Professor Sachs är bekymrad. När personer av hans kaliber är bekymrade resulterar det ofta i en bok. Här vänder han sig mot oligarkerna i USA med goda skäl, men med ett smula vagt och på kortare sikt ganska utsiktslöst program.
I en tidigare skepnad har han ju som känt varit den mest synliga av reformatorerna i Ryssland och därmed varit med om att skapa det råaste oligarkstyrda samhället i modern tid. Hans tes nu är att USA långt styrs av lokala intressen. Detta därför att valdistriktena är enmansdistrikt och den eller de som finansierat den segrande kongressledamoten kontrollerar hans röstningsbeteende. Det skulle långt förklara bl.a. varför försvarsmakten har ett så starkt och utbrett stöd. Där det inte finns stora baser som ger jobb så finns det säkert försvarsmaterial-industrier som också är stora arbetsgivare. Andra inflytelserika är naturligtvis olje- och kolindustrin, läkemedelsindustrin osv. Dessa kallar författaren med ett gemensamt namn för ”The Corporatocracy”.
Under de senaste trettio åren, börjande med Reagan, har dessa maktcentra kört med krav på lägre beskattning och mindre utgifter. Följden har varit en explosiv förskjutning av inkomstbalansen i samhället till förmån för de starka, med samtidiga nedskärningar i sociala bidrag, skolning, infrastrukturinvesteringar och andra viktiga funktioner. Den mest kritiska effekten har ändå varit en snabbt tilltagande skuldsättning när utgifterna år efter år med bred marginal överskjutit de federala skatteintäkterna.
Effekterna på samhället har varit förödande och polariseringen bara tilltar, som man under Obamas första period kunnat konstatera, då kongressen och senaten visat sig helt förlamade och oförmögna att ta beslut. Jag för min del misstänker att det också ligger ett drag av rasism där så att man helt kallt vill demonstrera att Obama är en inkompetent ledare för nationen.
Sachs kommer alltså med ett upprop till de fattiga och framförallt till medelklassen att lära sig förstå vad som pågår och inte låta sig förföras av medier och propagandister, utan ändra sitt röstningsbeteende så att en förskjutning mot ett sundare samhälle balanserat mellan statsmakt, ekonomiska maktcentra och civilsamhället kan växa fram. Sina förhoppningar ställer han emellertid främst till dagens ungdom 18 – 30 åringarna, som i hög grad har ett eget intresse av att få en förskjutning mot balans i samhällsekonomin till stånd.
Sina teser bevisar han naturligtvis med en mångfald av statistik och grafiska framställningar, där det tydligt framgår att det finns gott om utrymme att höja beskattningen för höginkomsttagarna utan att det skulle ha några som helst konfiskatoriska effekter. Han förespråkar också att USA skulle ta i bruk ett mervärdesskattesystem, som mycket snabbt kunde lappa de gapande underskotten.
Briljansen i argumenteringen går ju spårlöst förbi i ett så här kort referat, men för ett exempel på den får jag hänvisa till författarens nykläckta begrepp BANANA: Build Absolutely Nothing Anytime Near Anywhere, som ersättare för det vid det här laget välkända NIMBY.