Författaren uppvisar en smått genial förmåga till analys och till att i en elegant och avskalad form förklara historiska skeenden och orsakssammanhang. Utvecklingen av begreppen äganderätt och rättsskydd ”The Rule of Law” blir igenomgångna. Skillnaderna mellan demokratiska-, marknads- och hierarkiska system utreds.
Den inbyggda svagheten i det på enkel majoritet byggda demokratiska systemet förklarar författaren på följande sätt:
”Eftersom det i en majoritetsdemokrati bara är antalet röster som räknas, kan förslag som endast marginellt bidrar till de mångas välfärd men allvarligt skadar ett fåtal antas som lag. Samtidigt innebär en allmän rösträtt att en enkel majoritet av de röstberättigade alltid kommer att tjäna mindre än genomsnittet. Vad detta betyder är att det alltid – åtminstone i teorin – kommer att finnas enkla majoriteter som skulle tjäna på fortsatt omfördelning av inkomsterna genom progressiv inkomstbeskattning och/eller offentliga utgiftsprogram. Detta är säkerligen en del av förklaringen till att västeuropeiska länder, med sina svaga konstitutionella garantier mot obegränsat majoritetsstyre, uppvisar högre skattenivåer och större offentliga utgifter än resten av världen.”
Han redovisar för de balanserande system som existerar på olika håll i form av tvåkammarsystem (överhus eller senat), statschefens vetorätt, som i USA leder till krav på 2/3 majoritet i vardera kammaren för att kunna hävas eller som alternativ konstitutionella domstolar.
Då statschefernas roll i de flesta europeiska länder är närmast nominell så kan någon vetorätt inte finnas. Författarens konklusion är att en kvalificerad majoritet i en enkammarriksdag vore på sin plats, men att denna inte heller kan vara så sträng att någon mindre grupp kan blockera lagstiftningen, alltså kunde en tröskel på cirka sextio procent fungera som en lagom broms mot excessivt utnyttjande av majoritetens makt.
Glidningen mot marknadsstyrda system är redan nu påfallande och kunde utvidgas. Han nämner ”vouchers” som ger medborgaren/konsumenten av sociala tjänster en viss valmöjlighet.
De hierarkiska systemen leder enligt författaren i de flesta fall till osund maktutövning, exemplen på detta är legio från Stalin och Hitler till Mugabe.
Som konklusion säger sig författaren föredra en större öppenhet och klar skattekonkurrens länder emellan också inom EU. Alltså möjligheten att ”med fötterna” rösta emot systemet såsom det tillämpas i hemlandet. Redan en trend som visar på tilltagande utflyttning ”brain drain” skulle inverka dämpande på beskattnings- och den i vissa avseenden alltför generösa bidragspolitiken.
Det är alltså fråga om en högst seriös bok. Skallet i pressen är dock ute efter Björn Wahlroos skalp och valet att publicera med en pärmbild av författaren, med det kännspaka försmädliga leendet och de biskopligt knäppta händerna, är tyvärr antagligen till förfång för en rätt uppskattningen av den.