Som underrubrik använder författaren: From Prehuman Times to the French Revolution, Det säger en del om verkets ambitionsnivå och omfattning. Förutom förhistorien om chimpanser så består boken av en grundlig jämförande genomgång av statsutvecklingen i Kina, Indien, Arabväldena, det Ottomanska väldet Ryssland och Västeuropa som helhet, samt inom dess enskilda länder.
Måste därför välja bort nästan allt och bara nämna några godbitar som fastnat i minnet. Fukuyama hävdar att Europas utveckling fick en stor knuff då kristendomen infördes på femhundratalet bland de germanska stammarna. Detta för att den katolska kyrkan av skäl som inte baserade sig på tro, utan på makthunger lyckades förbjuda fyra hävdvunna normer inom stamsamhället: Äktenskap mellan nära släktingar; äktenskap med änkor efter nära släktingar; adoption; och skilsmässa. Dessa hade haft som funktion att hålla samman stammen och dess ägor under dåtidens svåra förhållanden. Medellivslängden låg på ca. 35 år, barndödligheten var hög, dödligheten i fejder hög.
Kyrkan skar systematiskt av alla dessa sätt att hålla samman stammen och dess egendom, samtidigt propagerade den lika systematiskt för donationer till församlingarna. Mot slutet av sexhundratalet ägde kyrkan 30% av all produktiv jord i Frankrike. Under sjuhundra- och åttahundratalet fördubblades de kyrkliga jordegendomarna i norra Frankrike, de germanska länderna och norra Italien. Stamsamhällena upplöstes och ersattes av andra organisationsformer på feodalbas. Gods och gårdar bytte ägare genom köp och även kvinnor fick rätt att ärva och inneha fast egendom. Fria stadssamhällen uppstod småningom och härskarna kunde balansera mellan dem och den starka feodalmakten.
Med det ökande jordinnehavet följde också inom kyrkan en naturligt tendens att egendom skulle gå i arv inom de prästerliga släkterna. Detta bemöttes av munken Hildebrand som i egenskap av påven Gregorius VII (1073-85) tvingade fram det prästerliga celibatet. Genom celibatet utvecklades kyrkan till en fungerande byråkrati som stod som modell för många statsbyggen. Samma logik hade ju fungerat i de orientaliska länderna där man inom förvaltningen använde eunucker, vars ambitioner begränsade sig till temporär makt, utan att föra sina förmögenheter vidare till följande generationer.
Samma starka och eldfängda påve tvingade också kejsaren av det Heliga Romerska Imperiet att krypa till Canossa. Därmed kom kyrkans överhöghet över jordisk makt att befästas och laglighetsprincipen, att även furstar måste böja sig för en allmänt gällande lag tog ett avgörande steg framåt.
Fukuyama är en mästare på att med breda penseldrag jämföra utvecklingsgången i olika länder. Han skriver en flytande prosa, som ger lyft åt materialets tyngd. Onekligen är det spännande att på detta sätt få sig hela den politiska utvecklingsprocessen till livs.