Idén är mycket Austersk i sin originalitet. Ett gatubarn tas om hand av en kuf och lär sig småningom att vandra i luften. Turnéer följer, men konsten är ett övergångsfenomen som försvinner i och med puberteten. Livet därefter går i berg- och dalbana, med en del bisarra inslag. Det är hela historien.
Boken känns på något sätt mindre stringent och mera amerikanskt svamlig än de andra jag läst. En mellanbok av en författare som gjort sig ett namn och har trycket på sig att producera, men inte alltid kan leva upp till sin tidigare framgång.
Dags att lämna Auster för en tid.