2018
15.12 The Ashes of London Andrew Taylor
11.12 Tivoli PC Jersild
30.11 Paranoia
Victor Martinovich26.11
26.11 The Girl from Venice Martin Cruz Smith
23.11 The Road to Unfreedom Timothy Snyder
12.11 Lethal White
Robert Galbraith
22.10 Restless William Boyd
15.10 Politics, Espionage and the secret act between Churchill and Roosevelt Mark Wortman
04.10 Munich Robert Harris
02.10 Witnessing Waterloo David Crane
16.09 Red Famine Anne Applebaum
02.09 Blood and Beauty
Sarah Dunant
25.08 Night Elie Wiesel
15.08 Macbeth Jo Nesbø
27.07 Elakt spel Jan Mårtenson
26.07 A Time of Love and Tartan Alexander McCall Smith
04.07 Day of the Caesars, Eagles of the Empire Simon Scarrow
01.07 Agents of Empire, Knights, Corsairs, Jesuits
and Spies in the Sixteenth Century Mediterranen World Noel Malcolm
07.06 Point of Contact Mike Maden (Clancy)
25.05 House of Names Colm Tóibin
19.05 World Order Henry Kissinger
11.05 Ultima L.S.Hilton
08.08 Political order and political decay Francis Fukuyama
18.04
Holgersons PC Jersild
15.04 Sapiens Yuval Noah Harari
02.04 Out of the Desert Ali Al-Naimi
31.03 Playground Kepler
28.03 On Tyranny, twenty lessons from the twentieth century Timothy Snyder
27.03 Career of Evil Robert Galbraith
21.03 The Circle Dave
Eggers
17.03 The Square and the Tower Niall Ferguson
11.03 Fire and Fury, inside the Trump White House Michael Wolff
08.03 The
Future is History Masha Gessen
06.02 Darkest Hour, how Churchill brought us back from the brink Anthony McCarten
02.02 Never let me go Kazuo Ishiguro
19.01 What happened Hillary Rodham Clinton
07.01 Den farligaste av flyktingar, Paul Olberg - antinazist, antikommunist och dissident i folkhemmet Per Enerud
En deckare placerad i London av 1666 under och strax efter den stora branden. De tidigare upproriska, som avrättade kung Charles I, är nu flyktingar, Cromwell är död och Charles II sitter på tronen.
St.Paul's Cathedral nu i ruiner står i centrum för intrigen och den gastkramande upplösningen sker mitt på natten uppe i resterna av klocktornet. En ung flicka med häpnadsväckande talanger och mordiska instinkter står i centrum, hennes far, en av the regicides och därför efterspanad rör om i packen och hennes onkel visar sig inte vara vad han utgett sig för.
Mer kan inte avslöjas, utom möjligen att den unga mannen med detektivtalanger får vad han förtjänat.
En inte helt oäven bok.
Roman rubriceras boken på pärmen, men jag skulle snarare kalla den ett kollage av, mer eller mindre sprudlande, infall.
Två ålderstigna bröder besluter sig för att tillsammans köpa lägenhet i Bliss Gardens,
ett nytt lyxigt (Kina finasierat?) äldereboende, som byggs där Gröna Lund en gång legat. Den hejdlösa driften med etablissemanget avslutas tvåhundrafyrtiofem sidor senare med att den äldre och äventyrligare av bröderna
besluter dö med stövlarna på, alltså hoppar han i simbassängen, stövlarna fylls med vatten och roboten som sköter övervakning och hjärtmassage reagerar för långsamt (orsak: den har störtat i för
att rädda i tid och otid och därför nyligen justerats).
Läkaren, författaren Jersild har gjort det igen. Man känner igen sig efter några års avbrott och kan fröjda sig åt den underfundiga humorn.
Den hittills enda bok av en vitrysk författare som kommit i min hand. Detta på grund av att Timothy Snyder skrivit ett förord till den. Förordet är långt och utförligt och placerar boken och dess författare i sin politiska ram i det vitryska samhället.
Övervakning, misstroende och befolkningens skrämsel utgör ledorden. Visionen målas upp som en kärlekshistoria där ytterligheterna möter varandra, flickan är älskarinna till diktatorn och har samtidigt ett förhållande till en ung begåvad författare. Varje ord som yttras mellan flickan och författaren finns upptaget på band och nedtecknat i protokoll av MGB, som chekan heter i detta fiktiva land.
Flickan väntar barn, berättar i tur och orddning för sina två älskare att de är på väg att bli fäder och försvinner sedan. Försvinnandet leder till efterforskning, blodspår hittas, småningom kniven och författaren Anatoly försvinner i en underjord av förhör, tortyr och evig inspärrning. Diktatorn, familjefader och begåvad pianist berörs inte av händelserna.
Bokens titel är
väl funnen, men avslöjar också författarens svaghet för att vältra sig i ändlösa beskrivningar av sinnestillstånd och situationer. Man får en känsla av att detta är frukten av en länge närd
författardröm, ett förstlingsverk där allt serveras i överstora doser.
Paranoia är tydligen svartlistad i sitt hemland och författaren har blivit tvungen att flytta till Vilnius.
Venedig under andra världskrigets slutskede.
Tyskarna inleder sin reträtt, Mussolini är på fallrepet men klänger sig fast vid republiken Salò, Amerikanerna rycker upp söderifrån.
Den sköna unga Giulia tas om hand av en fiskare när hon håller på att omkomma efter att ha simmat tvärs lagunen för att undkomma medan hennes föräldrar förs till koncentrationsläger. Sedan följer
händelserna slag i slag.
Gorky Park var en bok av samma författare som gjorde ett visst intryck för några år sedan, därför föll det sig naturligt att nappa denna med från Akademen. Boken är
ingen litterär höjdare, men fyller rimliga krav på spänning och kan rekommenderas ur den synpunkten.
Igen en pamflettskrift av den frejdige författarens, historieprofessorns, hand. Denna gång en skildring av Rysslands annektering av Krim och destabiliseringskrig mot Ukraina i Donbass. Propagandaverksamheten som dessa förutsatte gav också upphov till en massiv våg av "cyberwar" i USA, dels för att dämpa eventuella effekter på den allmänna opinionen där, dels för att påverka kommande presidentval. Alltså utökade Snyder boken med en avdelning om ämnet, som visade sig nog så intressant.
