enedigs historia är inte något man lärt sig i sin ungdom. Det fjärde korståget läste man om, men inte dess specifika venetianska betydelse. Handeln med Levanten, med Mamelukerna i Egypten, med Constantinopel och med Ghengis Khans efterföljare uppe vid Tana i Azovska sjön finns vagt i ens medvetande, men hur det hela var uppbyggt och fungerade (utom att Venedig var en republik) hade jag ingen uppfattning om.
Efter Jerusalems fall inskränkte sig Outre Mer till några hamnstäder, Acre, Beirut, Tyre och Jaffa där handelsvägarna från Orienten mötte den medeltida venetianska sjöfarten. Påven Innocentius III kallade 1198 till ett nytt korståg för att återerövra Jerusalem. Transporten skulle ske sjövägen och venetianarna fick uppdraget att tranportera korshären. Beställningen gjordes på basen av uppskattning till ett fast pris och den omfattade kapacitet att transportera 4 500 hästar, 9 000 riddare, 20 000 infanteri, samt utrustning och proviant för nio månader. Allt detta för ett fast pris om 94 000 guldmarker. Ytterligar lovade venetianerna att på egen bekostnad utrusta 50 galärskepp som eskort. Kontraktet gällde ett år och gav Venedig rätt till hälften av alla erövringar under expeditionen.
Korsfararhären var illa organiserad och i slutändan betydligt mindre än beräknat, dessutom kunde man inte betala för sig. Efter flere månaders förhandlingar gick man, uttryckligen mot Påvens förbud, med på att först inta staden Zara i Dalmatien för venetianarnas räkning, som en avbetalning för skulden. Många ytterligare förvecklingar ledde till att följande mål blev Korfu som erövrades för venetianarna och därefter styrde man kosan mot Constantinopel. Efter ett år utanför staden erövrades den i ett blodigt slag. Detta blev upphovet till den Venetianska hegemonin på de Adriatiska-, Joniska-, och Egeiska haven och på Svarta havet.
Följde så trehundra år av ytterst lönsam handel, men också kontinuerliga krig mot Genuesarna och slutligen försvarskrig mot de obönhörligt framryckande Ottomanerna. Definitivt bröts Venedigs hegemoni på kryddhandeln av Vasco da Gamas expedition och Portugisernas etablering av en handelsstation på Malacca halvön. Köp av kryddor i bulk direkt från odlarna och transport utan mellanhänder och tullar i flera led gjorde att Portugal snabbt tog över handeln. Därmed försvann storhetstiden för inte bara Venedig, utan för många städer i Levanten, Damascus, hamnstäderna, Alexandria, Trabiszond vid Svarta havet och delvis också Constantinopel.
För att ännu runda av vill jag referera ett stycke tidig rapport 1436 av en spansk besökare Pero Tafur, om Arsenalen, som var sin tids största industrianläggning: ”One by one the hulls were launched into the basin where teams of carpenters fitted the rudders and masts. Tafur then watched as each galley passed down an assembly line channel: …on one side are windows opening out of the houses of the arsenal, and the same on the other side, and out came a galley towed by a boat, and from the windows they handed out of them, from one the cordage, from another the bread, from another the arms, and from another the ballistas and mortars and so from all sides everything which was required, and when the galley had reached the end of the street all the men required (200) were on board, togther with the complement of oars, and she was equipped from end to end. In this manner there came out ten galleys, fully armed, between the hours of three and nine.”
Högintressant historia, där kriser, krig och katastrofer varvas med inblickar i republikens administrativa system och rutiner.