Kemira Oyj har gjort sig av med sina rötter, konstgödsel och Grow How. Firman koncentrerar sig numera på vattenteknologi. Mot bakgrunden av vad jag just läst är detta kanske en förnuftig strategi.
Boken är koncentrerad på förhållandena i USA och täcker hela fältet, föroreningar, översvämningar, tillgång, efterfrågan, organisation och lagstiftning. Med tanke på hur stort USA är står det klart att förhållandena regionvis varierar kraftigt. Exemplen författaren tar upp är drastiska och följderna i många fall katastrofala. Det framgår att 70 % (i genomsnitt, men lokalt åtskilligt mer) av vattentillgångarna används för bevattning i jordbruket. Att jordbrukarna får federala subsidier för odling av växter som majs (som långt numera används för ethanolframställning för biobränslen) i områden där det råder brist på vatten och man är beroende av underjordiska vattenansamlingar (ex: the Ogallala aquifier i mellanvästern) som avtappas mycket snabbare än tillrinning kan ske. Att man i Californien fortfarande i stor utsträckning odlar bevattningskrävande och lågavkastande grödor för att jordbrukarna inte behöver betala, någonting alls, eller mycket obetydligt för det dyrbara vattnet, som transporteras hundratals mil från Colorado river och från norra Californiens berg. Att det kostnadsfria vattnet betyder att det inte lönar sig för jordbrukarna att investera i lågförbrukande bevattningsmetoder (tänk på Israel). Däremot använder sig jordbrukare av möjligheten att sälja eller hyra ut sina vattenrätter och lägga farmer i träda när priset på vatten är bättre än priset på jordbruksprodukten.
I väst är lagstiftningen fortfarande på 1860-tals nivå. First come first served och vattenrätten följer markägandet, men kan säljas separat från äganderätten till marken. Städer som Las Vegas och Phoenix köper upp vattenrätter och drar långa pipelines, medan marken ovanför de sålda vattenrätterna småningom torkar ut och blir olämpliga för ranching.
Under Reagan och de bägge Busharna har de federala myndigheternas möjligheter och budgeter inskränkts, samtidigt råder det en fullständig villervalla av federala, statliga och lokala myndigheter med jurisdiktion att ingripa.
Den utomordentliga herr vicepresident Cheney (som jag nyligen skrev om) lyckades smyga igenom ett lagtillägg som befriar dem som sysslar med gasutvinning sk. fracking, från eko-ansvar. Frackingen (utvecklad av Halliburton) har på de senaste tio åren blivit en stor industri och utgör USAs bästa förhoppning om att igen bli oberoende av energi-import. Frackingen kräver 3 – 8 miljoner gallon vatten per dag under borrningsskedet. Den kräver också ett antal kemiska komponenter som utgör en stor risk för grundvattnet. Markägarna säljer gärna frackingrätter för snabbt stigande enhetspriser och royalties, men gasen finns i stor utsträckning på olämpliga platser. En av de största potentiella fyndigheterna är i det område som New York tar sitt bruksvatten ifrån. Katastrofhotet av kemikalier spridda i grundvattnet där är nu överhängande och de olika intressena skär sig med allt större skärpa.
Generellt (världen över) betalar konsumenterna bara en bråkdel av vad vattenförsörjningen och avloppsreningen verkligen kostar. Där samhällen gjort avtal med privata företag om infrastruktur och försörjning, stiger priserna snabbare än befolkningen accepterar och detta har lett till upplopp och oroligheter på många ställen i många länder. Ett fall för några år sedan där franska företag (de är de största i branchen) skulle bygga ut infrastrukturen mot ett långvarigt kontrakt var i Cochabamba i Bolivien. Det resulterade i en formlig revolution, som sedermera förde indiandemagogen Morales till makten. Själv var jag involverad i ett jordbruksprojekt en bit österut från Cochabamba, nära Santa Cruz de la Sierra just under denhär tiden. Projektet gick inte att genomföra bl.a. för att räntorna steg till outhärdliga nivåer av de politiska oroligheterna.
Klimatskiftet leder till översvämningar och allt häftigare regn och stormar, som ställer krav på översvämningsskydd och avloppssystem på sina håll och uttorkning som ställer krav på nya försörjningslösningar på andra håll. Vardera ytterligheterna tvingar fram oöverskådligt stora investeringar, som ingen tillsvidare är beredd att acceptera. Våra, sjöar, mossar och lagom regniga somrar och höstar är således än en gång bekräftade som ”lottovoitto”.