Snyder opererar med två begrepp (för mig ter de sig något otydliga), som återkommer genom hela verket. Kan bara visa på dem genom att referera: "Americans and Europeans were guided trough the new century by a tale about "the end of history", by what I will call the politics of inevitability, a sense that the future is just more of the present, that the laws of progress are known, that there are no alternatives, and therefore nothing really to be done".
"The politics of eternity assures us that the evil is always external and that we are forever its innocent victims". Något Putins Ryssland utvecklat till en skön konst.
Författarens förklarar denna sin bärande tankegång i ett helt kapitel och använder den kontinuerligt. Boken är så intensiv, tät och faktaspäckad att det ter sig som en omöjlig uppgift att referera den, men det framgår med all önskvärd tydlighet att Ryssland förde ett angreppskrig mot Ukraina i avsikt att destabilisera hela landet inte bara erövra Krim och ställa till det i Donetsk och Luhansk. I det senare avsnittet framgår också, med många enskilda exempel, hur ryssarna manipulerade valutgången i USA och hur beroende Trump som person är av ryskt kapital och hur han står i tacksamhetsskuld till ryssarna för att han blev vald.
Lösryckt ur sitt sammanhang och därför antagligen inte begripligt, men: "Russia´s intervention in the 2016 U.S. election was not just a attempt to get a certain person elected. It was also the application of pressure to the structure. The victory of a Russian-backed candidate could be less important, in the long run, than the evolution of the system as a whole away from democracy." och "Twenty-two American states passed laws designed to suppress the voting of African Americans and Hispanics - laws that materially affected the 2016 presidential election."
Rekommenderar er att via förstoringsglaset slå upp vad som tidigare sagts om Snyders böcker. Denna är något varje politiskt intresserad person borde läsa
En massiv deckare på 645 sidor. Ganska komplicerad struktur med många sidospår. Huvudpersonerna Cormoran Strike och Robin Ellacott är sympatiska, men författaren gör alltför mycket av Strikes bortsprängda ben och besvärliga protes. Dessutom var sprängattentatet placerat i Basra i Afghanistan och det får inte jag att gå ihop.
Ministern för kultur och därmed också ansvarig för Olympiaden i London, som står i beråd att ta sin början, blir mördad efter det han anlitat Strike för att ta reda på den som försöker idka utpressning mot honom. Ett större antal missnöjda släktingar, nuvarande och före detta fruar m.fl. vimlar i en förfallen herrgårdsmiljö där något skräckinjagande skett många år tidigare. Gårdens allt i allo sysslar på sidan om med att snickra ihop galgar (inte för kavajer utan för dömda mördare) som med ministerns medverkan går på export till Afrikanska diktaturer. Dyra grejor uppenbarligen för förlusten av en, som sedan används i avskräckande syfte, ger ett betydande hål i kassan för både timmermannen och ministern.
Mer kan inte berättas utan att förta något av deckarglädjen. Harry Potter författarinnan har gjort det igen, detta är den tredje i serien om Strike och Robin och den har berett mig ett rätt stort antal nöjsamma timmar här på den vilda ön La Gomera.
Ända sedan jag läste "A Good Man in Africa" år 1984 har jag tyckt om denna författare. När jag nu tittade på min hylla där det står fem av hans böcker så märkte jag plötsligt en gulnad pocket, denna samma bok.
Storyn är spionage-verksamhet under andra världskriget, helt konventionellt med en skön dame som huvudperson. Boyd har lyckats göra detta enkla, ofta återkommande, scenario åtskilliga varv mera intrikat. Huvudpersonen är emigré rysinna, som förlorat sin bror i ett spiondrama, blir uppfiskad av den engelska spionbossen, småningom blir hans älskarinna, och senare utskickad på ett uppdrag där den bakomliggande meningen är att hon skall dö och hittas med en tysk karta på sig, detta för att äntligen dra in USA aktivt i kriget.
Så går det nu inte och förvecklingarna blir allt mer mysteriösa. Trevlig läsning är det "a jolly good read".
För en gångs skull kan jag helhjärtat hålla med reklamtexten på pärmen, som är tagen från Wall Street Journals anmälan av boken: "Engrossing... An absorbing world wide epic". Boken öppnar nya perspektiv
på USAs inrikespolitiska läge där isolationisterna dominerade under 1940 och fram till den 7 december 1941 då japanerna anföll Pearl Harbour. (Dagen före hade min far, läkare med kaptens grad, stupat vid Suurlahti).
President Franklin Delano Roosevelt hade, i sin strävan att bistå England, en politisk huvudmotståndare i "Amerika First Committee" rörelsen, en isolationistisk organisation vars två huvudfigurer var Ted Roosevelt Jr. och Charles
Lindbergh. Det passiva motståndet mot att involvera USA i kriget var massivt och höll sig en lång tid kring 80 %.
Det största huvudbryet vållades av de Atlantiska transportkonvojerna där USA inte på grund av sin
neutralitet kunde bidra med jagare och fregatter. "In the first four months of the war, the Allies had lost more than 330.000 tons of shipping, some 220 ships of all kinds."; "Between June and October 1940, more than 270 merchant ships went under in U-boat
attacks"; "In the first six months of 1941, Germany sunk 756 merchant ships and damaged another 1.450". Skalan var således massiv och svårigheterna för försörjningen av ett England, som samtidigt led svårt under Blitzen, måste
ha tett sig som ytterst farliga ur president Roosevelts synpunkt. Han lät sig ändå inte provoceras - om det var ett uttryck för velighet eller politisk realism diskuterar man ännu idag.
På motsvarande sätt tar sig
boken an förspelet till Japans angrepp, planeringen i Tokyo, diskussionerna i högkvarteret och regeringen och kejsarens oro inför krigsivrarna. Efter att nyss ha läst München av Robert Harris, där Chamberlains förhandlingsomgångar
med Hitler behandlades så är min bild av skeendet om inte fullständig så åtminstone nu rätt mångsidig.
Wortmans bok är definitivt värd att läsas.
Harris är en driven författare med ett brett spektrum. Hans böcker om Cicero var mycket läsvärda. Förutom dessa står åtta av hans böcker på min hylla och jag kan inte påminna mig någon av dem som inte skulle ha varit trevlig läsning.
