Författaren inleder med ett längre avsnitt om tiden före upptäcktsresorna. Ett längre avsnitt betyder här en ytterst kortfattad framställning, den är emellertid kryddad med ironi och humor och utgör nästan den bästa utdelningen av boken.
Skildringen av resorna är mer detaljerad än jag hade väntat mig och avslöjar de avgrunder av umbäranden som besättningarna fick utstå. Även den hetsighet som kom portugiserna att gång efter gång gripa till skeppskanonerna när ett mera konciliant uppträdande med vårt sett att se hade varit på sin plats.
Kung Manuels uppdrag till Da Gama var att: finna den östra sjövägen till Indiens kryddmarknader; göra slut på all muslimsk handel och upprätta ett portugisiskt kryddmonopol; att liera sig med ”Prester John” den legendariske kristna konungen över den östafrikanskt-indiska kontineneten; att förbereda återerövringen av Jerusalem. Allt detta med tre fartyg och en mindre caravell och en total styrka om 140 till 170 man!
Venetianerna tyckte ju inte om den framryckningen när den visat sig möjlig. De gick så långt att de utrustade en egyptisk marineskader i Röda havet som hade till uppgift att sätta stopp för portugisernas framfart. Manövern misslyckades och egyptierna led nederlag mot portugiserna i ett sjöslag vid indiska kusten.
Portugiserna upprättade i snabb takt (på något tiotal år efter första resan) fort och handelsstationer på en lång rad av platser längs östafrika vid Hormuz och längs indiska västkusten. Samtidigt förde de totalt krig mot muslimsk handelssjöfart och mot muslimskägda depoter i Indien.
Portugal var ett litet land, med en befolkning på under miljonen. Landet hade inte resurser att utrusta flottilj efter flottilj av fartyg för militära operationer. Projektet lockade till sig både kapital och äventyrare från alla håll i Europa. Detta i sin tur ledde till att disciplinen på handelsstationerna och i forten led betänkligt. Korruptionen var utbredd och smugglandet av varor förbi de kungliga myndigheterna tog stora proportioner. Kontakterna med lokalbefolkningen skedde långt genom krigsfångar som förslavades och genom kvinnor som grovt utnyttjades. Äktenskap mellan äventyrarna och välbärgade lokala kvinnor var vanliga, men ledde ofta till utsugning och ond bråd död. Tortyr och prygelstraff hörde till dagordningen och fick ytterligare krydda av att jesuiterna bereddes möjligheter till missionsverksamhet och övervakning av hur de nyomvända levde.
Tjugoett år efter sin första resa fick Vasco da Gama ett nytt uppdrag, nu som vicekonung över Indien, att återställa ordningen, fördriva muslimerna och än en gång förbereda Jerusalems återtagande. Han for hårt och framgångsrikt fram, men insjuknade och dog i Cochin.
Den snabba och permanenta tillbakagången i levnadsstandard i arabländerna och Egypten som allt detta ledde till avsätter fortfarande sina spår i dagens värld blir författarens slutsats.