Att skriva om The Music of Chance efter Toves kommentar känns svårare än vanligt. Har just läst slut den och inte ännu riktigt hunnit smälta vad jag läst.
Den är ju skriven 16 år före Travels in the Scriptorium och det märks. Två drifters möts och den ena lovar finansiera en privat pokeromgång med höga insatser för den andra. Spelaren förlorar allt plus en IOU på tiotusen. De två ställs inför att jobba av summan genom att bygga en mur. Efter tre månaders slit når de sitt mål, men får en kalldush i form av en saftig räkning på mat och nöjeskostnader, som också måste arbetas av. Den ena rymmer, men hittas följande morgon blodig och sönderslagen. Den andra fortsätter sitt ensamma slit. När han betalat av skulden kör han ihjäl sig och sin övervakare.
Detta är alltså den yttre ramen till en inre resa. Denhär var nu den fjärde boken av Auster som jag läst på en relativt kort tid, ändå med sådana mellanrum och med så många andra böcker emellan, att jag inte riktigt har något sammanfattande grepp om dem. En stor portion fantasi har han i utformningen av sina teman, men gåtfullheten tycks utgöra en sammanbindande länk. Det är fråga om ett nästan övertydligt manér, som för in honom i ett fack på samma sätt som en deckarförfattare.
Sju böcker kvar i högen, få se vad slutintrycket blir.