Här koncentrerar han sig på mötet mellan Chamberlain och Hitler, som resulterade i den beryktade frasen "peace in our time" när Sir Neville viftande med avtalet steg ur planet hemma i England. Boken behandlar mötet och dess bakgrundskrafter ur perspektivet av huvudpersonernas assisterande tjänstemän och visar på de våndor som de måste genomgå, dels för att få tillfälle att leda Hitlers opålitlighet i bevis, dels för att dämpa Chamberlains positiva attityd och direkta godtrogenhet. Den ser inte på skeendet utifrån utan kommer nära inpå sina personligheter och är därför mycket livfull.
En bred exposé av Brittiskt liv gjord som en ögonblicksbild kopplad till slaget vid Waterloo. Här varvas detaljerade skildringar av slaget, med korta familjehistoriker över officerare som överlevt eller stupat, och en vid skala vinjetter om det civila samhället.
Tveklöst en väl researchad bok, men den är till en början en aning svår att få grepp om, visste inte vad jag skulle tro när de korta kapitlena hoppade från ett ämne till ett annat, tillsynes utan något sammanhang. Tonen är lagom distanserad, ingen individ blir upphöjd till huvudperson, referenserna och indexet är utförliga. Alltså ett verk som mycket väl kunde motsvara kraven på en akademisk avhandling, men ändå besitter en sådan vérve som bara är skönlitteraturen förunnad.
Litet störande för läskoncentrationen har jag funnit det vara att under veckan också ha sett uppföljningen av Mamma Mia, med sina nätta flickor och sin svängiga refräng på Waterloo.
I samband med den ryska revolutionen slet sig Ukraina ut ur imperiet och var för en kort tid, endast några månader, självständigt. De ryska bolshevikerna återtog emellertid kontrollen och ägnade sig därefter åt en långt gående förföljelse av nationalister och sedermera också "kulaker" de mer framgångsrika småbönderna på den Ukrainska landsbygden.
Bolschevikerna var beroende av kornboden Ukraina, dels för att export av säd gav dem hårdvaluta som behövdes för maskininköp till den prioriterade industrialiseringen, dels för att den också säkerställde den egna försörjningen. Kontrollen över bönderna var alltså en prioritet och den utövades genom att beröva dem deras egendom genom att sammanföra jordbrukarna och deras gårdar till kolhoser under statlig kontroll.
Motståndet mot den här politiken var passivt, men också massivt. Stalins order var att det till varje pris måste brytas och kollektiviseringen genomföras. För detta utnyttjades OGPU (NKVD; KGB; FSB) och organisationen i sin tur använde sig av frivilliga huvudsakligen ungdomar från Ryssland. Böndernas förråd av säd, deras husdjur och deras utrustning beslagtogs vid raider by för by. Här var det inte fråga om att göra någon skillnad mellan mat, foder eller utsäde, allt togs (alltså utan ersättning) ifrån dem och vid husundersökningarna användes så hårda metoder som att förstöra hemkvarnar, bakugnar, och hela hus.
Följden blev att landsbygdsbefolkningen i Ukraina
inte hade tillgång till mat, mjölk, för att inte tala om kött, och inte heller möjlighet att så för föjande års skörd. Samtidigt ökade Sovjets utlandsleveranser av säd.
En ny lag om kollektivisering
och äganderätt infördes där straffparagrafen låter som följer: "The Central Executive Committee and Sovjet of People's Commissars of the USSR hereby resolve...
1) To regard the property of kolhozes and cooperatives (harvest
in stores etc.) as tantamount to state property.
2) To apply as a punitive measure for plundering (thievery) of kolhoz and collective property the highest measure of social defence: execution with the confiscation of all property, which may be substituted...
by the deprivation of freedom for a period of no fever than ten years."
Följden blev: "This extraordinary law took an extraordinary toll. By the end of 1932, within less than six months of the law's passage, 4.500 people had been executed for breaking it. Far more - over 100.000 people - had received ten year sentences i labour camps."
Följderna av Stalins beslut beräknas numera efter tiotals år av källforkning till cirka 4.000.000 dödsfall på grund av hungersnöd, men siffror uppemot tio millioner döda cirkulerar fortfarande.
Applebaums bok är en strikt historisk redogörelse, väl underbyggd med tjugotalet sidor litteraturreferenser. Simon Sebag Montefiori citeras på pärmen med orden: "Magisterial and Heartbreaking".
Om allt detta var Hitler naturligtvis väl informerad när han inledde sina egna utrensningar några år senare. Hungersnöden i Ukraina betecknas med uttrycket " Holodomor".
Påvefamiljen Borgia kring sekelskiftet 14 - 1500. Påven Alexander XI, sonen Cesare, dottern Lucretia, kända namn alla och huvudrollsinnehavare i en virvel av politiska intriger utan like är man frestad att säga, men så är det ju inte.
Det är fråga om en roman, vilket författaren noggrant framhåller, men det historiska stoffet är tillräckligt intrikat för att bara kräva en lätt utsmyckning. Av figurerna är bara en, Lucretias första älskare, en enkel soldat som tjänstgjort som budbärare mellan henne och brodern, påhittad (förf.) och mycket riktigt tagen av daga av en svartsjuk Cesare som aldrig trots ett vidlyftigt leverne, riktigt kommer till skott med någon annan kvinna på grund av sin sjukliga kärlek till systern.
Sforzas, Orsinis, d'Estes, Colonnas utgör gräddan av gammal härskarklass i Rom, medan Borgias är spaniorer, Alexander den första spanska utbölingen på påvetronen och i färd med att bygga upp ett familjeimperium. Tron är något en kyrkans härskare sitter på inte något han knäfaller inför.
En tunn liten volym, som inklusive tiotalet sidor förord och den flera sidor långa texten till författarens tal när han mottog Nobels fredspris 1986, bara går på etthundratjugo sidor. Enklaste möjliga text som beskriver skeendet och förhållandena, utan förklaringar, omskrivningar eller utvikningar.
Författaren är sexton våren 1944 när han med sina föräldrar sin lilla syster och samtliga andra judar i ett litet Tanssylvanskt samhälle deporteras. De hamnar i Auschwitz där modern och den lilla systern omedelbart skiljs från fadern och sonen i en första sortering på perrongen, för att aldrig återse varandra.
Vid sorteringen ser han följande:
"Not far from us, flames, huge flames, were rising from a ditch. Something was being burned there. A truck drew close and unloaded its hold: small children. Babies! Yes, I did see this, with my own eyes... children thrown into the flames."
