Göran Stenius kärlek till Italien, dess natur och dess historia är vad som främst präglar upplevelsen av denna bok. Hans djupa insikter i fjortonhundratalet och kunnande om Aenea Silvio Piccolomini, påven Pius II är mer än beundransvärt.
Han väver skickligt en tråd kring Piccolominis egna skrifter och samtida skildringar. Berättelsen har en verve och lyhördhet, som är av en klass långt högre än många av de historiska skildringar jag under senare år haft tillfälle att fördjupa mig i. Vinjetterna som tecknats av hans döttrar lyser upp volymen och ger den fin touch av det tidstypiska.
I min ungdom läste jag hans Hungergropen, som handlar om förhållandena i Karelen och har för avsikt att på nytt bekanta mig med den.
Vi har nog anledning att vara stolta över att vår lilla svenska folkspillra i Finland under sina tvåhundra år presterat så många kulturpersonligheter.