendera boken för dem som gillar thrillers. Den går säkert att uppbringa även på andra ställen än shopen på Las Palmas flygfält.

4.3.2015 THE GIRL NEXT DOOR, Ruth Rendell, 2014.

Ruth Rendell, Baroness Rendell of Babergh, som hon adlades till för sina framgångar med böckerna om Inspector Wexford, har skrivit sin sista bok.

The Girl Next Door handlar om åldrandet sett ur olika perspektiv. Ett gäng barn hittar en underjordisk lekplats. Sextio år senare hittar man en plåtask innehållande två händer från olika personer på platsen då man gräver en ny husgrund där.

Gänget barn har åldrats och är nu i sjuttio-års åldern. De sammanförs av polisundersökningen och läsaren får följa deras liv glimtvis och deras nuvarande situation på djupet. Detta ger författaren möjligheten att väva in flere olika scenarier för åldrandet som upplevelse.

Den här mångbottnade approachen är inte alldeles lätt att smälta ur deckarsynpunkt, det finns ingen aktiv polisinspektör som leder spaningarna. En möjlig förövare av brottet, som begicks under krigstid och därför inte orsakade spaningar efter försvunna personer, är förälder till en av sjuttioåringarna och skall inom kort fylla etthundra.

Alltså en mycket annorlunda bok, som medveten avslutning på en lång författarkarriär. När man som läsare är bara tio år yngre än författaren och långt över de sjuttio, så blir denna exposé över åldrandets problem, frestelser, glädjeämnen och förödmjukelser till en intrikat och ganska spännande väv. Däremot tror jag inte att yngre läsare blir entusiasmerade av den.

13.02.2015 NOTHING IS TRUE AND EVERYTHING IS POSSIBLE, ADVENTURES IN MODERN RUSSIA, Peter Pomerantsev, 2015.

En ung mans iakttagelser under några år som frilansproducent av dokumentärfilmer för TV I Moskva. Mycket av vad han berättar låter som hopkok av andra författares och journalisters rapporter, men somt är eget och slängarna om den lätt schitzofrena mentaliteten och det politiska propagandamaskineriet står han själv för.

Pomerantsevs föräldrar var oliktänkare som lyckades bryta sig loss från Sovjet på sjuttiotalet och bosatt sig i London. Han har således sin ryska hemifrån, men sin uppfostran och sin mentala ryggrad förankrad i väst.

Han berättar ganska horribla historier om hur de nyrika blivit nyrika och hur de far fram både i Moskva och i London. Både byråkrater och polis är tydligen helt beroende av mutor för sin försörjning och priserna på servicen stiger kontinuerligt. För mutor kan man köpa skattefuskåtal mot konkurrenter eller mot företag man är ute för att överta. Ett exempel han berättar är om en kvinnlig företagare i den kemiska branschen. Ett putsmedel som hon importerat och sålt i tiotals år förklarades plötsligt vara narkotiskt. Polisen gjorde razzia, hon spärrades in och släpptes inte fri mot borgen förrän sju månader senare. I rättegången blev hon rehabiliterad , men priset var dels fängelsevistelsen och dels att andra under tiden tagit över hennes verksamhet.

Storyn om Berezovsky och Abramovich är ju skåpmat, men hur och var fann Berezovsky en lämplig krok i sin förra hustrus badrum att hänga sig i (knappast scandinavian design på det badrummet). Det är alltså fråga om ett rätt ofiltrerat material som berättas i en flåsig, andan i halsen stil som inte är riktigt acceptabel för den som läst mycket i ämnet, men kanske går hem hos novisen.

29.1.2015 THE DEER PARK, Norman Mailer, 1955.

I mitt lilla sovrum stiger jag dagligen upp vänd mot en bokhylla där jag huvudsakligen har amerikanska författare. Där finns en rad böcker av Steinbeck, Irwin Shaw, Nabokov, och skrivarfabrikerna Michener och Clancy. En tid har jag förargat mig över att inte alls minnas hur Mailer skrev, bara att han var en tuffing.

Nu har jag då läst den här slumpmässigt valda volymen och är föga imponerad. Den handlar om livet i det helartificiella Palm Springs. Här orten Desert Door som förvandlats till Desert D’Or. Handlingen kretsar kring filmproducenters glädje och besvär med sina älskarinnor. Kanske nog så intressant för en hårt arbetande och socialt ambitiös medelyankee då boken kom till under Hollywoods glansålder genast efter kriget. Nu känns både greppet och stilen förlegad och Mailer är mao inte odödlig. Något mer kan jag inte egentligen hitta på att säga.

