THOMAS BOKBLOGG

Om böcker jag läst..

23.12.20 THE EVENING AND THE MORNING, Ken Follett 2020.

En saga om England kring det första millenieskiftet. En Normandisk dam dotter till hertigen av Cherbourg faller för en ett engelskt sändebud och väljer att gifta sig med honom. Engelsmannen är ”Ealdorman” högsta höns/tupp i landskapet Shiring, en charmig men grov typ som har två bröder av samma skrot och korn men som är behäftade med mindre mått av charm.

För att sagan skall vara njutbar för en eventuell senare läsare, fast jag nu inte direkt kan rekommendera den, vill jag inte avslöja något av alle de förvecklingar som ryms på bokens över åttahundra sidor.

En antydan om stilen ger följande stycke från det lyckliga slut som sagor brukar ha: 

”She wore a dress in a rich dark yellow with flared sleeves finished in embroidered braid, and a sleeveless overdress of dark green wool. Her silk headdress was chestnut brown, her favorite color, the fabric interwoven with threads of gold. Her glorious red-gold hair swept down behind like a waterfall. At that moment xxx knew she was the most beautiful woman in the world.”

Upplyftande så här till Jul, men jag tror att jag kommer att tycka mer om president Obamas memoarer, som jag har anledning att tro att finns i julgubbens säck (har själv köpt den för ändamålet).

18.12.20 IDENTITY, Contemporary Identity Politics and the Struggle for Recognition, Francis Fukuyama 2018.

Boken utmynnar i en relativt enkel och positiv kläm: ” Identity is the theme that underlies many political phenomena today, from new populist nationalist movements, to Islamist fighters, to the controversies taking place on university campuses. We will not escape from thinking about ourselves and our society in identity terms. But we need to remember that the identities dwelling deep inside us are neither fixed nor necessarily given to our accidents of birth. Identity can be used to divide, but it can and also has been used to integrate. That in the end will be the remedy for populist politics of the present.”

Före den kommer därhän går författarens diskussion i oändliga kringelikrokar kring identitetsbegreppet, som gör boken både svårläst och sömndrivande. Trots att den är kompakt, bara 183 textsidor har den en notapparat på fyrtio sidor, som jag ärligt sagt inte orkat ta mig an.

Kontentan är att identitet, i både individuell och gruppform, mer än inkomstskillnader och ägande utgör de bärande politiska motsättningarna nuförtiden. Detta beskrivet genom belysning av invandrarproblematiken i Europa, beslutsfattandet inom EU, de över tio miljonerna illegala invandrarna i USA m. fl. exempel.

Att detta måste gå via ”thymos”, ungefär ande eller personlighet (med risk för att jag missförstått) ett begrepp tydligen skapat av Socrates och ”me too” som effekt av Harvey Weinsteins erotiska svinerier, gör det snarare krångligt och svåröverskådligt än klart för en enkel läsare. The Times kultursida kommenterad på pärmen säger: ”As wise as it is compact” - möjligen på filosofins höga höjder.

13.12.20 SLUTET PÅ HISTORIEN, Jan Guillou 2020.

Familjen Lauritzen, vars släkthistoria vi följer, blir här närmast behandlade som nödvändig snömos för att författaren skall kunna predika sina politiska åsikter och skälla på allt och alla. Det är inte helt lyckat ur läsarsynpunkt.

Något kortfattat kanske, men det är kontentan av vad jag känner för boken när jag just lagt den ifrån mig

07.12.20 TROUBLED BLOOD, Robert Galbraith (J.K.Rowling) 2020.

Denna deckare slutar med en födelsedagsmiddag för Robin på sidan 927. Därmed är det klart att den populära författarinnan denna gång förivrat sig och inte lyckats komma ur sin djävulska komplott i rättan tid.

Uppdraget, som Cormoran Strike och Robin Ellacot tar, är att finna en läkare som försvann för fyrtio år sedan under en period då en massmördare härjade i London. Vem som utnämnt boken till ”The Number One Bestseller” vet jag inte, men deckarparet är ju i och för sig alldeles sympatiska bekantskaper som redan hunnit visa vad de går för i fyra titlar, samtliga något tunnare volymer.

Har man en gång fattat pennan i sin hand och fått till stånd någonting säljbart, i detta fall alltså Harry Potter, så tycks fortsättningen sedan gå på rutin. Avundsvärt.

30.11.20 THE SIBERIAN DILEMMA, Martin Cruz Smith, 2019.

En ny deckare i serien om Arkady Renko polisinspektör i Moskva. Denna gång utspelar sig handlingen, som titeln antyder, i Sibirien kring Baikal.

Boken har drag av det nyligen timade fallet Navalnyi, men är ju skriven något tidigare. Kalla vindar, ursinniga björnar, skickliga prickskyttar, sköna damer, konspirerande oligarker med politiska ambitioner, vad mer kan man begära.

Det är alltså fråga om ett utpräglat pekoral som det inte är värt att ödsla fler ord på.

28.11.20 OUR MALADY, Lessons in Liberty and Solidarity, Timothy Snyder 2020.

En pamflett, ett vrål av hat över sjukvårdssystemet i USA. Sjukhusen ägs av företag, företagens uppgift är att ekonomisera - inte att vårda för vårdens skull. Sjukhusläkarna tystas genom avtal, privata läkarpraktiker äts också de upp av företag.

Felbehandlingen av författarens blindtarm, med påföljande giftspridning till levern höll på att kosta honom livet i slutet av förra året. Detta, plus naturligtvis att det är valår, inspirerade honom att skriva den lilla boken.

Han jämför sina erfarenheter av läkare, sjukhus och förlossningsavdelningar i Österrike och USA. Jämförelsen utfaller naturligtvis till Österrikes (Europas) fördel. Tyngdpunkten här ligger på vården, medan den i USA ligger på maximal patientgenomströmning och dyrbara ingrepp som finansieras genom försäkringar. Försäkringarna följer emellertid inte individen på det sättet att om man blir arbetslös så står man helt utan försäkring. Försäkringarna är också dyra och arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna är tydligen inte bundna på något sätt.

Timothy Snyder har ordet i sin makt. När han ryter till så gör han det i en för läsaren njutbar form - men en ropandes röst i öknen!

26.11.20 A SONG FOR THE DARK TIMES, Ian Rankin 2020.

En deckare som de flesta andra deckare. Denna gång två mord i skilda delar av Skottland och som det visar sig utan nämnvärt inbördes sammahang.

DS Siobhan Clarke I Edinburgh sköter det ena fallet, samtidigt tar hon hand om pensionären Rebus hund medan han är uppe på västkusten och hjälper  sin dotter vars sambo också råkat illa ut. Se där en färsk form av koppling i deckarsammanhang.

Tillbringade sommaren 1960 i Skottland där jag under veckändorna körde runt med Ullabella, min tillkommande, och därvid fick se allt mellan Aberdeen i öst Inverness i norr, Skye i väst och Gretna Green i syd, medan jag ändå hela tiden hade ögonen dels på flickan bredvid mig och dels på fåren på vägen framför mig. Skottland har därför en särskild plats i mitt hjärta och dit återvände vi för ett antal år sedan för att fira vårt guldbröllop.

Rankins miljöer, särskilt Edinburgh och det karga hedlandskapet norröver känns därför bra och får mig att se deckarkomplotten i ett välvilligt ljus.

Ingen skräpdeckare alltså.

23.11.20 SEROTONIN, Michel Houllebecq, 2019

En bok långlistad för Booker priset av en författare känd för att vara höglitterär. Har inte tidigare läst något av honom så denna tunna paperback tyckte jag kunde utgöra en lämplig introduktion.

