”Jag var med landet och landet var med mig väl tillfreds” Per Brahes ord passar bra in på Alexanders förhållande till storfurstendömet Finland.
Ekman har lyckats få till stånd en livfylld skildring och fyllt ut den med en mängd anekdoter som gör läsningen till ett nöje. Stort utrymme ägnas också Gustav Mauritz Armfelt och hans år som tsarens förtrogne. Alldeles av en händelse kom jag i boken också på ett stick som visar Armfelts residens i St. Petersburg. Då jag nyligen besökt staden kände jag igen kyrkan St. Nikolaj bakom residenset och fann mycket riktigt en ny bild i en turistbroschyr där jag kunde identifiera det pampiga huset.
I slutet av augusti 1812, medan Napoleons invasion av Ryssland var i full gång, möttes Alexander och Karl Johan (Bernadotte) i Åbo och kom överens om åtgärder som säkrade Rysslands norra flank. I samma veva upphöjdes Gustav Mauritz till grevligt stånd, blev festligt återinstallerad som universitetskansler och utnämnd till tillförordnad generalguvernör över Finland under den tid Steinheil befann sig vid fronten. Han hade redan tidigare blivit utnämnd till medlem av tsarens riksråd.
Armfelts manöver att få det gamla Finland, dvs. Viborgs län återförenat med storfurstendömet är allmänt bekant, men för mig var det en nyhet att det var på hans initiativ som Helsingfors i ett reskript av den 12 april 1812 utsågs till Finlands huvudstad.
Storfurstens resa i Finland 1819 gav upphov till en mängd historier. På vägen tillbaka från Kajana kunde han inte på grund av storm och motvind använda båt för att ta sig över Ule träsk, utan red på en åkarkamp med söndrig sadel, och promenerade en omväg på 70 kilometer i oländig terräng och över sankmarker. I Torneå dit han kom sent en kväll var borgmästaren så berusad att det ingenting blev av mottagning och middag och inte heller fick han något morgonmål när han startade därifrån underst bitti följande morgon. Hans enda bespisning blev en köttpirog som en handlande på torget gav honom vid avförden.
Om detta får er att vattnas kring munnen inför läsupplevelsen kan jag känna mig nöjd.