Denna biografi har vunnit Pulitzer priset. Det är alltså fråga om en ytterligt välskriven, medryckande och historiskt intresseväckande bok.
Cleopatra VII var grekiska och den sista av sin Ptolemaiska ätt på Egyptens tron. Hennes tid var den sista perioden av självständighet som Egypten upplevde fram till avvecklingen av det Brittiska imperiet efter andra världskriget. Cleopatra utmålas ju normalt som en femme fatale, men här framstår hon som en kompetent regent, med en klar målsättning att bibehålla och förkovra Egyptens position som fritt, eller autonomt konungadöme i nära samarbete med Rom.
De Romerska inbördeskrigen, först Caesar mot Pompejus, sedan Marcus Antonius mot Caesarmördarna (slaget vid Philippi) och slutligen Octavianus mot Marcus Antonius (sjöslaget vid Actium), utgjorde tidens dominerande politiska skeenden. Egypten var det rikaste landet i Medelhavsvärlden och var av vital betydelse för Roms matförsörjning.
Som ung, artonårig drottning blev Cleopatra utmanövrerad av sin ännu yngre brors, makes och medregent Ptolemaios XIIIs rådgivare och måste fly 48 fK. Hon lyckades med att i Phoenicien samla ihop en mindre här och sedan via Memphis ta sig tillbaka till Alexandria. Caesar hade efter segern mot Pompejus tagit sig till Alexandria och ockuperade staden med en obetydlig styrka, medan Ptolemaios höll staden belägrad. Cleopatra lyckades ta sig in till staden och få till stånd ett möte med Caesar. Den berömda scenen med drottningen inrullad i en matta.
Följer så en fortsättning på det Egyptiska inbördeskriget, som ingalunda bara ledde till Caesars seger, utan i mycket hög grad Cleopatras. Efter Caesars försenade avresa till Rom följde ett par år av konsolidering och sedan Cleopatras två långa besök i Rom där hon strävade till att få sin och sonens Caesarions regim bekräftad. Idus i Mars avbröt och Cleopatra återvände.
Alexandria var den största och rikaste staden vid Medelhavet. Det härskande grekiska folkskiktet var tunt kanske ca. 5 000 individer och helt koncentrerat till staden, där det också fanns en stor judisk bosättning. Byråkratin var långt utvecklad och styrde in i minsta detalj det Egyptiska jordbruket. Drottningens person, hennes ställning som gudinnan Isis och de ceremonier och festligheter som årligen avhölls över hela Egypten, utgjorde den sammanhållande länken.
Följande stora diplomatiska offensiv utspelade sig i Tarsus dit Cleopatra begav sig för att återuppta förhandlingarna om Caesarions arvsrätt och Egyptens ställning, med Marcus Antonius, som efter Philippi och triumviratfördraget med Octavianus och Lepidus övertagit ansvaret för de Östromerska besittningarna. Marcus Antonius strävar till att invadera Parthien (ung. Persien) men starten på fälttåget drar ut på tiden och misslyckas slutligen. Mestadels befinner han sig i Alexandria, där han aktivt försöker glömma sin tredje hustru Octavia (syster till Octavianus).
År 33 fK går triumviratavtalet ut och Octavianus inleder sin utrökning av Marcus Antonius. Efter flykten från Actium förföljer Octavianus paret till Alexandria, där först MA och sedan Cleopatra tar sina liv. Egypten blir en Romersk provins.