Författaren är uppvuxen i Rhodesia, skolad till jurist, verkar som journalist och har skrivit fem tidigare böcker, en av dem med förord av Nelson Mandela. Det är här fråga om ett långt reportage om två långa vistelser i Harare 2008/09 under och efter presidentvalet som Morgan Tsvangirai vann, men Mugabe kapade.
Situationen i Zimbabwe hade under trettio år efter självständigheten långsamt försämrats. Enpartistaten och Mugabes säkerhetstjänst satte spår, likaså favoriternas roffande. Hyperinflationen var ett tydligt tecken på detta, exemplifierat av att ett glas öl vi den här tiden kostade 200 miljoner Zimbabwe dollar.
Expropriationerna av jordbruk och hus tillhöriga vita pågick i form av ”jambanja” våldsam och oorganiserad ockupation. Detta ledde till avsevärd förstörelse, i många fall misshandel både av ägare, anställda och djurbesättning, i en del fall dråp. Några försök till organiserat jordbruk gjordes inte, somliga farmer ockuperades som små lotter av lokalt folk, andra blev god pris för regimens hantlangare.
Mugabe sågs ju som den store befriaren efter inbördeskriget mot Ian Smith´s regim. Därför vågade man inte kritisera och därför åtnjöt han ett sådant anseende i närliggande stater. I själva verket hade han aldrig tagit i ett vapen, han var skollärare, infiltrerade sig i motståndsrörelsen, satt elva år i fängelse och klättrade sedan som god intrigmakare i graderna inom ZANU-PF.
Valet skulle egentligen följas upp i en andra omgång, men Mugabes förtrycksmaskin gjorde detta omöjligt och Tsvangirai avstod från sin kandidatur. Därefter gjorde man efter påtryckning från Sydafrika upp om en tvåpartiregering med Tsvangirai, som det visade sig, rätt nominell premiärminister.
Efter den första valomgången gick ZANU-PF (Zimbabwe African National Union – Patriotic Front) Mugabes parti systematiskt igenom alla valdistrikt och kollade in samtliga partiaktiva i Tsvangirais parti MDC (Movement for Democratic Change). Under några veckor blev alla dessa och deras familjer utsatta för attentat, brända hem, tortyr och mord. Det var fråga om något tiotaltusen personer. Det är här skäl att minnas att Mugabe tjugofem år tidigare tagit till liknande metoder mot Joshua Nkomo och hans N´debele stamklan, den gången resulterande i över tjugotusen döda.
Boken följer upp ett stort antal av dessa fall och namnger både offer och förövare. Den utgör således en mycket utförlig åtalsskrift mot Mugabe och hans kotteri av hejdukar. Samtidigt är den en livfull berättelse om författarens resor under uppehållet i landet, landskaps- och naturbeskrivningar, liksom också porträtt av personer.
Boken är en medryckande skildring, som man har svårt att lägga ifrån sig vid läggdags. För den som är känslig inför skildringar av barbari kan den dock inte rekommenderas.