En medelålders man försatt i djup ruelse över erotik, eller snarare en tillfällig brist på erotiska upplevelser. Betraktelser över kvinnor han känt och älskat. Ingen handling utom några förflyttningar från en ort till en annan i Frankrike.

Om jag nu inte begrep så mycket av storyns idé så blev jag i alla fall tagen av det sista stycket som följer: 

”And today I understand Christ´s Point of View and his repeated horror of the hardening of people`s hearts: all of these things are signs and they don´t realise it. Must I really, on top of everything, give my life for these wretches? Do I really have to be explicit on that point?

Apparently so."

19.11.20 TOMBLAND, C.J. Sansom

Boken beskriver en bonderesning i Norfolk på 1540-talet, under tiden för förmyndarförvaltningen för den minderåriga Edward, Henrik VIIIs son. Missnöjet hade sin upprinnelse i godsägarnas alltmer hårdhudade begränsningar i vad som genom århundraden varit byarnas gemensamma marker ”commons”. Godsägarnas specialisering på får för ullproduktion krävde vidsträckta betesmarker och detta gick ut över småböndera.

Beskrivningen av de upproriska böndernas läger, deras sammanhållning och disciplin är alltigenom sympatisk. Deras slutliga nederlag och det blodbad som följde är förmodligen ganska på kornet, så också synpunkterna hos det högre borgerskapet i London, som hade föga insyn och förståelse för böndernas rättvisekrav.

Författaren har en genomgående benägenhet för detaljerad mångordighet, så också i denna volym på åttahundra sidor. Det hindrar emellertid inte läsaren att finna skildringen historiskt intressant och nog så livfull.

7.11.20 THE LONG CALL, Ann Cleeves 2019.

En deckare i småstadsmiljö vid kusten. Hela storyn rör sig kring ett kommunalt aktivitetscenter, personerna är alltså anpassade till den miljön och kanske inte såå spännande. En missmodig detektiv, med de för genren obligatoriska privata problemen, rotar och får till slut till stånd en lagom överraskande upplösning.

04.11.20 INTRIGO, Håkan Nesser, 2018.

Fem noveller med mysterier som gemensam nämnare. Att gå in på detaljer är givetvis omöjligt, men jag fann att storyna var välkomponerade och höll måttet vis a´ vis spänning, men också vad kvaliteten på prosan beträffar.

Nu hade jag i misstag råkat köpa den i engelsk översättning, men författarens bruk av fiktiva och till karaktären allmäneuropeiska ortsnamn gjorde att man inte fastnade vid det specifikt svenska. Ett skickligt drag i strävan efter en vidgad läsarkrets.

En bok jag gärna rekommenderar.

26.10.20 HACKZELL, Karhunkaatajasta rauhantekijäksi, Martti Häikiö 2020.

Ett intensivt levnadsöde väl värt en minnesskrift. Boken är tlllkommen på uppdrag av barnbarnen framför allt måhända Kalle Grotenfelt. Mitt exemplar har jag fått av ett annat av dem Helena Enqvist.

Antti Hackzell arbetade som ung jurist i St. Petersburg under tiden före och under första världskriget, han var bland annat aktiv med att hjälpa Svinhufvud när denne var förvisad till Sibirien. Revolutionsprocessen fick honom att återflytta till Finland och han blev i samband med landets frigörelse utnämnd till landshövding i Viborgs län och därmed ansvarig för gränstrafiken till Sovjet under den allra oroligaste perioden 1918 - 20.

1922 blev han utnämnd till Finlands sändebud i Moskva därifrån han några år senare blev utpetad, baserat på att en förmögenhet i guld som Valamo kloster deponerat på legationen försvann medan han själv var på semester i hemlandet. Till saken hör att Kekkonen kommenderades till legationen som utredningsman, men att alla handlingar i ärendet ett år senare blev stulna ur kanslichefens på Utrikesministeriets kassaskåp. Kekkonens förhörsprotokoll har försvunnit och aldrig återfunnits. Hackzell donerade sedermera, i en elegant gest, personligen en motsvarande summa till klostret.

Efter en period av resor och projektarbete blev han anställd vid Arbetsgivar-förbundet och sedan dess chef. Han verkade för att skapa och upprätthålla Finlands kontakter till Sverige, vilket senare under kriget gav utslag i form av löften om stöd och matleveranser i händelse av en brytning med tyskarna. Under en period var han utrikesminister. I fortsättningskrigets slutskede då Mannerheim valdes till president blev han utsedd till regeringschef. Som statsminister tog han ansvaret för den delegation som skulle förhandla i Moskva, men där kollapsade han med en hjärnblödning som något år senare ledde till hans död.

Boken är välskriven och ämnet intressant, men genom att Hackzell var arbetsgivarpamp kom han inte under en kritisk period att vara med i den innersta beslutfattarkretsen. Perioden som sådan och beslutsgången i statsledningen beskrivs ändå ganska vidlyftigt för att den sedermera ledde till hans utnämning till statsministerposten.

En givande repetition av vår närhistoria där mina direkta kontakter till den var att jag bodde på Granö under den senare delen av kriget. Där på Granö i en villa, möjligen den Krogiuska samlades herrarna upprepade gånger under kriget för att i lugn och ro diskutera sig fram till fortsatta åtgärder. Själv minns jag att jag stod på en balkong en natt och följde med hur de sovjetiska bombplanen kretsade över Munksnäs och fällde bomber där.

14.10.20 RAGE, Bob Woodward, 2020.

Boken har kommit ut nu i början av hösten och utgör en god introduktion för den som är intresserad a det amerikanska presidentvalet.

Författaren, journalist vid Washington Post sedan femtio år är känd som en av männen bakom Watergate avslöjandet. Han är alltså inte ute efter att höja Trump till skyarna och det är presidenten väl medveten om. Woodward har skrivit böcker baserade på djupintervjuer med nio presidenter. Han har också publicerat en tidigare volym om Trump som hade titeln ”Fear”, också den finns på min hylla, men  tilltagande demens gör att jag inte längre minns den särskilt tydligt.

För denna bok har har Woodward gjort sjutton djupintervjuer med Trump, börjande i december förra året. Boken slutar med följande mening: ”When his performance as president is taken in its entirety, I can only reach one conclusion: Trump is the wrong man for the job”.

Vad som framgick i Boltons bok och som ytterligare förstärks här är att Trump är narcissist. Han ägnar sig vid varje intervju enbart, eller huvudsakligen åt sina egna reaktioner och funderingar kring dagshändelserna, inte åt analyser eller reaktionsmodeller. Han har frekvent bytt ut sina närmaste medhjälpare, bland dem Bolton, och omger sig nu med ett kotteri beundrare och ja-sägare. En metod som fungerar (eller inte) i en autokrati, men inte är lämpad för administrationen i USA.

Boken kommer personerna, både den intervjuade och intervjuaren, tätt in på livet och man får följa årets händelser som de utvecklar sig i Vita Huset. Ändå har författaren lyckats hålla distansen, ett grepp som lender den erfarne journalisten till heder.

10.10.20 THE ROOM WHERE IT HAPPENED, a White House Memoir 2020 by John Bolton, Former national Security Advisor of the United States.

Författaren är jur. Dr. Han har tidigare varit verksam inom Busch administrationen och nu under något över ett år som säkerhetsrådgivare för Trump. Han avgick på egen begäran.