21.01.2015 THE CHILDREN ACT, Ian McEwan, 2014

En bok om en 60-årig kvinnlig domare i Londons “Family Court”. Hon upplever själv en äktenskaplig kris och hennes yrkesuppgift är att fatta beslut i motsvarande kriser. Hon har inte stödet av en jury, som domarna i allvarligare fall i kriminaldomstolarna, utan hon ensam skall besluta om barnavård, fördelning av förmögenhet, underhåll och allt vad därtill hör. Dessutom hör det till tjänsteplikten att motivera domsluten och ge dem skriftlig form.

Hon blir emellertid ställd inför ett fall av vida större svårighetsgrad, att besluta om ett sjukhus skall ha rätt att mot patientens vilja ge blodtransfusion i ett fall av leukemi. Patienten, en pojke på nästan arton år, är liksom föräldrarna ett Jehovas Vittne.

Författaren skriver en tät kortfattad och klar prosa. Den är nära nog fri från introspektioner och lyckas på ett mästerligt sätt lägga fram domarens dilemma, hur hon löser det och vad hennes lösning leder till för konsekvenser.

Mer kan inte sägas utan att förta läsarglädjen för den som eventuellt får boken i sin hand.

17.01.2015 ERIK XIV, PRAKT, DRÖMMAR, MÖRKER, Herman Lindqvist, 2014.

Eriks utdragna frieri till Henrik VIIIs dotter Elisabeth tog ända med förskräckelse. När han äntligen bestämde sig för att själv fara till England, och hade utrustat en flottilj för ändamålet i Älvsborg drevs han av stormar på Skagerrack tillbaka i hamn. Han måste med svansen mellan benen avstå från sin förhoppning om att bli engelsk kung (eller gemål till den blivande regerande drottningen) och samtidigt försätta Sverige i position att av danskarna ta kontrollen över den ryska handeln med England.

Erik hade planerat ett system av vägar, med gästgiverier, och sjötransporter från Stockholm till Älvsborg. Han hade också låtit flytta ut Helsingfors till en plats med god hamn. Östersjöflottan hade rustats upp och förhandlingar pågick med Reval, medan Tyska Ordens välde i Estland och Livland knakade i fogarna under trycket från Ryssland och från Polen. Då sätter hans bror Johan igång sin egen utrikespolitiska framstöt med att låna enorma summor till det polska kungahuset och anhålla om en kungadotterns hand. Affären resulterade i att Johan fick sju fasta slott i Livland som pant och kunde välja den yngre dottern (ändå dryga tiotalet år äldre än han själv). Samtidigt råddade han eftertryckligt i sin bror kungens planer.

Herman Lindqvist befäster med denna bok en position som apologet för Erik XIV. Brödrakrigen var resultat av den yngre Åbobaserade broderns manövrar uttryckligen mot riksintresset. Summorna som den polska kungen fick ”låna” hade behövts för riket.

Brödrakriget försämrade rikets position såväl mot ryssar, polacker som mot England. Dessutom gav det Danmark en möjlighet att inleda krig mot Sverige och som första åtgärd ta Älvsborgs fästning. Som resultat satt Johan och hans Katarina sjudande av ilska tre år inspärrade i Gripsholms fästning.

Högadeln med Sturarna i spetsen kände sin position hotad och konspirerade mot Erik. Detta ledde till Sturemorden i Uppsala. Trycket från allt detta gjorde att Erik för en tid var oförmögen att regera, när han sedan tillfrisknade och ville fira sitt officiella bröllop med Karin lyckades bröderna och deras anhängare, bland dem Jacob de la Gardie som varit Johans övervakande fångvaktare en tid, sätta igång en revolt. Revolten lyckades, blev revolution. Kungen avsattes och spärrades in. Johan, lika labil som bröderna Magnus och Erik, utropades till kung men hade hela tiden en obehaglig känsla i maggropen beträffande Erik. Obehaget tog sig slutligen uttryck i den berömda ärtsoppan.

Författaren visar att Erik XIV hade storstilade planer på att förkovra Sveriges position, att skapa en inhemsk armé för att ersätta de skottar och andra legotrupper som man inte någonsin helt kunnat lita på. Han är alltså den som först satte igång Sveriges väg till en politisk stormaktsställning. Nedvärderingen av Erik baserar sig väsentligen på Johans envetet drivna propaganda mot såväl hans politik som hans personliga egenskaper. Under Johans tid upplevde Sverige en period med inflation på upp till 800 %. En intressant liten volym, men hyllan med böcker av den produktive Herman Lindqvist svämmar redan över.

15.01.2015 GRÄNSFALL, UTVÄXLINGAR OCH GRÄNSTRAFIK PÅ KARELSKA NÄSET 1918 – 1920, Max Engman 2008.

Professor Engman säger sig ha samlat på materialet som skulle bli denna bok under en period av ett tjugotal år. Verket bjuder på ett kaleidoskopiskt mångfald av incidenter, individuella öden och massiva utväxlingstransporter av krigsfångar om vartannat.

