En svidande pamflett mot USAs angreppskrig i Afghanistan och framförallt Irak. Författaren är professor i sociologi vid UCLA.
Boken har tillkommit under förberedelserna för Irakinvasionen och slutar med Paul Bremers tillträde som statschef i Baghdad. Det måste erkännas att så här tio år senare känns det en smula tradigt att igen gå igenom alla argumenteringarna för och emot de amerikanska krigsäventyrena, men alltid dyker det upp nya synpunkter, som ändå gör läsningen bitvis intressant.
Författaren använder en, för mig ny, derogativ benämning på herrarna i USA ledningen, Bush, Cheney, Rumsfeld et al ”chicken hawks”. Han kommer med några minnesvärda meningar. Om imperier: ”Third World nationalism aided by liberal, socialist and fascist ideas from Europe, only began to sustain broader-based rebellions in the twentieth century. Then they quickly dismantled the Empires – not a good omen for an American Empire.” Då bör man ju minnas att ett av Roosevelts uttalade krigsmål var att upplösa de europeiska imperierna.
Nytt för mig var att Bushs initiativ med The African Growth and Opportunity Act 2002 innehöll en klausul som tvingade medverkande afrikanska stater att inte motsätta sig USAs utrikespolitik. Denhär klausulen användes sent 2002 för att framtvinga afrikanskt stöd i FN för Irakinvasionen. Mauritius ambassadör i FN vägrade och blev tvungen att avgå.
Om själva invasionen konstaterar han i ett vidare sammanhang att: ”In any case, the notion that we fight fair raining down the bombs from the heavens, while they fight dirty, hiding behind civilians, is ridiculous.”
Författaren betraktar det som en självklarhet att oljan var den viktigaste komponenten I invasionsbeslutet. Påståendet underbygger han med en uträkning om vad återuppbyggnad och stabilisering egentligen skulle kosta, ställt mot den bråkdel som amerikanarna budgeterade för ändamålet. Enda sättet att få in de behövliga medlen skulle ha varit genom en privatisering av oljefälten vilket därmed skulle berövat Irak inkomsterna från dem på sikt.
Den andra viktiga, men aldrig erkända komponenten var junior Bushs (i den inre kretsen uttalade) krav på hämnd mot Saddam, som hade försökt mörda hans far i Kuwait 1993.
Kan avsluta med ytterligare ett citat: ”But outside the scattered black holes of ethnic/religious conflict, many of them amid failing states and economies, the world is not actually very dangerous. It should not be dangerous at all for Americans – so prosperous, so comfortable and so well protected in the seagirded continent we dominate. Dangers loom because of American militarism – seeking to drive to ground the few failing communist remnants in the world, seeking extra-territorial control over oil supplies, stationing American troops where they have no business, invading foreign countries uninvited and supporting state terrorists. No significant danger would occur if the US stopped doing all these things. Quite the contrary.”
Allt detta alltså inför de amerikanska valen 2004 där George W. Bush sedan återvaldes.