Utan att överdriva kan man säga att boken är ytterst kritisk till Trump. Tre huvudsakliga skäl för detta är att a) att Trump inte är påläst, eller bryr sig om att sätta sig in i föreliggande bakgrundsmaterial; b) att han låter sig påverkas av sina egna ofta häftiga humörsvängar; c) att han drar hemåt där det är möjligt och använder sina släktingar dottern Ivanka och hennes man Jared Kushner som sina närmaste rådgivare och också som officiella förhandlare på det internationella planet.

På femhundra sidor, plus en vidlyftig notapparat, får läsaren en inblick i internationella händelsekedjor och förhandlingsomgångar, som det Venezolanska upproret mot Maduro; de utdragna förhandlingarna med Kim Jong Un; problematiken med det revolutionära Iran, m.fl. 

Bolton skriver en enkel men flytande prosa och rider inte på några intellektuellt höga hästar. Texten blir därmed lättläst och inbjudande för den allmänt nyfikne läsaren. 

01.10.20 LAMENTATION, C.J.Sansom 2014.

Henrik VIIIs drottning Catherine Parr har skrivit ett manuskript om trosfrågor, detta har försvunnit och Matthew Shardlake får uppdraget återfinna det för att det inte skall hamna i händerna på kungen och eventuellt leda till repressalier.

Som vanligt med denna författare är svängarna många och långa, de breder ut sig på över sjuhundra sidor. Litet väl mycket och återkommande uppräknande av namn och titlar på tidens styrande aristokrati. Gruvliga beskrivningar av avrättningar och lustfyllda dito om miljön I Whitehall och Hampton Court fyller ut den stora textmassan.

Personerna är rätt schablonmässiga Shardlake är sympatisk rättrådig och orädd, hans hjälpredor lojala, motståndarna smarta, ärelystna, stenhårda. 

Till slut löser knuten sig på ett, som väntat, oväntat sätt och de flesta drar en lättnadens suck när kungens begravningskortege drar igenom London.

16.09.20 HEARTSTONE, C.J.Sansom 2010.

En femte roman i serien om Matthew Shardlake, jurist i femtonhundratalets London. Denna gång handlar det om det franska hotet från en flotteskader i Solent under Henrik VIII:s planlösa krig mot Frankrike 1544-46. Detta är alltså det tillfälle då, det numera bärgade, linjeskeppet Mary Rose kantrar och sjunker, vilket utnyttjas till max i berättelsen.

Skildringen av miljön är som vanligt detaljerat njutbar, om också illaluktande, och snarlik den som Hilary Mantel uppmålar i sin trilogi, men också den som Neal Stephenson berättar om i sin renodlade äventyrs-trilogi som utspelar sig dryga hundratjugo år senare.

Romanen är på snäppet över sjuhundra sidor, författaren har m.a.o. svårt att reda ut sina invecklade storylines. Samma sak sade jag redan om den förra jag läste. Tonen är dock sympatisk och två parallella ”fall” följs upp inom ramen för dessa historiska händelser.

Richly entertaining tutar New York Times på pärmen i krulligt gullig skrift, visst är den det.

09.09.20 STATSPOLISEN SLÅR TILL, kampen mot sovjetspionaget i Finland 1919 - 1939, Örnulf Tigerstedt 1942.

Bokens utgivningsår 1942 placerar den som propagandaskrift riktad till den svenskspråkiga intelligentian i Finland i en tid av krigisk optimism. Arbetet med boken hade säkert inletts redan under 1941 då fortsättningskriget inleddes och det fanns skäl att motivera detta med bakgrundsmaterial om sovjetiskt spioneri före vinterkrigets utbrott i Finland. Boken är dedicerad till statspolisen.

I det sista stycket av boken, som jag här skall kopiera in i sin helhet, svingar författaren sig till höga höjder av flåsig romantik:

”Med allt snabbare fart störtade händelserna nu fram mot de stora avgörandena i augusti/september. Oemotståndligt som ödet marscherade krafterna upp till den oundvikliga slutuppgörelsen, och tunga och blygrå utbredde sig det annalkande krigets molnmassor över vår blomstrande världsdels himmel. Et var sensommarens åskmättade värme och den mognande fruktens tid. Det var vindstilla och blanka, speglande hav. Det var ljumma nätter och röd fullmåne bland svävande genomskinliga slöjor. Men långsamt, oemotståndligt mörknade det bortom tunga dyningars horisont. Kornblixtarna ljungade över ett stålgrått hav, och när morgonen grydde steg solen väldig och ragnaröksbådande över en värld i bävan och ångestfull väntan.

Men i öster, i det vida, hermetiskt slutna barbarriket, slamrade fabrikerna och dånade arbetssläggorna i en alltmera rasande takt. Befolkningen saknade det nödvändigaste, men krigsmaskineriet växte till gigantiska prportioner. Bönderna svulto, men magasinen fylldes för krigets behov. Ty nu nalkades den stund, man i Moskva så länge förgäves väntat på. Nu stod äntligen det europeiska inbördeskriget för dörren, och bolsjevismens oräkneliga divisioner kunde gevär för fot bida sin stund och den avgörande signalen. En enda makt stod ännu  väg. Tyskland ensamt reste ännu mur mot österns förintelsevilja. När denna mur efter ett långt krig försvagats och brutit samman vore timman slagen. Marschordern väntade, och i en redan handgripligt nära framtid hägrade världsundergången och bolsjevismens röda fana blåsande över döende kulturstäder.

Försynens vilja var dock denna gång en annan. Icke nedgången men vår världsdels och vår kulturs befrielse från mer än tvenne decennier lång mara låg väntande bakom framtidens förlåt. Den 22 juni 1941 bröt Europa upp. Marschen österut begynte.”

Det är kanske nog så hälsosamt att ta del av den tidens tänkande även om ensidigt och i ett så här kort stycke.

Resterande trehundratrettio sidor består i redogörelser för spionutredningar i något mindre upphåsad anda, eller som det står på bakpärmen: ”med andlös spänning följer läsaren från sida till sida de stora affärernas utveckling.”

Man kan förstå revanchismen som rådde efter vinterkriget, men fälttåget till Petroskoj och Syväri och den omåttliga entusiasmen för Hitlers möjligheter i öster framstår nog ändå som en stor gåta för mig.

06.09.20 REVELATION, C.J.Sansom 2008.

En bok i serien om femtonhundratalsdetektiven Shardlake. Sexhundra sidor i och för sig trevlig och ganska rapp text, men trehundrafemtio hade nog suttit bättre. Serien omfattar tydligen fem volymer alla till det yttre i samma storleksklass.

Detektivromansformatet sitter nog inte alldeles naturligt i tidsramen, men den som söker spänning och aktivitet finner nog här sitt lystmäte. Mördaren är inspirerad av en bok i Bibeln och tar livet av sina offer med rituell finess. Allt kulminerar i att han inte vill att kungen (naturligtvis Henrik VIII) skall gifta om sig ännu en sjätte gång, varför blev inte riktigt klart för mig, men det spelar mindre roll.

Att denna bok på pärmen, i likhet med de flesta andra i genren, utmålas som ”number one bestseller” kan tas med en nypa salt. Hur som helst kommer jag väl nog att läsa en till, hur det blir med de återstående må tiden utvisa.

26.08.20 DISSOLUTION, C.J. Sansom 2003.

Den första (tror jag) i något som kallas the Shardlake series. En deckare satt i tiden för Cromwells och Henrik VIII:s reformation av den engelska kyrkan. Den utspelar sig i ett kloster på sydkusten och innehåller multipla mord och The Crowns Commissioners, deckaren Shardlakes undersökningar och äventyr. Fem böcker återstår att läsa i denna serie, jag beställde dem via Amazon för att husturmin tyckte om den sista av dem som hade hamnat i min hand under ett svep på Akademen.