Gränsbron vid Systerbäck bevakades på vardera sidan av finnar. I söder röda förband under Eino Rahja och Mikko Kokko, som hade en a priori hatfull inställning till de finska myndigheterna. I norr gränskommissionen, under en längre tid underställd Erik Heinrichs, disciplinerad men underbemannad.

Rådsrepubliken var efter revolutionen isolerad då västmakterna vägrade erkännande. För att komma igång med kontakter västerut stoppade man alla utresetillstånd för de tiotusentals utlänningar som befann sig i Ryssland och använde dem som gisslan i utdragna inofficiella förhandlingar, vars syfte egentligen var att uppnå handelsförbindelser och statsrättsligt erkännande. På plats i Petrograd var egentligen bara Danmarks Röda Kors som hjälpte nödlidande och flyktingar av alla nationaliteter.

Så kom det sig också att de första halvofficiella förhandlingarna om utväxlingar fördes mellan Stor- Britannien och Rådsryssland i Köpenhamn. Kompensationsfrågan ledde småningom till en öppning i handelsrelationerna och etablering av kontor för att sköta fångutväxling i Petrograd respektive London, men det satt hårt åt.

En stor del av utväxlingarna skedde vid Systerbäck där avlusningsstationer och karantän etablerades. Finska staten var emellertid en svårflirtad part då krigstillstånd rådde vid gränsen fram till Dorpatfreden 1920.

Det var inte bara Lenin som åkte i det berömda förseglade tåget genom Finland. Litvinov gjorde det på väg till förhandlingarna i Köpenhamn, Leonid Krasin på väg till sin post i London. Alexander Berkman och Emma Goldman och övriga från USA förvisade anarkister på väg från ”Den röda arken” S/S Buford i Hangö till gränsen, för att nämna några exempel.

Boken ger även ett antal belysande personporträtt. Av dessa kan nämnas vissa kända namn ss. Bruno Jalander, Erik Heinrichs, F.F. Raskolnikov, Maxim Litvinov, John Reed och Emma Goldman.

Verket utgör en skattkista av detaljerad information från tiden, men mängderna av personer som passerar revy gör den tung och svårläst.

8.1.2015 EDGE OF ETERNITY, Ken Follet, 2014.

För några år sedan skrev jag följande om Ken Follets första bok i trilogin:

"11.11.11. FALL OF GIANTS, Ken Follett, 2010.
Boken handlar om första världskriget. An Epic of Love, Hatred, War and Revolution stoltserar den med på pärmen. Med sina 941 sidor är den klart episkt upplagd, lite som Borta med vinden i tiden. 
Persongalleriet är valt så att alla sidor i konflikten är representerade och så möts och skiljs de och längtar, hatar, luras och revolterar. Eftersom det är en ny bok ”in a permissive era” så älskar de också ganska detaljerat och ofta.
Inledningen är skolmästaraktig då författaren efter skotten i Sarajevo för samman en grupp unga diplomater från olika länder på ett slott i Wales där de får träffa King George och diskutera risken för att ett krig skall bryta ut över cigarrer och portvin efter middagen. Man får alltså alla länders krav och orospunkter serverade på bricka. 
Trots att man tidvis kan få en viss känsla för figurerna så är de i alla fall bara statister som har till uppgift att vara med om alla viktiga beslut och olika skeden i samtliga krigförande länder. Så vitt jag kan bedöma så är det bara invasionen av Mesopotamien, landstigningen på Gallipoli, den tyska invasionen av Rumänien och småkrigen här och var i kolonierna, främst då Afrika, som inte skildras utförligt, fast de nog nämns.
Det kan väl tänkas att en bredare publik kan ha nytta och nöje av att lära sig en smula tidig nittonhundratals-historia på detta lagom spännande och romantiskt inlindade sätt. Själv är jag nog rätt immun för pekpinnen och finner storyn närmast pinsamt tillrättalagd."

Mönstret i den första boken upprepas i denna, tiden är från Kennedy - Martin Luther King perioden och fram till Berlinmurens fall. Alla större politiska händelser vänds och vrids på av strategiskt utplacerade ungdomar som assistenter till ledargarnityren i de centrala staterna. När muren faller så återförenas en familj inför kamerorna osv.....

Vavi lade boken ifrån sig efter hundra sidor, jag förstår henne och ändå läste jag vidare till det ljuva slutet på sidan 1000. De som inte upplevt perioden och de blir fler medan vi andra blir färre, har nog både nytta och glädje av att låta sig genomsyras av denna anpassade form av historia där allt som sker, sker i det innevarande ögonblicket och ses med ungdomlig entusiasm eller desperation av Follets fiktiva medverkande personligheter. Det är bitvis "jännä" för nagelbitare t.ex. när Kubakrisen ventileras av de medverkande ömsevis i Washington DC och i Moskva.

Inte är det fråga om litteratur, inte heller om historieskrivning, men bästsäljande dravelromaner som berättar om nittonhundratalet har nog ändå en funktion.