Problemet som författaren stått inför när hon skrev sin biografi, är att den bygger på ett mycket tunt faktamaterial. Man vet att flickan var född omkring 1500, att hon var äldre syster till Anne, att hon i Frankrike blev förförd av Frans I och därefter för några år hölls undangömd för att kungen var ofin nog att skryta med det.
När hon återkom till England blev hon bortgift med William Carey, som var väl ansedd vid hovet och ingick i Henrik VIIIs inre krets. Något år senare tog kungen henne till sin älskarinna och hon födde (med mycket stor sannolikhet) honom en dotter Katherine Carey. I samband med hennes grosess fick kungen som vanligt nog och började söka sig till andra.
Varken Mary, eller hennes högfärdiga och giriga far Thomas Boleyn drog någon nytta av förhållandet. När sedan kungen något år senare började uppvakta Anne så var det dags för Mary att göra ”taakse poistu” från hovlivet. Hennes man dog i farsot 1528 och hon blev totalt utblottad, medan hennes barn togs om hand på hovets bekostnad, sonen officiellt i Annes vård.
När Henrik VIII sökte annullering av sitt äktenskap med Katherine av Aragon så var motivet att äktenskapet skulle ha varit ogiltigt genom att hon tidigare varit gift med hans avlidna bror Arthur. Logiken haltade dock betänkligt, med tanke på att han ville gifta om sig med Anne Boleyn vars syter varit hans älskarinna och fött honom ett barn. För detta lyckades han få dispens av påven, men Charles V som höll påven fången efter att ha intagit Rom kunde naturligtvis inte acceptera upplösningen av äktenskapet så dispensen nyttade föga då påven inte kunde efterkomma Henriks begäran.
Mary gifte sedermera om sig med en officer av låg rang och utan förmögenhet. Äktenskapet ingicks av kärlek och utan att inhämta tillstånd varken av hovet eller av Marys far. Paret blev totalt utfrusna av både familjen Boleyn och av hovet. De bodde i många år i Calais där mannen William Stafford tjänade i garnisonen och de måste hanka sig fram på hans magra lön. På 1540-talet tog Mary, och Annes efterlämnade dotter Elisabeth, arv efter Thomas Boleyn och kunde igen tillåta sig en ståndsmässig livsföring, men glädjen för Marys del blev kortvarig då hon mycket snart själv avled.
Dottern Katherine, Elisabeth Is (kusin) och förtrogna, tjänstgjorde i hennes omedelbara närhet trots att hon var gift och hade hela elva barn. En annan oäkta dotter (av låg börd) till Henrik VIII tjänade också Elisabeth som kammarjungfru i fyrtio år.
I övrigt består boken av ingående redogörelser för genealogin för hovadeln, beskrivningar av hovlivet mm. som inte omedelbart berör huvudpersonen. Boken är inte direkt sprittande.