Inte är denna i klass med Hilary Mantels böcker från samma epok. Definitivt skulle jag inte rekommendera sträckläsning av dem. Icke för ty så är de ganska flyhänt hopkomna och nog så god underhållning. I ett slutord skriver författaren på följande sätt: 

”Those who benefited most from the Reformation were the ´new men, the emerging capitalist and bureaucratic classes, men of property without birth. The Reformation was about a changing class structure as much as anything.”

21.08.20 DEN NIONDE GRAVEN,Stefan Ahnhem 2015.

Femhundrafemtionio sidor tillkrånglad smörja! Alltför utdraget, alltför komplicerat. En storyline, eller flere intrasslade dito, och en upplösning som inte håller måttet på rimlighet. 

Detta är alltså den nya vågen i Nordic Noir. Nej sådant vill jag inte ha.

18.08.20 HOW TO HIDE AN EMPIRE, A Short History of the Greater United States, Daniel Immerwahr 2019.

Årets tillsvidare intressantaste läsupplevelse. En bok som börjar med kriget USA/Spanien 1898-99 där USA, med förevändningen av befrielse, erövrade bl.a. Puerto Rico och Filippinerna. Också Alaska, Guam, Hawai’i, Panamas Kanalzon, US Virgin Islands, American Samoa samt 800 militärbaser runtom i världen behandlas. Invånarantalet låg 1940 i storleksordningen arton miljoner människor.

USA deklarerar att man inte har något intresse av territorier eller kolonier utanför kontinenten. Hawai’i och Alaska har blivit stater 1959, Puerto Ricos status har inte förändrats, men invånarna är där liksom på Guam medborgare i USA, dock utan rösträtt.

Global standardisering, långt på villkor dikterade av USA, onödiggör idag innehavet av territorier som råmaterialbaser eller marknader.

”Synthetics diminished the great powers need for strategic raw materials by offering substitutes. Aviation, cryptography, radio, and satellites meanwhile enabled those powers to run secure transportation and communication networks without worrying about contiguous territorial access….”

Den amerikanska varianten av engelska är idag världsspråket och världens kapitalmarknader styrs långt från Wall Street. Allt fördelar för den största operatören på marknaden.

Intet av det ovansagda utgör nyheter för vem det vara månde, men sammanhanget och rikligheten på detaljer och bakgrundsberättelser utgör bokens kärna.

12.08.20 MAKE, THINK, IMAGINE, the Future of Civilisation, John Browne 2019.

Författaren, ingenjör, tidigare chefdirektör för BP och bland annat fd. styrelseordförande för Tate och Royal Academy of Engineering, är tydligen en oförbätterlig världsförbättrare. Samtidigt är han också något skrytsam och ger vinkar om sin förträfflighet genom att antyda möten med statschefer, att han numera är bosatt i Venedig och att han samlar på antika böcker och konst.

På min hylla har jag en samling ärvda volymer i halvfranska band utgivna av Schildts 1935 med titeln Teknikens Triumfer i Fartens Århundrade av Edgar B. Schieldrop. Dessa uttrycker samma slag av framtidstro och optimism som den nu aktuella boken. 

På försättsbladet kommer författaren med en längre programförklaring och konstaterar att han skrivit ett tillägg som är daterat 31.12.19, samma dag som myndigheterna i Wuhan rapporterade om förekomsten av ett hittills okänt virus ”we have the engineering and the know-how we need to tackle this new virus. It is my hope that humanity uses these tools wisely and collaboratively in order to protect the fragility of civilisation…”.

Boken är indelad i kapitel börjande med Progress, boktitelns utrop, och fortsatt med Connect, Build, Energise osv. Boken avslutas med fotnötter om nästan etthundra sidor. Alltså kan man se denna författarens fjärde bok som ett nog så ambitiöst inlägg i debatten om världsläget.

En poäng är att allt gott uppnås genom insatser av ingenjörskunskap, alla vetenskapsgrenar, inklusive medicin, är beroende av ingenjörernas insatser för att möjliggöra forskning. Resten utgör innehållet i boken som här inte närmare kan presenteras.

21.07.20 THE MEMORY POLICE, Yoko Ogawa 1994.

I ett ö-samhälle någonstans kontrolleras allt av ”The Memory Police”, personer tas om hand och ses aldrig mera, saker börjar försvinna. Minnen, känslor - allt försvagas och försvinner småningom.

En person hålls gömd och förblir opåverkad. Ett drama som i sin utdragenhet på något sätt når en viss acceptans i samhället. Småningom också ses som oundvikligt på kommande av läsaren. Och därvid slutar det.

Boken har ett, det overkligas skimmer. Den får en anstrykning av poesi utan att ha några beröringspunkter med poesi som sådan. Mästerligt skriven och hopkommen.

Alls inte vad jag vanligen läser.

18.07.20 THE TALENTED MR VARG, Älexander McCall Smith, 2020.

Den skotske författaren till de trevliga deckarna om Ma Ramotswe

i Botswana har nu tydligen gett sig på Sverige i en serie böcker om detektiven Varg. Författaren har hundratalet titlar under bältet, han är emeritusprofessor i medicinsk rätt i Edinburgh och har honorärtitlar från tretton universitet. Ganska överväldigande, men kanske tynger framgångarna. 

Några mord ingår inte i den cocktail som serveras, miljön är Malmö, brotten, om de överhuvudtaget kan karaktäriseras som sådana, är av närmast psykologisk natur och texten sysslar mer med detektivens person än med några utredningar.

Humorn som Alexander McCall Smith är känd för glimtar fram på sina ställen och gör mycket för att lysa upp en ganska slätstruken historia.

14.07.20 RUSSIA WITHOUT PUTIN, Tony Wood 2018, 2020.

Ännu en exposé av Rysslands "imitation democracy". Alls icke utan Putin är kontentan, som nu blivit fastslagen i två lagreformer och en folkomröstning under det innevarande året.

Rysslands relativa styrkeposition har ju fortsatt att sjunka från andra plats i början av nittiotalet till cirka femtonde idag. BNP är på nivå med Portugals, enda sättet att upprätthålla ett sken av en gången storhet är tydligen att hålla kvar den ledande klicken vid makten.

Yeltsin och Chubais genomförde den snabba och slarviga privatiseringen i Ryssland till vrakpriser, ett exempel var ett företag som privatiserades för något över etthundra miljoner rubel, medan det objektiva värdet var beräknat till 2,5 miljarder. Förhoppningen var naturligtvis att de nya ägarna skulle vara patriotiska och bygga upp ny verksamhet i landet. Som känt blev därav intet.

Inte ens makthavarna själva inkluderande högsta hönset har placerat sina pengar i produktiv verksamhet på hemmaplan.

Ett fattigt och underkuvat folk, som aldrig haft några rättigheter att tala om, hålls nu matta på mattan genom de gamla tricken med hotbilder och småkrig. Glidningen från de tidiga försöken till anpassning till allmäneuropeiskt beteende mot alltmer auktoritär maktutövning och politik har accentuerats under senare år. Den ryska publiken behöver tydligen föreställningen om att de lever i en stormakt som Sovjet ändå var trots att riket länge levde på ruinens brant.

