Hobsbawm ägnar sin On History långt åt en diskussion om Karl Marx betydelse för historieforskningen. Den materialistiska historieuppfattningen som var en av Marx grundsatser har med tiden blivit den dominanta i all historieforskning. Utvecklingen av produktionsmedlen och de organisatoriska förändringar den utvecklingen har medfört, samt de spänningar i samhället som har uppstått därav anses numera utgöra de faktorer som betytt mest för samhällena.
Den idealiserande historieuppfattningen, som huvudsakligen beskrev enskilda stormäns bedrifter och vad därur följde var ett artonhundratals fenomen som småningom förlorat i intresse.
Utan att förstå att Marx historieuppfattning var av så banbrytande karaktär för historieforskningen har jag i dessa spalter gjort reflektioner om modern historieskrivning kontrasterad mot äldre och funnit det moderna greppet enormt mycket mer givande.
Boken teoretiserar alltså i ett antal uppsatser om historieforskningen och olika trender i den. Den kritiserar med skärpa den ekonomisk-historiska forskningen för att anlägga moderna ekonomiska synpunkter på historiska skeenden som hade alldeles andra bevekelsegrunder. Samtidigt konstatera den att många historiska fenomen faktiskt bottnar i ekonomiska skäl och nämner protestantismen, det utdragna trettioåriga krigets överlånga slutskede m.fl. händelseförlopp.
Här har jag nu igen stött på en bok som i sitt teoretiserande och sin höga intellektuella nivå överstiger min förmåga. Bitvis fascinerande läsning trots det.