Gellman är medarbetare vid Washington Post och han fick Pulitzer priset för boken. Angler var CIAs kod för vice president Cheney.
Som känt opererade Cheney på en helt annan nivå än de flesta VPs. Han ställde som vilkor för att ta emot uppdraget att han skulle ha en operativ roll. Cheney hjälpte Bush under valkampanjen och hade stått nära pappa Bush under dennes presidenttid, dessutom var han så gammal att han inte för egen del kunde ha några presidentambitioner. Han åtnjöt således fullt förtroende och fick långt gående fullmakter.
Han började med att engagera medarbetare till Vita Huset, inklusive cheferna för ministerierna, Secretary of State, Colin Powell; Defence, Donald Rumsfeld o.s.v. Alla dessa måste ju i första hand godkännas av Bush och i andra hand av Kongressen, men det var alltså Cheney som var spindeln i nätet. Sin position utnyttjade han så att hans egna närmaste medarbetare också fick status som assistenter i Vita Huset och därmed hade rätt att närvara vid alla möten och tillgång till all dokumentation. Någon reciprocitet ordnades däremot inte.
Till sin egen stab valde han en jurist David Addington och en fixare I. Lewis ”Scooter” Libby. Addington var, liksom Cheney, av den åsikten att presidentens verkställande makt inte kunde ifrågasättas. De två tillsammans manövrerade så att fångar tagna i Afghanistan inte åtnjöt status som krigsfångar under Geneve konventionen, att de kunde hållas inkommunikado utan tidsgräns, att de placerades i Guantánamo och att de kunde förhöras under hårdhänta former, med bla. ”waterboarding”, som det senare skrivits mycket om. Allt detta kom ju att skada presidentens renommé och status först internationellt, men senare också på hemmaplan.
En annan viktig utveckling Cheney genomdrev efter 9/11 var införandet av ett heltäckande signalspaningssystem, som också helt lagstridigt kom att täcka in kommunikationer inom USA och därför senare kom att föra till en situation som var snubblande nära att förorsaka ”impeachment” för presidenten när hela ledargarnityret vid Department of Justice hotade avgå.
Cheney var således en mycket effektiv och samtidigt hemlighetsfull operatör, som hade Bush öra och kunde genomföra mycket drastiska åtgärder. Att han var en av huvudförespråkarna till Irak-invasionen säger nästan sig självt.
För att få sig detta, mera allmänt intressanta, till livs måste man emellertid traggla sig genom ändlösa referat av möten och palatsintriger. Mitt råd till ringettorna blir således: aspirera inte på att läsa denhär boken, utan nöj er med att minnas vad jag berättat ovan.