I The Balfour Declaration, som jag refererat tidigare framgick det hur England slingrade för att hindra tyskarna att nå Persiska viken och Suez kanalen. Alla möjligheter till allianser prövades och överlappande löften gavs åt flere håll.
Denna bok ger en djupare insikt i intrigspelet mellan de allierade England och Frankrike under vardera världskrigen, mellankrigs- och efterkrigsperioden. En av de viktigaste faktorerna till shismerna mellan dessa länder var tydligen att England under första världskriget ville skära av den ottomanska, men tyskbyggda järnvägen från Istanbul till Hejaz och hindra tyskarna från att bygga ut systemet mot Mesopotamien. Frankrike hade av gammal hävd starka intressen i Syrien och Libanon och oroade sig för att Englands operationer skulle inkräkta på dessa på grund av löften till araberna.
Frankrike inlade därför sitt veto mot en engelsk kniptångsmanöver som var planerad att samtidigt angripa Turkiet från Alexandretta i den djupa viken i SÖ och bryta igenom Dardanellerna i väst. Följden blev fiaskot på Gallipoli och en djup förtroendeklyfta länderna emellan.
Alliansen under det pågående kriget tvingade emellertid parterna att samarbeta också i Mellanöstern och följden blev Sykes-Picot avtalet där Frankrike tilldelades Syrien, Libanon, delar av Turkiet och delar av Mesopotamien norr om en linje som drogs från Tyre till Kirkuk.
Oljefyndigheterna i Kirkuk blev under krigets gång av vitalt intresse för England då Churchill som förste amiralitetslord beslöt att flottan skulle byggas om från koldrift till oljedrift. En pipeline måste därför byggas från Kirkuk till Medelhavet och denna kom att bli ytterligare ett stridsämne mellan parterna då den kortaste dragningen skulle gå igenom Syrien till Tripoli, vilket England inte kunde acceptera, medan Frankrike dels krävde en andel i oljan och dels den kortare dragningen. Resultatet blev en dubbel linje och en 25 % andel i oljefyndigheterna för Frankrike, samt att amerikanerna slingrade sig med i avtalet och den beryktade Nubar Gulbenkian som förhandlade fram det med kung Feisal i Mesopotamien fick sina fem procent.
Under kriget hade engelsmännen den militära kontrollen i Mellanöstern och Frankrike kunde bara komma med påtryckningar på diplomatisk väg, men argumentet att den franska insatsen på västfronten var så mycket större än den engelska vägde hela tiden tungt.
Efter kriget satte fransmännen igång med att bygga upp sina positioner i Libanon och Syrien, men råkade snabbt i konflikt, dels med Druserna och dels med nationalisterna i Syrien. Dessa hade förlitat sig på engelsmännens löften till det Hashemitiska kungahuset i Medina om att efter kriget bilda ett stort arabiskt rike fritt från turkiskt inflytande. I stället fick de då en hård fransk regim på nacken. Bland annat bombade fransmännen Damascus sönder och samman år 1925.
Under andra världskriget var den franska regimen i Mellanöstern Vichy-trogen och släppte in tyska bombplan för tankning på Syriska flygfält. Följden var att engelsmännen, med stöd av fria franska styrkor under de Gaulle måste invadera. Fortfarande i avsikt att skydda Suez kanalen och oljan i Irak samt hindra tyskarna att nå Persiska viken. De Gaulle hade emellertid blivit tvungen att lova självständighet åt Syrien och Libanon efter kriget, men visade inga tecken på eftergifter i praktiken vilket ledde till fortsatta oroligheter. Löften om fria val uppskjöts flere gånger och när de slutligen hölls i Libanon och de franskvänliga kandidaterna förlorade så spärrade fransmännen in den nyvalda presidenten, hela regeringen och en stor del av parlamentledamöterna och placerade eget folk i ledningen. Nya oroligheter följde. Samtidigt beväpnade fransmännen de upproriska judiska grupperna Irgun och The Stern Gang för att försvåra engelsmännens trassliga sits i Palestina.
Med hjälp av engelska påtryckningar i Libanon blev fransmännen tvungna att retirera från sin återtagna maktposition där och småningom också i Syrien. De engelska försöken att åstadkomma ett stort arabiskt kungadöme, som dels skulle göra araberna nöjda, dels skydda de engelska intressena och dels acceptera tillblivelsen av en judisk stat misslyckades dock.
Efter terrorbombningar och blodiga strider i Palestina blev amerikanerna indragna i spelet och deras påtryckningar ledde småningom fram till en delning av Palestina och FN beslutet om Israel. Följde så det första av den långa raden krig mellan Israel och de förenade, men i själva verket inbördes mycket splittrade arabstaterna.