Far och son
överlever de forcerade evakueringsmarcherna vintern 1945. Decimerade från ett tusental till knappt etthundra hamnar de till slut i Buchenwald där fadern svårt avtärd och plågad av dysenteri avlider en natt och är bortstädad
på morgonen när sonen vaknar.
Den Israeliska nationens stålhårda oförsonlighet mot sina fientliga grannar, dit de som numera kallas Palestinier räknas, måste alltid och i alla sammanhang ses mot bakgrunden av tyskarnas behandling av judarna under andra världskriget.
Denna bok och "Five Chimneys" av Olga Lengyel köpte vi vid ett besök i Auschwitz där anstormningen av turister och marknadsstämningen utanför lägerområdet gjorde det omöjligt att förstå och de effektfullt samlade högarna av hårtofsar, skor och glasögon bakom sina glasvitriner inte heller kunde förmedla känslan av tragedi sådan man upplever den genom det skrivna ordet.
Slängde Macbeth av Jo Nesbø ifrån mig i vredesmod, den var så förvridet obehaglig att, när polischefen ville ha två banditers huvud på ett fat som bevis över att de var ur vägen, fick jag nog.
Johan Kristian Homan, antikhandlare matar sin katt Cléo, grunnar på gruvliga problem, letar efter det berömda gyllene damporträttet av Gustav Klimt och blir i sista minuten räddad från att bli skjuten av en femårings iakttagelse.
Boken blir inte bättre av alla dessa ingredienser. Den är jämmerlig!
Detta är inte en bok som ägnar sig för djupare filosofiska analyser, däremot fungerar den ganska hyggligt som förströelse i sommarvärmen. Tre familjer med disparata problem i Edinburgh visas upp, vänds och vrids på till förskräckelse för alla äkta män som läser boken. Någon fördjupning av problematiken är det inte fråga om, det hela går i kåserande stil, bokens huvudfigurer de något kantstötta, åthutade äkta männen går inga större katastrofer tillmötes.
Läste den lite småryckigt, dels på en resa dels påverkad av värmeböljan. Någon sade att författarens inlevelse deklinerat sedan han övergav Ma Ramotswe i Botswana, jag är böjd att instämma, han lär ha sextio titlar på sitt samvete så det är rimligt att anta att humorn något mister sin udd i längden.
Tydligen tredje delen i en serie böcker placerade i Romersk miljö. Här möter man Cato, Macro, Sempronius och allt vad de nu heter, som motsvarigheter till, som jag redan nämnde, Biggles, Algy och Ginger i vilda äventyr.
Ett litet axplock: "The Praetorian recovered his sword and took a step back. Sempronius staggered away, dropping his blade and clasping his throat with both hands as gore pulsed out in thick goutssplattering down his tunic. He felt his legs tremble then collapse beneath him as he slumped down on his knees. Already he was feeling light-headed, but he was aware of no pain, just a numbness in his throat, as if he had been punched hard rather than stabbed. Darkness folded in from the periphery of his vision......."
Det är alltså inte fråga om historia, eller ens roman satt mot en historisk bakgrund, utan ren och skär smörja. Har nu i alla fall läst den och är glad att kunna lägga den ifrån mig.
Författaren är Senior Research Fellow at All Souls College, Oxford, vilket minsann märks på bokens utformning och innehåll. Stilla flyter Don brukar man säga och något trögare en denna text får man verkligen leta efter. Boken tar avstamp i förhållandena på Adriatiska havets östra strand i några småstäder som under medlet av femtonhundratalet lydde under Venedig, men blev erövrade av det ttomanska riket. Den kretsar kring medlemmar av familjerna Bruni och Bruti från den lilla staden Ulcinj nära Dubrovnik.
Tre generationer av släkterna figurerar, de är med om allt som sker före och efter slaget vid Lepanto, de är periodvis engagerade som förhandlare för Venedig med Ottomanerna, periodvis som ottomanska ståthållare i Moldavien och senare igen som författare av en politisk/ekonomisk redogörelse för förhållandena i en del av riket, som överlevt för att den till stor del kopierats in i ett större verk av en annan författare, som fick stor spridning, men förbjöds i Venedig. Om det låter invecklat så motsvarar det det föreliggande verkets stil och innehåll.
Ottomanernas aggressiva agerande på östra Medelhavet, deras invasion på Cypern, Lepanto och Malteserriddarnas raider och rena sjörövarverksamhet allt finns med och alltid är dessa två Albanska familjer representerade.
Som historiskt forskningsprojekt måste materialet, svårtillgängligt som det säkert varit, ha tett sig särdeles intressant. Gärna läser man historia, men en så finstilt dito som denna, utan nämnvärda indelningar blir för tung för en normalt läslustig person som mig. Därmed inte sagt att den inte skulle innhålla en massa intressant stoff, krig, örlog, slaveri, påvliga och andra konspirationer - es gibt doch grenzen.
Jack Ryan Jr., son till USA presidenten JR Sr., får ett updrag i Singapore och blir därefter i omgångar slagen gul och blå medan han tar livet av fyra kinesiska baddies, ett par bulgarer och samtidigt räddar världen från ett dataprogram som skulle göra finansiell storskräll. En buddy uppoffrar sig för honom, en skön dam har en sidoroll med pistol och det hela rullas upp på BB (som här betyder buddyns begravning). Värre kan det inte bli, men avlidne Tom Clancys varumärke står pall för extra stålar.
En variant av den gamla sägnen om Agamemnon som offrar sin dotter Iphigenia för att få förlig vind för sin flotta som väntar på att segla mot Troja. Hans hustru Clytemnestra hämnas genom att ta livet av honom när han återvänder. Sonen Orestes är oförmögen att ta kontroll, medan hans vän Leander gör uppror.
Författaren nämner att han tagit sin inspiration från Aeschylus: The Oresteia; Sophocles: Electra och Euripides: Electra, Orestes och Iphigenia vid Aulis. Trots den autentiska berättartonen hävdar han dock att verket är självständigt och inte baserat på någon av förlagorna.
Det är fråga om en liten bok som man gärna läser och njuter av. Författaren uttrycker sig kort och kärnfullt, på bara ett ställe i boken tyckte jag han svävade ut en aning i en beskrivning. Boken liksom författaren har med rätta uppmärksammats.
