Greven, Antoine de Saint-Exupéry är ju mest känd för sin fabel Den lille prinsen och för sitt länge oförklarade försvinnande över Medelhavet, under ett spaningsuppdrag från Corsica till Lyons i krigets slutskede.
Han var fattig, slarvig och föga framgångsrik i sina studier. På ett tidigt stadium blev han flygintresserad och lyckades krångla sig till ett certifikat. Småningom lyckades han också krångla sig till ett jobb som postflygare. Med utgångspunkt i Toulouse byggdes efter första världskriget, på privat initiativ en postflyglinje ner till de franska besittningarna i Västafrika. Saint Ex, som han kallades av sina kolleger, var med om detta under några år. Han var bl.a. stationerad som förvaltare av en mellanlandningsstation för rutten i Nouakchott i Mauretanien i ett år. Jobbet var i många avseenden riskfyllt, planen var enmotoriga öppna biplan, med en marchfart på ca 80 mph och med en radie på bara 400 miles. Motorerna överhettades lätt, några bromsar hade de inte, inte heller någon stötdämpning i landstället. Rutten var flere tusen kilometer och gick delvis över territorier där strider ideligen fördes. Krasherna var legio, flere piloter blev fångar hos beduinerna och utväxlade efter långa perioder mot dryg betalning. Andra bara försvann. Saint Ex blev legendarisk för sina räddningsexpeditioner och för att han lyckades komma till tals med beduinerna och samarbeta med dem.
Han fortsatte sedan med att bygga upp motsvarande postlinjer från Buenos Aires till Punta Arenas, till Santiago de Chile och till Asuncion. Även där råkade han ut för de mest hårresande flygäventyr. I början av trettiotalet klappade företaget Aéropostale ihop och han blev arbetslös. Följde ett antal år av dagdrivarliv, men han lyckades under stora födslovåndor få ihop till en bok Southern Mail, som blev en storsäljare. Under de åren krashade han en gång vid en landning i Medelhavet, en gång i öknen i Libyen under ett rekordförsök från Paris till Saigon och en gång i Guatemala under ett försök att flyga från Montreal till Punta Arenas.
Han skrev en andra bok Night Flight om sina erfarenheter. Den renderade honom pris och berömmelse. Andra världskriget såg honom som pilot i ett spaningsplan under den korta perioden före Paris fall. Om sin krigsupplevelser skrev han under sina krigsår som evakuerad i New York boken Flight to Arras, samt Den lille prinsen. Efter de allierades landstigning i Nordafrika lyckades han igen krångla sig tillbaka till sitt spaningsflygförband. Här hade han diverse missöden med de nya amerikanska Lockheed P 38 Lightning planen, fick flygförbud för en tid, men lyckades komma tillbaka.
Han var en stor raconteur, skicklig på kortkonster, men allmänt oförmögen att sköta sig, sin ekonomi, för att inte tala om sin tydligen helt vilda hustru Consuela.
Biografin är milt sagt uttömande, den lider av att det finns för mycket material och vittnen och blir därför tungläst, trots att den i många avseenden är trevlig och också intressant. Kontrasten till författarens biografi över Cleopatra, som jag nyligen läste kunde inte vara större. Där lyckades hon på ett magert material måla upp en mycket levande bild i en verkligt läsvärd bok.