Mycket i denna bok är skåpmat serverat med yviga gester, men genom att den är rätt mager orkar man ändå med den för att hitta någon formulering som man gillar, som det följande: "The protests that burst onto the national stage in 2011, though widely interpreted as the political coming of age of the new middle class, are actually better understood as signs that the parallellism is fading. Te factors that helped muffle discontent in the 1990s and early 2000s are ceasing to apply; meanwhile new grievances have emerged, as well as neww Ways of expressing them. There is a historical irony lurking here. Though liberal critics, in Russia and the West, insist that it is the remains of the USSR that stand in the way of Russian progress, it may well be that much stronger opposition to the "imitation democratic" system will emerge from the post-Communist generations, and that new forms of collective defiance will be forged not out of nostalgia for socialism but out of their shared experiences of capitalism. The future may prove more radically stubborn than the receding past."

09.07.20 THE ANARCHISTS' CLUB, Alex Reeve 2019.

Detta är inte en stor roman av en stor författare, utan en dålig deckare av en svag sådan, nummer två i raden om en verkligt tillkrånglad deckarförmåga. En kvinna som låtsas vara man, dotter till en otrevlig pastor, och naturligtvis en särdeles intuitiv begåvning.

Ingen besvärande teknik förekommer i boken som antydningsvis är förlagd till senare hälften av artonhundratalet. Titelns klubb skymtar fram, men tar en sekundär plats i förhållande till inre slitningar i en familj. "A gripping tale that twists like the dark back streets of Victorian London" säger den för mig okände förmågan Sam Blake på pärmen. Kanske det.

30.06.20 THE LIGHT THAT FAILED, A Reckoning, Ivan Krastev and Stephen Holmes.

En genomgång av de post-kommunistiska länderna och deras nuvarande system, Polen, Ungern, Ryssland och Kina och en samtidig jämförelse med hur Donald Trump ser på sitt ledarskap och sköter sitt presidentskap.

De nämnda länderna är auktoritärt styrda, i somliga döljs detta delvis av att demokratiska former till en del iakttages. För Ungern och Polen gäller att styrelsen har stabiliserats i auktoritär riktning efter mycket instabila år genast efter Sovjets kollaps. Den ökande emigrationen av arbetsföra män till Västeuropa gör det svårt att hålla igång samhället på en sådan nivå som befolkningen numera anser sig ha rätt till. Samtidigt vill man skydda sig för risken att immigrationsvågen från mellanöstern skall sprida sig till dessa homogena samhällen.

Det ryska samhället har inte genomgått en sådan utveckling som man hade hoppats på. Naturtillgångar och industri har fördelats på en klick av oligarker, som är nöjda med vad de har (52 % av alla ryska kapitaltillgångar är parkerade utanför landets gränser) och tydligen saknar ambition att bredda verksamhet och välfärd, medan resten av samhället inte har tillgång till kapital och andra resurser. Med permanentningen av Putins regim kan man väl inte heller tro att några större förändringar vore att vänta.

Kina har sakteliga övergett sitt proselytiserande och koncentrerar sig på export och på att parkera överskottet i form av statliga lån i infrastrukturprojekt huvudsakligen i Afrika där stora råvarutillgångar kan lösgöras.

Allt det ovansagda är välkänt och skåpmat, men när det kopplas till en ekonomisk-politisk teori om ”Imitation Imperative” blir det genast intressantare, men också så pass komplicerat att jag inte med några ord här kan beskriva det.

Några siffror: ” In the period 1989-2017, Latvia hemorrhaged 27 % of its population, Lithuania 22,5 %, Bulgaria almost 21 %. Two million East Germans or almost 14 % left in search of work. After Romania joined the EU in 2007,  3,4 million Romanians left their countries in search of jobs.”

25.06.20 THE SECOND SLEEP, Robert Harris 2019.

Smörja är smörja fast man försöker se något gott i det. Författaren rider på en popularitetsvåg med goda försäljningssiffror och gör allt han kan för att bibehålla sin position. Säkert lyckas han också delvis, men klart är att planet vid det här laget är sluttande.

Tidsmässigt är boken satt till ett medeltida samhälle, dock så att denna medeltid infaller cirka ettusen år efter vårt tjugohundratal. På något sätt förefaller intrigen och upplösningen bekanta, varifrån idén är tagen kan jag tyvärr inte dra mig till minnes, men typisk kiosklektyr.

Härmed inte sagt att boken skulle sakna spänningsmoment som kan hålla den trötta sängläsaren bunden ytterligare en stund. 

19.06.20 IN A HOUSE OF LIES, Ian Rankin.

Ett förvirrande antal poliser snurrar kring ett gammalt mord. Ett nytt kommer till. Småningom utkristalliseras en kvinnlig detektiv och hennes mentor pensionerade Ian Rebus ur mängden. 

Oändliga förhör leder till den sedvanliga aha-upplevelsen, en skyldig utpekas, klarar sig inte mot Rebus intellektuella övertag och får se sig slagen. Den stora boven i bakgrunden går som vanligt fri.

Siobhan, som den kvinnliga deckaren heter, är fortfarande ett svårsmält namn för mig, jag läser det, vet hur det uttalas men fastnar likafullt och det påverkar rytmen i läsandet. Stolligt men sant.

En detektivroman byggd på lång författarerfarenhet, välkomponerad, lagom spännande, habil.

17.06.20 TALKING TO STRANGERS, Malcolm Gladwell 2019.

En samling exempel på hur kommunikationen mellan främlingar kan lyckas eller misslyckas. 

Ett speciellt tragiskt fall återkommer i början och slutet av boken. En 28 årig flicka på väg från sitt hem i Illinois, för att tillträda en befattning vid ett universitet i Texas, blir stoppad av en polis sm bär sig bryskt åt. Hon har brutit mot trafikreglerna genom att byta fil till höger utan blink. Detta gjorde hon för att polisbilen bakom henne ökade farten. Hon uppmanas att stiga ur bilen och låta sig kroppsvisiteras men vägrar. Därefter arresteras hon förs till en cell där hon två dagar senare återfinnes död. Serien missförstånd i denna härva växer medan ordväxlingen pågår och tonen från polisens sida blir allt hotfullare, medan orsaken fortfarande från hennes sida är att hon väjde för att ge polisbilen plats.

De refererade fallen är många och ytterst varierande till sin natur, ett av dem missförstånden mellan Neville Chamberlain och Adolf Hitler. En annorlunda infallsvinkel behandlad på ett inträngande och givande sätt, men inte någon lättjefull sommarlektyr.

10.06.20 THE FOX, Frederick Forsyth 2018

Den stora thrillerförfattaren har blivit trött. Storyn han hittat på denna gång väver kring alla mer eller mindre äkta katastrofer som inträffat de senaste åren, naturligtvis inte i sin ursprungliga form utan uppjazzade, förvanskade och härledda till en och samma cyberkälla.

Särskilt mycket kan man ju inte säga utan att avslöja, men författaren är ju bra på detaljer, militära grader och förband, förkortningar av organisationsnamn, speciellt av typen KGB (som inte denna gång står för Kauniainen-Grani Bridgeklubb), NYPD, BOLO m.fl. Väver man med tillräcklig självsäkerhet en enkel historia av dessa material så kan man, under förutsättning att man har skapat sig ett namn, uppnå ganska stora upplagor att säljas i tidningskiosker på flygplatser världen runt.

Som alltid går det bra för de kristna och i konsekvens därmed mindre bra för de ortodoxa. För thrillerläsarna är en ny Forsyth en ”must have”, för mig den femtonde i raden.

07.06.20 RULES OF CIVILITY, Amor Towles, 2011.

Scenen är New York 1938 och huvudpersonen en ung flicka som jobbar som en av femtio i en ”typing pool”. Hennes vänner, hennes möten, hennes kärlekar, allt beskrivs med en lätt touch och avslutas med att hon trettio år senare tar en drink och resolut låter bli att med vemod se tillbaka.

