Ferdinand och Isabella hade fem barn (engelska namnformer): 1) Isabella den äldsta gifte sig med kronprinsen Alfonso av Portugal, som omkom i en olycka efrter några månader. Gifte sig andra gången med Manuel I av Portugal som blivit änkling efter hennes syster Maria. 2) Juan gifte sig med Margareta av Burgund, men dog barnlös som nittonåring. 3) Maria som gifte sig med kung Manuel I av Portugal och hade två barn. 4) Juana som gifte sig med Philip av Burgund, hade 6 barn med honom, men han dog bara 28 år gammal när han kommit till Spanien där Juana blivit regerande drottning. Juanas far Ferdinand tog makten och spärrade in henne i klostret Tordesillas där hon sedan satt, även inspärrad av sin son Charles V, i 49 år som den tokiga Juana la Loca. 5) Katherine av Aragonien som gifte sig med Arthur av England, men blev änka efter fem månader, därefter (efter lång väntan) med Henrik VIII.
Juanas barn och deras ättlingar kom att dominera de europiska kungahusen för tvåhundra år. Katherine hade två missfall och en son som dog i vaggan. Dottern Mary som regerande drottning i England blev ett tragiskt motreformatoriskt mellanspel. Marys roll som bonde i kungahusens intrigspel om successionen illustreras av att hon två år gammal trolovades med Francis I kung av Frankrike, sedermera med sin kusin Charles V, i ett skede var även ett äktenskap med James IV av Skottland aktuellt, men hon gifte sig slutligen med Philip II av Spanien, son till sin förre trolovade Charles V i ett äktenskap, som inte ledde till barn och i praktiken varade bara tretton månader tills han avvek och aldrig återvände till England.
Boken bjuder på nytt för mig, i den formen att den ganska tydligt visar att Juana la Loca inte alls var sinnessjuk, utan bara envis, samtidigt som hon hade svårt att fatta beslut. I intrigspelet om makten, hon ärvt efter sin mor Isabella, mellan fadern och den äkta maken hade hon inte en chans. När sedan Philip plötsligt dog beslöt hon att han skulle begravas i Granada där hennes mor låg. Transporten från norra Spanien till Granada blev en utdragen historia som slutade med inspärrningen i Tordesillas. Efter de fyrtionio åren blev makarna dock begravda i Granada.
Vardera systrarna var infamt bevakade på sitt håll och ingendera hade en chans att korrespondera fritt. Därför kom Katherine att tro på Ferdinands försäkran om att Juana var sinnessjuk. Ett annat exempel på innspärrningens effektivitet var att Juana först efter fyra år fick veta att hennes far dött. Hon var ju dock regent i Spanien, men sonen Charles ville inte ge henne en chans att komma till tals med cortes och hovet. Däremot var hon vid sunda vätskor när hon under ett uppror mot Charles förde utdragna förhandlingar med upprorsmakarna, utan att vika en tum från sonens intressen.
Tragiska öden rätt livfullt beskrivna. Man får nog i alla fall inrtycket att författaren ganska långt baserar sig på moderna källor, även om hon här och där antyder studier av originala dokument. Alltför mycket fäster hon sig vid det yttre, som naturligtvis beskrevs i detalj av en imponerad samtid. Man minns det berömda mötet mellan Henry VIII och Francis I som kallades ”The Field of Cloth of Gold”, men när en stor del av boken går till att beskriva hur de olika personagerna var klädda, och dessa alltid ändå var klädda i purpur och guld, blir det för mycket av det goda. Dock ger alla dessa intriger och manövrer beskrivna ur en ny vinkel nog läsaren en hel del intressant att bita i. Boken kan, med viss reservation, alltså rekommenderas.