Konstaterade redan i en kommentar att författaren inte är lätt att läsa. Margaret Atwood kommenterar på pärmen till boken följande: Quirky, rich, eccentric”. Bättre och mer lakoniskt kan det inte sägas. Lager på lager av fiktioner, men skrivna på en till synes enkel vardaglig prosa, däremellan poetiska utflykter, somliga begripliga, andra konstifika. Mycket av texten utgörs av diskussioner om språk, ord och dubbeltydigheter.
Själva storyn, om man kan kalla det en story, pendlar kring förväntningar, död som i förlängningen visar sig vara en missuppfattning, och slutligen död som är oväntad men högst reell. Persongalleriet är sammansatt av udda typer vars enda gemensamma nämnare är en kontakt till Nya Zeeland.
Helheten så originell och svårtillgänglig att den framstår som omöjlig att bedöma, antingen faller man pladask inför den, eller så förblir man kyligt oförstående.