Receptet har tydligen fungerat bara för författaren, som nu senast gjort succé med ”A Gentleman in Moscow”. För en äldre läsare känns det litet väl dravligt och föga inspirerande. Måste dock medge att min upplevelse av New York var ensam kort och i väntan på att komma vidare, samt för ungefär fyrtio år sedan. Alltså ”who am I to say”.

Ganska säkert kommer boken att i kretsen av läsare i ringen möta ett bättre öde än den nu gör introducerad av mig. 

28.05.20 BOKHUSET, Stig-Björn Nyberg 2017

Nu har även jag stiftat bekantskap med Stig-Björn Nybergs BOKHUSET.
Författaren karaktäriserar själv boken som: människor, möten och minnen. Akademen är ju välkänd, själv har jag haft kreditkort där sedan jag var arton år gammal eller drygt sextiotre år. Ganska många besök har det under åren blivit då jag räknar med att jag har mellan fem- och sextusen volymer på mina hyllor, mesta delen själv inköpta.
Därifrån till den detaljgranskning av system och personal som Nyberg ägnar sig åt som insider är steget dock långt. Boken andas bitterhet och rättfärdighet och kan därför inte karaktäriseras som odelat sympatisk. Förmodligen har han dock rätt, det finns numera alternativ och nätköp är inte heller mig främmande.
Akademen som institution i Helsingfors intar en sådan central plats både geografiskt och känslomässigt att det var utmärkt att dess historia berättas. Med undantag för kommentaren ovan har jag inte något att invända och tyckte nog att boken i huvudsak var läsvärd.

18.05.20 FOUR PRINCES, Henry VIII, Francis I, Charles V, Suleiman The Magnificent and the Obsessions that Forged Modern Europe, John Julius Norwich 2016.

Ett svep över första hälften av femtonhundratalet som ger såväl bredd som djup och därmed visade sig vara en pärla till bok. Här delar furstarna på tillgängliga prinsessor och blir svågrar och på annat sätt lierade med varandra enligt Europeisk tradition för att främja freden riken emellan. 

Däremellan träffas de under högtidliga former ”Field of the Cloth of Gold” svär varandra frid och försoning för att i nästa ögonblick igen vara i luven på varandra och via dyrbara krigiska expeditioner knycka små bitar av varandras domäner.

Med tanke på de långsamma kommunikationerna på den tiden var rikena ohjälpligt för stora och utbredda. Man behöver bara tänka på kejsaren av det Heliga Tysk-Romerska Riket alltså under denna tid Karl V som regerade från sitt säte i Toledo över områden från Ungern till delar av nuvarande Italien, Tyskland och Nederländerna. Han var ständigt i farten, han hade att tampas med ständiga krig, var det inte ottomanska invasioner så var det franska försök att knycka Milano eller barbareskernas landhugg på Medelhavsöarna. Alltid ett steg efter ur försvarssynpunkt för att man inte kunde veta när, var och hur nästa angrepp skulle komma och meddelanden om dem tog veckor att nå hovet, medan förberedelser för motangrepp och samling och förflyttning av trupper, tross och artilleri var ytterligt lång- och mödosamt. 

Men hakan upp som en äkta Habsburg hade han den store Karl V och äkta lycka och glädje i sitt äktenskap tycks han också ha haft fast han relativt tidigt blev änkling. Han unnade sig tillochmed lyxen av att avstå från alltsammans och pensionera sig på en villa i Spanien (jag drar mig till minnes en Tsar som också försökte sig på samma konststycke).

Henrik VIII däremot med sin svällande mage, sina suppurerande ben och sitt lynniga temperament hade inte någon sådan fröjd. Den allra bästa av rådgivare hade han i Thomas Cromwell, nyss omskriven i den till skyarna prisade trilogin av Hilary Mantel, men inte heller han kunde råda bot på kungens impotens och hans kvinnors instinktiva obehag. Att detta skulle utgöra grunden för den Engelska statskyrkan och för det dåvarande rikets finanser genom indragningen av kyrkans gods bör ändå ses som rätt extremt, även om Gustav Vasa tog lärdom av det och själv finansierade det svenska statshushållet på motsvarande sätt.

Francis I stred med Henrik VIII om Boulogne och uppmuntrade Skottland när det då som nu var i konflikt med England. Han förde också ständiga krig mot Karl V speciellt om Milano. Fast han inte hade tillgång till dagens snabba TGV som förkortar resor, kändes hans rike inträngt av Det Heliga Tysk-Romerska riket på alla sidor. Burgund var en del av Frankrike, men tycks på något sätt ha hört till den Tyska intressesfären och blev därmed en källa till träta mellan herrar potentater.

Selim den Magnifike slogs i Persien då han inte angrep Europa eller sopade rent Medelhavet med hjälp av Barbareskpiraterna, och angrep Johanniterriddarna på Malta. Efter häftiga försök mot Wien fick han till slut i alla fall nöja sig med områdena på sin sida av Järnporten. Där dog han under en kampanj, ett faktum som undanhölls hans armé i fyrtio dagar tills sonen Selim han fram och etablera sig  i deras ögon som efterträdare. 

Ett antal andra söner däribland en framstående Mustafa hade Selims mor, en intrigant dame i haremet Roxelana, lyckats elimiminera ur tronföljden genom ytterligt fult spel och gift.

Som synes av presentationen hade jag stor glädje av denna bok och tar mig därför friheten att göra ett eget inlägg om den fastän Ullabella har presenterat den här i spalten.

09.05.20 KUINKAS TÄSSÄ NÄIN KÄVI, Björn Wahlroos, 2019.

Det analytiska intellekt som gjort författaren framgångsrik, känd och förmögen lyser här med klar låga. Han visar hur vi ”muddle trough” medan vi borde kunna göra vårt kollektiva liv mera framgångsrikt och bättre om vi kunde göra oss av med våra förutfattade meningar och fobier. Detta gäller i första hand arbetsmarknadsparterna men också politiken och arbetet i riksdagen.

Jag är inte karl nog att våga mig på en närmare analys av boken, men blev vederbörligen imponerad gladde mig åt somt och hade just inte några invändningar att komma med. Är man intresserad skall man absolut läsa den, är man inte så skulle man ändå må bra av att anstränga sig en smula med den.

05.05.20 A GENTLEMAN IN MOSCOW, Amor Towles 2016

En rysk greve Rostov, märk namnlikheten med Krig och Fred, har ett lätt socialistinspirerat förflutet när han patriotiskt återvänder från Paris till Sovjet i början av första världskriget. Han får efter revolutionen, delvis förlåtelse för sin börd och sin förvillelse att vistas utomlands för denna bevisade patriotism.

Däremot tvingas han till livstids inspärrning på det hotell där han bott, med hot att bli skjuten om han sätter sin fot utanför dörren. Han går från en lyxsvit till ett litet vindsrum och från att vara gäst till att vara servitör på en av hotellets krogar. Under det trettiotal år boken omfattar blir han först vän med en liten flicka och senare ansvarig för denna flickas femåriga dotter, när mamman på grund av problem med kollektiviseringen, där hon och hennes man varit aktiva, följer sin man i förvisningen tll Sibirien. Dottern växer upp i denna säregna hotellvärld och visar sig småningom ha en särdeles talang som pianist. 

Den åldrande fosterfadern får henne med på en ungdomsorkesters turné till Fankrike och organiserar hennes avhopp där, medan han själv "försvinner". Denna idé förefaller tagen efter violinisten Mullovas avhopp via Finland i tiden.