Ett historiskt-filosofiskt verk där författaren försöker sammanfatta sin uppfattning om hur världen är ordnad och vart den är på väg.
För Europa gäller fortfarande den värdegrund som skapades vid den Westphaliska freden efter det trettioåriga kriget. En fråga om att balansera olika intressen mot varandra och skapa nationalstater där religionen inte utgjorde det primära kännetecknet, utan följde den temporära härskarens val.
Andra traditioner lever emellertid också sina parallella liv, den kinesiska som uppfattar sig som världscentrum och alla andra som tributbetalande och underordnade enheter. Efter Mao och den radikala omvärdirengen under Deng är draget inte mera så påfallande, men inte heller helt eliminerat ur folkmedvetandet och politiken.
Den amerikanska med sitt demokratiska patos och sin världsförbättrarmission har inte heller mycket drag av den cyniska Westphaliska traditionen.
Vad Kissinger mödosamt arbetar sig fram till på fyrahundra sidor, via historiska tillbakablickar i alla väderstreck, kan inte lättvindigt sammanfattas, men det råder föga tvive om att hans rekommendation är en strävan efter försiktig balans mellan de sinsemellan oförenliga maktblocken. Han uttrycker också en stor oro för spridningen av kärnvapen till allt fler länder. Iranavtalet vid tiden för bokens tillkomst ytterst aktuellt ställer han sig frågande till. Han anser sig inte kunna bedöma om Irans godkännande var ett mera kortsiktigt taktiskt drag, eller ett strategiskt steg tillbaka.
Vad jag borde göra är att gå igenom atminstone alla mina gula understreckningar för att på det sättet fördjupa min förståelse för författarens budskap, men just nu orkar jag inte och jag är skyldig ringen en anmälan, det har tagit mig längre tid än vanligt att läsa den här boken.
L i författarens namn står för Lisa framgår det ur en presentation, med foto av en långhårig, trutmunnad blondin, i slutet av boken. Min envetenhet som läsare, denna gång hårt prövad, är därmed bevisad.
Värre smörja har jag sällan utsatt mig för, det visar också på det begränsade utbud som Bonniers har i sin Akademen butik i "Tapiola". Pärmen är oskyldigt vit, men har en lodrät spricka på mitten, efter genomläsningen förstår man att sprickan syftar på konstförfalskningar och på, för att använda det engelska uttrycket, "cunt".
Mord, konstlad erotik och konstförfalskningar är vad som bjuds på, allt i rikliga mängder och groteska former. Ett innehåll som detta kräver ingen skrivartalang och boken uppvisar inte heller någon sådan. Däremot bjuder den i ett efterord in läsaren till en författarens fan club på nätet där man kan tro att än mer groteskerier virvlar runt.
Fy den lede sånt strunt jag nappade efter Fukuyama.
Denna bok utgör den massiva fortsättningen på hans tidigare The Origins of Political Order, som tyvärr undgått mig. Författaren gör sin absolut största insats som kritiker av hur det politiska systemet
i USA har utvecklat sig. Han anser att den presidentledda administrationen och det överutvecklade systemet med "checks and balances" är osmidigt och borde förnyas, men att detta inte är politiskt möjligt. Parlamentarismen i den form
den har i England är enligt hans uppfattning en avsevärt tydligare och också effektivare administrativ form.
Hans historiska utflykter begränsar sig emellertid inte enbart till huvudmotivet, utan han kommer ockkså med anekdotiska informationspärlor som följande: "Charles V, who aquired a huge empire both in the Old World and the New, had legal taxing authority only in Castile, which bore the burden of his expensive wars in Italy and the Low Countries."
För att inte lämna en sten ovänd fördjupar Fukuyama sig också i såväl Kinesisk som Japansk statlig utveckling och statsrätt. Vad man inte vetat om "the Meiji restoration", eller om Kina som i motsats till de västerländska demokratierna fungerar med "a rule by law" i stället för under "a rule of law" får man här vidlyftigt förklarat. Att förklaringarna inte alltid sjunker in som författaren tänkt sig får jag väl skylla på min numera höga ålder och mitt därmed förslappade intellekt.
Femhundrafyrtioåtta sidor intellektuellt, men också fysiskt tät text plus ett kort men viktigt "afterword" har tagit mig flera veckor att läsa. Jag är glad att jag gjort det, helt klart har det gett mig ny insikt om somliga förhållanden samt berikat och bekräftat annat. Nu är jag emellertid mogen för något lättare printat i något större stil.
En milt sagt egendomlig burlesk där huvudpersonen den över nittioårige Nils Holgerson berättar sitt livs historia för ett kvinnligt journalistfrö, som han samtidigt håller fången och upprepat våldtar.
Nils Holgerson tillbringar en del av varje år som tummeliten dvärg. Som sådan gjorde han sin berömda färd på gåsen Akkas rygg genom Sverige. Holgerson har en gång fått rådet att om han kan ta livet av Selma Lagerlöv så slipper han denna börda. Boken utmynnar i att den dödssjuka författarinnan under pistolhot berättar sagor för Nils Holgerson som Sheherazade en gång för sultanen.
Däremellan sker allsköns underligheter, som att gruppen Militant Midgets gör ett länge och minutiöst förberett inbrott i en bank. Det visar sig emellertid att det är fråga om en spermabank, där dvärgarna byter ut proven på berömda mäns sperma mot sin egen för att förhoppningsvis därigenom småningom förminska de delar av människosläktet som förväntas få utnyttja denna högvärdiga sperma.
Boken hamnade i min hand på GSP:s (Grankulla Svenska Pensionärers) varannan vecka återkommande tisdagsmöte där ett bord brukar vara fyllt med inlämnade böcker, där man kan köpa tre böcker till det facila priset av femtio cent. Vår lilla stad har en mycket livligt verksam pensionärsförening med goda föredrag och andra program, men det är något oroväckande att medlemsantalet är hela sexhundrasjutton.
Ett ambitiöst försök att beskriva mänsklighetens utveckling och dess plats i världen på några hundra sidor. Mycket av boken är intressant och medryckande, speciellt i början tyckte jag den var jättebra,
men mot slutet blir den alltför spekulativ och rentav tradig.
Konstateranden som följande: "There are no gods in the universe, no nations, no money, no human rights, no laws and no justice outside the common imagination of human beings" antder
hur författaren resonerar och vad han kapitel efter kapitel breder ut sig om.
