Couples är en relativt sen roman av Updike, som skrivit hyllmetervis. Uppfattar honom som den som frigorde ”suburbia” och släppte fördämningarna för den pryda, söndagskyrkogående amerikanska medelklassen i samma veva som ”pillret” kom på marknaden. Samma fenomen som den något tidigare Olle Hedberg i Sverige med sina medelklasskildringar med erotiska övertoner, ”Vackra vita tänder” är en titel som jag drar mig till minnes.
Dessa hyllmetrar har jag ärvt, Hedberg dessutom uppsnyggade med nya klotband gjorda på beställning. Hedberg lämnade jag reolut kvar på Kungshamn när vi flyttade därifrån 2009, Updike får lov att vika när trängseln blir för svår.
Det är alltså fråga om tio par som lever i en liten förort till Boston och hur de umgås och kopulerar med varandra i ett gin- och whiskeystinkande evigt weekendrus. Hanen med den lägsta utbildningsnivån, för svenkar träffande kallad Piet Hanema, är mest viril och alla hans akter med minst fyra av de andras fruar plus sin egen, skildras andäktigt och i detalj. 458 sidor rent strunt, tungläst tröskande, utan någon som helst antydan till story eller handling utom den rent sexuella. En smula velande och dåligt samvete skymtar fram, men inte så att det skulle lyfta prosan till några högre höjder.
För mina föräldrars generation, saligen bortgången, måtte detta ha tett sig som väldigt intressant. För mig var smygläsning av just Vackra vita tänder spännande i de tidiga tonåren, förrän jag själv fick uppleva känslan. Engelska kunde jag då ännu inte tillräckligt för att tackla dessa stora Updikeska volymer. Följande generation läste inte och hade heller inte något behov av den sortens uppmuntran och upplysning.
När Updike i en nära framtid försvinner från min hylla går han inte i en för tidig grav.