Boken har en ovanlig charm, positiv ton och mänsklighet. Rekommenderar den varmt och konstaterar att den inom Ring 1 har rönt mycket uppskattning.

15.04.2020 THE MIRROR AND THE LIGHT, Hilary Mantel 2020.

Denna bok utgör kronan på Dame Hilarys magnifika trilogi om Thomas Cromwell och Henrik VIII. De två tidigare, Wolf Hall och Bring up the Bodies är det redan länge sedan jag läste, denna tar nästan andan ur en i sin massiva täthet.

Till en början hade jag en smula problem med att ”he” stod för Cromwell i de flesta situationer, men med naturnödvändighet också måste användas om andra personer i denna mångfacetterade historia. Författaren följer Cromwells liv från vaggan till stupstocken praktiskt taget dag för dag. I detta slutskede de ändlösa förvecklingarna med den den lynniga och svårt benskadade monarken och hans letande efter en lämplig gemål som kunde ge honom en arvtagare.

Boken inleds, där den förra slutade, med Anne Boleyns död på schavotten. Den lynniga och lekfulla Anne födde konungen en dotter Elisabeth, som alltså var yngre syster till Mary dotter till Katherine av Aragon. Tredje hustrun Jane Seymour födde honom en son Edward, men dog själv vid förlossningen. 

Fjärde hustrun Anna of Cleves, som konungen bestämde sig för efter långt letande och diverse konflikter med de stora konkurrenterna Österrike och Frankrike, kom att leda till Cromwells fall. Konungen, med sin betydande övervikt, sitt skadade och ständigt varande ben, hade blivit impotent och skyllde misslyckandet på den stackars flickan som inte förstod engelska, inte visste vad hon skulle göra för att ta honom till sig och var allmänt blyg.

Cromwell som hade lyckats med konststycket att få konungens fösta äktenskap nullifierat och i det sammanhanget få konungen förklarad som högste ledare för den Anglikanska kyrkan. Fått det andra upphävt och därmed berett väg för det tredje fann sig nu helt plötsligt i onåd. Uppkomlingen som hatades av bördsadeln petades i en av konungens plötsliga humörsvängar, fördes till Towern och avrättades efter tydligen mycket slarvigt hopkomna beskyllningar om illojalitet.

Den stora monarken, som med Cromwells hjälp hade blivit kyrkans överhuvud i sitt rike, gjorde sig kvitt Anna of Cleves, och hade efter henne ännu tvenne hustrur, men inga fler barn. Hans första son var utomäktenskaplig och därmed inte lämplig som arvtagare, han dog dessutom vid relativt ung ålder. Den andra sonen Edward hann bli kung, men inte regent, och dog vid femton års ålder. Dottern Mary försökte sig som regerande drottning på att återinföra den Katolska kyrkan, men misslyckades, även hon dog ung. Dottern Elisabeth, född av den tragiskt avrättade Anne Boleyn, blev en långlivad och stor härskare på sin tron.

Anna av Cleves levde kvar i England undanskuffad, men bekvämt, i likhet med sin företräderska Katherine. 

Denna unika historia har Dame Hilary genom årtiondens slit gjort till sitt livsverk, en mästerlig insats. Det är ändå fråga om historiska romaner, i persongalleriet anger hon vilka figurer som är fiktiva, och som sådana kommer trilogin väl tyvärr inte i fråga för Nobels litteraturpris.

24.03.20 1794, Niklas Natt och Dag, 2019.

Det har gått lång tid sedan jag läste 1793 och följaktigen var det inte lätt att återknyta till storyn, även om miljöskildringarna kändes bekanta. En ung ädling har blivit bedragen på sitt arv, en ung kvinna föder tvillingar hur hänger dessa händelser och personer ihop inom storyns ram? Något riktigt svar på frågan får jag inte och därmed känns boken en smula flytande. Kanske klarare i morgon än nu omedelbart efter avslutad läsning.

Det är ett noggrant beskrivet kommande och gående i de gamla Stockholmskvarteren som känns något överdrivet. Gestalterna beskrivs långt genom sina handlingar och förblir därmed tvådimensionella, sedda på visst avstånd och bara undantagsvis som verkliga personer.

Boken bjuder ändå på intriger och skeenden som gör den trevlig att läsa så visst vill jag rekommendera den som nöjsam underhållning.

16.03.20 THE VOLUNTEER, the true story of the resistance hero who infiltrated Auschwitz, Jack Fairweather 2019.

En mycket otrevlig historia, som dessutom slutar extremt tragiskt för huvudpersonen som 1947 blir anklagad, för gud vet vad, av ryssarna och prompt avrättad med en kula i nacken.

Witold Pilecki var en vidpass trettioårig ”gentleman farmer” vid krigsutbrottet, gift med två små barn. I boken om honom väljer författaren i sitt förord uttryckligen att säga att boken inte på någon punkt är fiktion.

Då det polska sammanbrottet inför den tyska invasionen var ett faktum och tyskarna började samla ihop utbildade personer, lärare, tjänstemän, intellektuella för transport till koncentrationsläger erbjöd sig denne Witold att för motståndsrörelsens räkning låta sig interneras för att där bygga upp en motståndsorganisation.

Koncentrationslägret Auschwitz nära Krakow baserades på några existerande kaserner och byggdes småningom ut och utvidgades under tyskarnas kampanj i Sovjet ytterligare med ett andra läger Birkenau.

Witold kom alltså dit 1940 och kunde följa med hela utvecklingen från internering via massavrättningar till utrotning. Han fick till stånd en småskalig motståndsorganisation i lägret. Man hoppades på att göra uppror med hjälp av den polska motståndsrörelsen och bombanfall från England.

Gruppen lyckades i några omgångar smuggla ut rapporter till omvärlden, men dessa vann inte gehör bland ledande politiker i Stor Britannien inte heller i USA, vardera helt upptagna av problemen med Atlantkonvojerna, försvaret av Egypten och sedermera med förberedelserna för invasioner först i Italien sedan Frankrike.

Jag har gjort några undertryckningar i boken som jag i det följande kommer att citera utan dess vidare kommentarer:

  • Then on Christmas Eve, the prisoners returned from work early to find a massive Christmas tree  festooned with colored lights installed beside the kitchen. For a joke, the SS had stacked as presents under the tree the bodies of prisoners who had died that day in the penal company, mostly Jews.
  • 3.150 Sovjet POWs had died in roughly a month - more than all the Poles that had perished in the camp’s first year of existence.
  • Around 10.000 Jews where gassed in May.
  • Yet another outbreak of typhus prompted the SS to kill up to a hundred sick patients a day using phenol.
  • The report included a monthly breakdown on Polish and Soviet deaths and highlighted that thirty-five thousand Jewish had died I Birkenau since May. Transports arrived every few days bearing Jewish families for gassing, and 3.500 people could be disposed of in two hours.
  • In July 1944 the Germans had occupied Hungary that spring and were in the midst of deporting half of the country’s eight hundred thousand Jews to Auschwitz. Up to five thousand were gassed each day, outstripping the capacity of its crematoria. The camp authorities were burning bodies in giant funeral pyres again.

Mycket har jag under åren läst om utrotningskriget mot judarna, men den här skildringen hör till de värsta. Besökte, motvilligt, för ett år sedan Auschwitz i samband med en släktträff i Polen. Av någon egendomlig anledning berör mig denna sorts skildring mer än åsynen av stället där allt utspelade sig, fastän rummen fyllda av glasögon, eller avklippt hår, eller kappsäckar är nog så fasaväckande. Det är helt enkelt inte möjligt att leva sig in i den situation som rådde där.