Av mina överstreckare skall jag ännu citera två från vitt skilda kapitel: "the magic circle of capitalism: credit financed new discoveries; discoveries
led to colonies; colonies provided profits, profits built trust, and trust translated to more credit". och i kapitlet Peace in our time " The figures for 2002 are even more surprising. Out of a total of 57 million dead, only 172.000 people died in war and
569.000 died of violent crime (a total of 741.000 victims of human violence). In contrast 873.000 people committed suicide."
Ett brett spektrum med andra ord och en i många avseenden intressant bok, som har fått en efterföljare i Homo
Deus som jag läst och kommenterat tidigare.
En remarkabel karriär beskriven av honom själv på trehundra sidor. Hans begåvning blev uppmärksammad av hans arbtesgivare på Aramco redan när han var springpojke där i åttaårs-åldern. Aramco sponsorerade sedan hans utbildning (och många andra ungdomars) tills han kvalificerade sig som geolog vid Stanford. Fyrtiosju år totalt som anställd vid Aramco, varav tjugo som verkställande direktör. Därefter ytterligare tjugo år som Saudi Arabiens oljeminister. Al-Naimi levde sin barndom i bedouinläger som flyttade dels för att säkra tillgången på bete och vatten för sina kameler, men också för att hålla sig i närheten av de begynnande arbetstillfällena vid oljeriggarna. Det är till stor del han som under sin karriär i bolaget Aramco förvandlade detta från ett amerikanskdominerat utvinningsföretag till ett Saudi-helägt multinationellt bolag med raffinaderier och kemiska fabriker i en lång rad länder.
OPEC intriger och oljeprisfluktuationer upptar huvuddelen av boken, som ändå håller ett visst grepp om mig som läsare, möjligen för att jag varit verksam inom varvsindustrin på offshore drilling sidan och upplevt Houston under några år på sjuttotalet. En intressant och spännande värld även sedd från ett sådant lågt och tangentiellt perspektiv som mitt.
Har en gång tidigare köpt en Kepler som jag då framförde ganska stark kritik emot. Nu fastnade denna i min hand i Akademen i Hagalund, där urvalet är rätt svagt. Den förra boken var, om jag minns rätt, en överdrivet blodig deckare. I denna har författarteamet övergett deckarformatet för att i stället skriva en spänningsroman där dödsriket, i en för dem egen tappning, spelar huvudrollen.
Boken lämpar sig kanske närmast för fjortisar som just lärt sig tycka om läsning. Läst i en ficklampas sken under täcket kan stämningen kanske bli tillräckligt förtätad för att fjortisens äventyrlystnad skall få sitt lystmäte.
Odräglig smörja för alla övriga kategorier av läslystna.
Etthundratjugosex sidor av beska kommentarer och goda råd till aktivt gott demokratiskt uppförande. Kunde lämpa sig väl som gåva till längre hunna yngre släktingar.
Har lärt mig uppskatta författaren via två verk: Black Earth, The Holocaust as History and Warning och Thinking the Twentieth Century, som han skrivit tillsammans med Tony Judt (avliden). Vardera finns refererade i min blogg, vardera tunga inlagor i berättelsen om vår tid.
Cormoran som alltid landar på ett ben, för att han saknar det andra, och hans hälpreda Robin, en kvinnlig dito inte Läderlappens vän inte heller den legendariske bågskytten Hood, råkar ut för en blodtörstig seriemördare i Jack the Ripper stil. Intrigen kunde inte vara enklare, men författaren har förmågan att svänga på stenen så att inte ett spår av mossa återstår. På 572 sidor får man sig serverat svartsjukedramer, några slagsmål, långa jakter efter, som det visar sig, oskyldiga misstänkta plus beskrivningar av hjältarna både när de jobbar och när de försöker sova.
Eftersom klockan nyss passerat 01 och en ny dag kommer att gry om ett högst begränsat antal timmar avslutar jag med att konstatera att en deckare är god som en ann. Den som tycker om dem kommer nog att njuta också av denna.
Sci-fi om en värld som småningom övertas till alla delar av ett Google liknande "search engine" företag. Alla finns på nätet, alla syns på nätet, alla röstar på nätet - Insh Allah!!
Pärmen
bär en förvrängning av Munchs, Skriet.
Detta skrevs alltså för fem år sedan då Google ännu inte nått den position företaget har idag, men nog säkert hade horder av unga fiffiga nörder som
jobbade på algoritmerna och som utgör bokens kärntrupp.
Hur jag kom att nappa denna i det numera ganska magra ubudet i Akademen, Hagalund vet jag inte riktigt, men förmodligen var det skriet som jag mer eller mindre omedvetet associerade
till. Naivt skriven jävla smörja tycker jag, men andra kanske skulle bedöma den ur annat perspektiv och tycka att den utmålar en oroväckande framtid.
Nätverk och hierarkier är inte något lättsmält ämne och när Fergusons penna med briljans flyter från Babylon till BRIC så lämnar det läsaren med lätt andnöd och ett klart behov
av omtagning. Första delen av boken, och den kanske mest svårgenomträngliga, utgörs av den teoretiska grunden. Fortsättningen består av korta kapitel om historiska skeenden och företeelser som belyser författarens
tankegång.
Briljansen består i det breda kunnandet uppvisat genom mångfalden exempel, och inte minst av de anekdoter författaren alltsomoftast smyger in i sin text för att förvåna läsaren och lätta
upp texten.
Har låtit överstrykningspennan vila helt enkelt för att texten är så tät och informationsmängden så riklig att överstrykningar inte kan fungera. Därför är det nu svårt
att plocka fram något specifikt exempel. Det sista kapitlet drar dock en parallell som är intressant, även om jag inte här kan visa upp de diagram som författaren stöder sig på: "As we have seen, the global impact of the
Internet has few analogues in history better than the impact of printing on sixteenth-century Europe. The personal computer and smartphone have empowered networks as much as the pamphlet and the book did in Luther´s time. Indeed, the trajectories for
the production and price of PCs in the United States between 1977 and 2004 are remarkably similar to the trajectories for the producton and price of printed books in England from 1490 to 1630. In the era of the Reformation and thereafter, connectivity was
enhanced exponentially by rising literacy, so that a growing share of the population was able to access printed literature of all kinds, rather than having to rely on orators and preachers to convey new ideas to them."
