Basse placerade nio volymer av Paul Auster i min hand och denna var den i särklass tunnaste av dem. En originell inåtvänd historia om en man, hans minnesförlust och hans småningom vaknande samvete.
Kompositionen är tät och elegant. Återknytningen mot slutet smått genialt. Men banne mej om jag begriper ett skvatt av bokens mening. Antingen är den för ”highbrow”, eller så är den bara en studie i formuleringskonst. I vart fall lämnar den ett otillfredsställt tomrum, som kommer att gräva i mig flere dagar framåt.