06.03.20 THE UNCONSOLED, Kazuo Ishiguro, 1995.

A masterpiece tutar The Times på pärmen. Femhundratrettiofem sidor om hur en konsertpianist under ett dygn före en viktig konsert låter sig ledas än hit än dit av till synes slumpmässiga händelser.

Kan begripa idén med boken och kan också acceptera att den är ett mästerverk i sitt slag, men kan inte tycka om den eller rekommendera någon att läsa den. Har haft den framme halvläst i månader och nu försökt komma igenom den men ännu återstår ett hundratal sidor och nu känner jag på mig att jag ger upp.

Har läst annat som jag tyckt om av samma författare.

20.02.20 THE LABYRINTH OF THE SPIRITS, Carlos Ruiz Zafon, 2016.

En massiv roman på något över 800 sidor. Den beskriver Barcelonas nittonhundratal genom en familjs öden. Tidigare böcker i denna serie, som visserligen inte nödvändigt behöver läsas i ordning, är The Shadow of the Wind; The Angel´s Game och The Prisoner of Heaven.

Författaren öser sin galla över falangistregimen, här företrädd av en hänsynslös polis och en politisk operatör med en kvinnlig medhjälpare. Vardera går en gruvlig död till mötes. Persongalleriet är rätt vidlyftigt och det är inte alltid ätt att hänga med i svängarna, speciellt som boken omspänner sextitalet år, eller hela epoken efter inbördeskriget. Det är därför något frustrerade att finna att de hemliga agenter som bekämpat varandra intensivt och detaljerat genom flera hundra sidor, småningom försvinner ur bilden till förmån för nya skeenden sedda genom nya ögon.

Segrarnas hänsynslöshet och roffarmentalitet beskrivs på ett svidande sätt. Att de sedan också ägnar sig åt interna uppgörelser i skydd av täckoperationer utgör ett av bokens huvudtemata. Kontrasten mot den oförargliga bokhandlarfamiljen som genom flere generationer utgör en sammanhängande tråd är svidande.

Har nu betat av denna volym i veckor och är ganska nöjd över att äntligen ha kommit igenom den. Detta dock inte sagt som ett negativt utlåtande, utan bara som konstaterande att den kräver sin man och när mannen, som i mitt fall, är  gammal så tenderar det att bli för mycket av det goda.

29.01.20 THE PRISONER OF HEAVEN, Carlos Ruiz Zafón, 2011.

Barcelona under och efter inbördeskriget utgör bakgrunden till alla Zafóns böcker. Liksom The Shadow of the Wind kretsar denna bok kring far och son Sempere innehavare av ett antikvariat och deras vän och medarbetare Fermín Romero de Torres.

Hjältar och skurkar blandas i en invecklad dans utan given utgång. Man får ge sig till tåls tills man i sin hand får den nästa av författarens romaner för att stilla sin sin nyfikenhet. Det skall emellertid sägas ifrån att det är fråga om skickligt uppbyggda intrigspel och en spänning som håller i sig över många hundratal sidor.

Författaren är en ung man (fast han inte ser så ut) född 1964, samma år som min son. Tydligen snabbt väletablerad, denna bok är publicerad på engelska 2012 året efter det den kom ut på spanska. Enligt försättsbladet har han publicerat 7 romaner som är översatta till fyrtio språk. Samma källa säger att han bor dels i Barcelona, dels i Californien.

I varje fall rekommenderar jag hans böcker som spänningsfylld njutläsning, uppenbarligen kan de läsas i fri ordning även om vissa hänvisningar till tidigare böcker finns inbakade i texten. 

10.01.2020 LANDET SOM VAR, KARELSKA KULTURBILDER, Rainer Knapas 2015.

En faktaspäckad bok som i sin text har ett förunderligt nostalgiskt skimmer, ett drag som höjer den till stor prosa.

Författaren går igenom den historiska bakgrunden, med Tyrgils Knutsson och den svenska framryckningen österut, konkurrensen med Novgorod, etablerandet av Viborg, Nyenskans och Olofsborg. Långa avsnitt ägnar han åt att försöka reda ut vad som egentligen är Karelen och varifrån influenserna där kommit under århundradenas lopp. Han avslutar sedan verket med en förhoppning om att ett nytänkande en syntes, som ser till traditionerna men bortser från de många gånger förflyttade gränserna, småningom kunde fås till stånd.

AKS (Akateeminen Karjala Seura) mellankrigstida dröm, om ett Storfinland som sträcker sig från Systerbäck i söder över Ladoga, längs Svir till Onega och vidare upp emot Vita havet, behandlas mot bakgrunden av den finska framryckningen parallellt med den tyska längre söderut. 

Sedan vänder han sig mot Karelska Näset och berättar om den St. Petersburgska villakulturen. Han målar upp ett förgånget sommarlandskap med ett milt klimat, långa sandstränder och tallmoar.  

Han berättar hur den finska intelligentian under mellankrigsepoken, kurade ihop sig i ekonomisk misär, men med stor intellektuell resning och frihet i de förfallna gamla ryska villorna.

Han berättar om utplånandet av den sönderbombade lutherska katedralen i Viborg och dess motsats återuppbyggnaden av Alvar Aaltos bibliotek, som blott tio år gammalt totalförstördes under kriget. 

Detta är en bok som jag på det varmaste vill rekommendera för ringens medlemmar.

03.01.2020 BRIGANTIA, Adrian Goldsworthy, 2019.

Författaren, född 1969, är Fil. Dr. Från Oxford specialiserad på den Romerska armén. Han har skrivit ett antal böcker: Caesar; The Fall of the West; Pax Romana; Hadrian´s Wall. Denna bok utgör den sista i en trilogi de två första heter Vindolanda och The Encircling Sea. När jag för säkerhets skull går till bokhyllan för att se vad jag tidigare läst av honom hittar jag förutom de två förstnämnda, även: Augustus; The Fall of Carthage; In the Name of Rome och The Fall of the West. Alltså en ytterst produktiv herre. 

Författaren redogör i ett efterord för faktagrunden för denna sin story. Han ger också bilagor med kartor där de romerska namnen på orter i England och Wales framgår, med en separat förklaring vad orterna idag heter. Dessutom avslutar han med en lång ordlista på latinska ord och uttryck vilka använts i boken. Så långt det sakliga.

De två första delarna har jag inte läst och uppenbarligen har det undgått Ullabella att det rör sig om en sammanhängade trilogi, när hon köpte den till julklapp åt mig. Till skillnad från hans tidigare böcker så är denna en ganska vild rövarhistoria. Uppror, kärleksintriger, (fiktiva) fältslag (i detalj redogjorda), vilda ritter, druider på öar mm.

Kan inte tycka annat än att det är ledsamt att materialet för popularisering av verklig historia tydligen torkat ut så att denne högklassiga författare varit tvungen att släppa lös sin fantasi i så hög grad för att förtjäna sitt dagliga bröd. Med den kritiken vill jag inte förringa hans författarskap, men jag har njutit så av hans mera faktabaserade romaner.

Uusimmat kommentit

14.10 | 13:09

Ange inget i detta fält

13.01 | 22:42

Hello I'm Jason Morris, a full member of the great illuminati.. Do yo...

06.06 | 10:26

Hej, den stora stormästaren i Illuminati har inbjudit en öppen inbjudan fö...

17.01 | 14:48

GÅ MED I STORA ILLUMINATI / FREEMASON B...