Den egalitära effekt
som man tillskriver internet kontrasteras av de enorma förmögenheter de unga utvecklarna av FaceBook, Google m.fl. på kort tid har samlat på sig, i Mark Zuckerbergs fall 28 % av 441 miljarder dollar (som flitig användare av facebook,
basen för vår Ring, tycker jag personligen att "honom väl och ingen illa").
Denna volym är den tionde titeln av Niall Ferguson som jag läst och har på min hylla. Jag kan inte nog rekommedera denna skarpsynta historieprofessor
och författare för ringettorna.
Det har ju nog ryktats om denna bok att den utgör en hård kritik mot president Trump, men en sådan nedsabling och sådana invektiv hade jag ändå inte kunnat föreställa mig.
Ett stycke, där Trump uttalar sig om de planerade ändringarna I Obamas hälsovårdslagstiftning, talar för sig själv: Pressed in a campaign interview about the importance of Obamacare repeal and reform, Trump was, to say the least, quite unsure of its place on the agenda. „This is an important subject but there are a lot of important subjects. Mybe it is in the top ten. Probably is. But there is heavy competition. So you can´t be certain. Could be twelve. Or could be fifteen. Definitely top twenty for sure.“
Boken hävdar att Trump i sitt privata rum har tre TV skärmar där han följer med Fox News och andra utsändningar så mycket han kan och ofta på bekostnad av schemalagda uppgifter. Uppenbarligen lyckas han ideligen överraska sin stab med innehållet i sina „tweets“. Han gav sparken åt FBI chefen Comey på det sättet och lyckades därmed trassla in sig ordentligt så att den speciella åklagaren Mueller blev utsedd att reda ut den sk. Rysslandskontakten, något som fortsatt hänger över honom och hans svärson Jared Kushner som ett damoklessvärd.
Boken kräver tålamod med jargongen och ett ganska stort intresse för Foggy Bottom politik. Jag kom igenom den, men den bjöd inte på någon läsglädje inte heller på några djupare insikter, förutom kanske den något förvånande att världen styrs av de mest märkvärdiga och inkompetenta personer.
Trots sina nästan femhundra sidor kan man klassificera detta verk som en pamflett. Den beskriver det ryska samhällets utveckling under Putinregimen genom en grupp identifierade personers erfarenheter, parallellt med mer allmänt
hållen information. Någon storyline är det inte fråga om, men texten hänger ändå väl ihop och är därför njutbar att läsa.
Sina mest genomtänkta politisk-filosofiska tankegångar ger hon uttryck för i ett kapitel med samma namn som boken. Det kapitlet var något av det bästa jag läst. Hon ägnar självfallet mycket utrymme åt den antihomosexuella politiska driven i Ryssland, som drabbade henne själv så att hon såg sig tvungen att emigrera.
Putins politik, som går ut på att återupprätta Rysslands stormaktsstatus och disciplinera samhället efter Yeltsinperioden, avspeglar sig i indragna TV sändningsrättigheter för privata bolag, kontroll av tidningar, förföljelse av oliktänkare och en återgång till kollektivtänkandet till förfång för en spirande individualism.
Boris Nemtsovs verksamhet och öde, med utvikningar till många andra i hans situation, utgör en röd tråd mot vilken samhällsutvecklingen speglas. Gessen har ju genomgående specialiserat sig på politik och samhällsfrågor som hon beskriver med furioso och bravur. Detta är samtidshistoria som kan och bör intressera.
Boken handlar om våren 1940, perioden efter „The Phoney War“ dvs när NaziTyskland inledde sitt anfall västerut genom Nederländerna och Belgien mot Frankrike och England.
Neville Chamberlain var blott alltför nöjd att få avsäga sig ansvaret efter att hans Münchenöverenskommelse om „fred i vår tid“ kollapsat. Lord Halifax, utrikesministern ville dels hålla Mussolini utanför, dels förhandla om fred med Hitler.
Churchill valdes till premiärminister, trots att de två nyssnämnda var ytterst tveksamma, när den tyska invasionen var i full gång och BEF The British Expeditionary Force drog sig tillbaka mot Dunkirk.
Churchill gjorde två vådliga flygresor till Paris för att försöka ingjuta ryggrad i president Reynaud, men det faktum att tyskarna med lätthet hade manövrerat sig förbi den oerhört dyrbara men alltför korta Maginot linjen, gjorde att general Weygands och Reynauds mod sjönk mot nollpunkten. Samtidigt som reträtten pågick uppmuntrade Churchill fransmännen genom att ställa ytterligare sex divisioner jaktflyg till deras förfogande för Paris försvar.
Vad boken egentligen handlar om är de sedermera världsberömda tal som Churchill höll under den här kritiska perioden. Också hans egen utveckling via en vacklande ståndpunkt beträffande fredsförhandlingar ur underläge till benhårt motstånd när situationen något lättade i och med den lyckade evakueringen från Dunkirk. Mobiliseringen av en armada av småbåter var förövrigt en Churchillsk idé, som fick stor betydelse, då flottans större enheter skjutits i sank i hamnen och därmed hindrade evakueringen.
Ämnet för boken är ju till sina huvuddrag bekant för oss alla, det är detaljerna och reflexionerna som gör läsandet så givande.
En stillsamt sorglig, poetiskt vacker och grym berättelse om ett samhälle där människor klonas i stor skala, klonerna växer upp i institutioner utan kontakt med omvärlden, för att slutligen användas som reservdelar vid organtransplantationer.
Klonerna är individer, de växer upp tillsammas, attraheras och repelleras av varandra får småningom sexuella erfarenheter, men är medvetna om att de inte kan föda barn och kan därför vara mer hämningslösa i sina förhållanden än människor normalt. Medvetenheten om deras speciella status kommer långsamt och undanglidande. Klara svar får dessa ungdomar inte på sina frågor. I sina interna diskussioner försöker de pussla ihop en bild av sig själva och sin omgivning baserad på snuttar och antydningar de hört av sina lärare, men bilden är och förblir oskarp.
Småningom växer de ur sin skolmiljö och dumpas i grupper på olika håll för att ta vara på sig själva med minimal övervakning och på låg budget. De blir nu informerade om sin framtid och genomgår två stadier, först som „carers“ sedan som „donors“.
