Författaren har en mångsidig erfarenhet som sträcker sig från hjälparbete i Kambodja till chefsskap för UNDP, vice generalsekreterare för FN under Kofi Annan, till minister i Gordon Browns regering. Han är lika övertygad, som alla som tänkt på saken att FN borde omstruktureras.
Om detta utgör en av huvudlinjerna i boken så är den andra en plädering för utjämning av inkomstskillnader i världen, med motiveringen att den demografiska utvecklingen, parad med utarmningen av naturresurser är sådan att dammarna kommer att brista om ingenting görs.
Hans recept är att väst måste gå i spetsen för ett ärligt letande efter lösningar i form av överstatliga globala institutioner, helst då utgående från ett reformerat FN. Att initiativet måste komma från västvärlden i fom av medgivanden är en funktion av säkerhetsrådets sammansättning. Samtidigt inser han av erfarenhet att inget kommer att ske utan en ny knuff av stora dimensioner, alltså ett tredje världskrig.
Det var alltså kontentan av boken. Den är skriven i jagform och engelskans versala I passar bra in på Malloch-Browns ego. Hans centrala roll i FN reformspelet mellan Kofi Annan och den amerikanska FN ambassadören John Bolton hör väl till huvudpunkterna och ger förmodligen begärliga ”tidbits” för cocktailkretsarna innanför Washingtons beltway.
Boken är skriven med ett väl tilltaget mått av passion för sitt budskap. Den är ledig och lättläst, som det anstår en person som gjort sin gesällpraktik som Whitehall journalist vid The Economist. Men den innehåller inget avgörande nytt argument och författarens jagfixering gör den till en lättviktare.