Bengtssons lågmälda röst fylld av kunskap, visdom och ett lagom mått ironi, skänker en sentida läsare rofylld glädje. Han höll envist fast vid sina plurala verbformer i skrift långt efter det man officiellt övergett dem i svenska språket. Det ger en alldeles egen rytm och känsla åt hans texter.
I denna volym har han skrivit om: Hur Röde Orm kom till; Mörkrädsla och spökhistorier; Carlyle och franska revolutionen; General Robert Lee; Mannen utan skugga; Conan Doyle och anden i flaskan; Konsten att ljuga; Henry David Thoreau och mycket mer.
Ett litet prov ur Om böcker och deras användningar: ”Det låder, populärt sett, en förbannelse vid klassisk litteratur, – epitetet taget i vidaste bemärkelse. Ingen vill av fri vilja läsa sådant, om han på något sätt kan slippa ifrån. Endast extraordinära förhållanden, – en examen, en disputation, ett jubileum, en litterär kravall i tidningarna, – kan förmå en ordinärt inrättad bildad människa att underkasta sig obehaget att läsa låt oss säga Holberg eller Byron, Molière är mycket rolig, det vet jag alltför väl; likväl är den självövervinnelse som behövs för att jag under långa tider skall undvika honom, ganska måttlig. Vid namnet Goethe löpa kalla kårar längs ryggen på många. Iliaden! Vid Sankt Dionysii halster! Hellre vad som helst än den.
Macaulay berättar i en av sina essayer en historia om en förfalskare i Florens på femtonhundratalet. Domarna ställde honom inför alternativet att som soning av sitt brott antingen tjäna tre år som roddare på galärerna eller läsa igenom historieskrivaren Giuccardinsis Florentinska krönika. Boven en kraftfull man i blomman av sin ålder, men med något vårdslösad uppfostran, valde historikern. På den kuppen blev han emellertid en erfarenhet rikare. När han grävt sig fram till kriget med Pisa gav han tappt, slog igen folianten samt gick till kedjan och roddarbänken. Vi följa denne mans exempel lite var. Ge oss uppkok och utspädningar, kritiska orienteringar, litteraturhistoriska så kallade analyser,persönliche Dokumente och Gud vet vad: skvaller, personalia, dårhusalster och kommentarer; vi ta emot allt, hur illa hopkommet som helst, glada att genom denna trampkvarnsmöda slippa från nödvändigheten att läsa originalverken.