Vi följer med en grupp som småningom decimeras på grund av upprepade donationer. Eftersom det är fråga om individer, med alla individens egenheter har författaren i detta bleka helveteslandskap kunnat väva in sköra personliga förhållanden, kärlek, ångest och slutligen resignation.
Omgivningens brist på intresse för deras situation och acceptans att de är klonade och därmed inte människor utan odlade reservdelar, tär på dem och tär på läsaren. Parallellen till „untermenchen“ judar, zigenare och utvecklingsstörda är påfallande. Man förstår varför diskussionens vågor gick så höga då det första klonade fåret var aktuellt i England. Ishiguros bidrag med sina personer, Kathy, Ruth och Tommy ger perspektiv på problematiken och läsaren något att dröja vid länge efter det den relativt lilla boken blivit slutläst.
En pamflett på 464 sidor, inbunden och tillräckligt tung för att söva en läsglad eller banka i det motsträviga huvet på en läs-skygg. Totalt självupptagen, ytterligt mån att förklara sig och med pärmen prydd med en profilbild i pärlor, svart dräkt och det typiska snorkiga leendet.
Några väsentliga fakta måste dock beaktas. Hillary Clinton var (och är) bättre kvalificerad för presidentposten än Donald Trump, i valet fick hon tre miljoner fler röster än Trump och hon representerar en mer social och progressiv politik än Trump.
Vad som var nytt för mig var att hon inledde sin yrkesbana som assistent till en färgad kvinnlig ungdomsledare i Arkansas och att hon fortfarande uppehåller ett vänskapsförhållande med denna person.
I boken berättar hon omständligt om sig själv, om nomineringskampen mot Bernie Sanders och om valkampanjen. Hon analyserar statistikuppgifter i det oändliga och drar sina slutsatser. Frustrerad är hon och låter det synas, men hon accepterar å andra sidan att också hon kan ha gjort misstag. Däremot är hennes utredningar om Trumpens svinaktigheter, ljugande och försåtliga ryska kontakter bitvis riktigt intressant läsning. Hon vet också en hel del mer än en vanlig tidningsläsare om hur ryssarna ingrep i valkampen.
Jag nämnde tidigare att jag fått boken i julklapp av min son Ben och att han med den visade att han rätt avläst mitt intresse för poltik och historia, men ändå valt fel bok. Måste erkänna att det var en smula förhastat. Den ryska sidan av historien var faktiskt riktigt givande och damens grävande i sitt själsliv kunde man åtminstone bitvis stå ut med.
Olberg (1878-1960), född i Riga som Hirsch Schmuschkowitz, var bosatt i många länder och upplevde många regimer. Som menschevik tvingades han lämna Sovjet, som jude tvingades han småningom fly Tyskland och hamnade då i Sverige. Han var journalist, författare och aktiv socialist, med en bred kontaktyta, men framförallt koncentrerade han sig på att döma ut den kommunistiska regimen i Sovjet.
Vad som gör honom intressant var hans tes att kommunismen i Sovjet endast var en täckmantel för en vanlig banal imperialistisk, despotisk stormaktsregim.
Hans socialistiska credo framgår av följande citat ur Socialistinternationalens slutdokument 1951: „Det nya världssamhället, mot vilket socialister strävar, kan utvecklas fruktbart endast om det är baserat på ett frivilligt samarbete mellan länder. Demokratin måste därför etableras på en internationell nivå, under ett internationellt regelverk som garanterar nationell frihet och människans rättigheter.“
Olbergs två söner från hans första äktenskap är kommunister och beger sig från Tyskland till Moskva 1937. En olyckligt vald tidpunkt då Stalins paranoia och terror når sin kulmen. Den ena sonen blir indragen som medsvarande i rättegången mot de tidigare kommunistbossarna, dömd och arkebuserad. Den andra sonen blir arkebuserad utan någon rättegång.Intressanta levnadsöden under en tumultarisk tid i Europas historia.
Författaren Per Enerud har plockat fram ett rikligt material, men någon stilist är han inte. Han bryter ibland ut i förvånade utrop, använder slanguttryck och blandar in sitt eget jag i texten på ett irriterande sätt.
Tredje delen i författarens ryska romantrilogi. Här handlar det om den tyska framryckningen mot Stalingrad vid Don kurvan, sommaren före utnötningsslaget vid staden.
Huvudpersonen en rysk-judisk författare, som deporterats till Kolyma efter sin affär med Sashenka (från den första boken), skeppas från Gulaglägret till fronten för att bli insatt i en straffbataljon. Bataljonen får ridskolning och en snabb militär grundskolning i ett av marskalken Budonnuyis stuterier och sätts sedan in 800 man stark i en kavallerichock mot ett frontavsnitt som hålls av italienska trupper. Två dagar senare återstår sju av de åttahundra. Djupare än så vill jag inte föra läsaren i bokens intrig.
När jag nu läst och någorlunda smält boken och delvis kan dra mig till minnes hur de två tidigare delarna Sashenka och One Night in Winter var så är jag beredd att stå för vad jag häromsistens rätt lättvindigt kom att säga om författaren som värd ett Nobelpris. Han är enormt skicklig och skapar en övertygande bild av kaoset av olika stridande grupper, överlöpare och reguljära från diverse nationer på steppen med sin dallrande hetta och sina dammoln från pansar under framryckning. Brutaliteten och den besinningslösa bestialiteten hos dessa horder lösryckta från förankring i en bekant miljö och utsatta för oavbruten artilleribeskjutning och flygbombning utan möjlighet till skydd är fullständigt hämningslös.
Författarens pålästhet och grundliga arkivstudier i Moskva skiner igenom hela trilogin och de glimtar av Stalin och dottern Svetlana som ges är alltigenom övertygande. Han refererar till många verk av kända författare som sina informations- och inspirationskällor, Anthony Beevor, Vasily Grossman och Anne Applebaum. Jag har läst de flesta och kan i huvudsak verifiera dessa som gott bakgrundsmaterial för boken.
Läs gärna hela trilogin ni blir inte besvikna.
Uusimmat kommentit
14.10 | 13:09
Ange inget i detta fält
13.01 | 22:42
Hello I'm Jason Morris, a full member of the great illuminati.. Do yo...
06.06 | 10:26
Hej, den stora stormästaren i Illuminati har inbjudit en öppen inbjudan fö...
17.01 | 14:48
GÅ MED I STORA ILLUMINATI / FREEMASON B...