Van der Post är en författare jag gärna återkommer till. Denhär boken har jag köpt 1984 så det har gåt trettio år sedan senast.
Ytligt handlar boken om en sovjetisk komplott att få till stånd infödingsdrivna, men militärt effektiva revolutioner i södra Afrika. Storyn försätter hjälten på månadslånga ”treks” från Mosambik i öster till bergsmassiven i det inre av landet. Här får författaren fullt utlopp för sin breda episka berättarstil och sin otroligt livfulla naturskildringskonst:
”marching at the head of the column, as I now was, I was the first to encounter the insects both great and small, little hunting spiders, red silver, and goldlike like filigree Indian jewels in the sun, and red-bellied scorpions the size of lean, athletic young lobsters among the boulders, or again other spiders big as soup tureens, shaking like jellies on black, hairy legs, and blueheaded lizards with yellow throats and jade-bead eyes sparkling like powdered glass…”
Han har ett nära och varmt förhållande till infödingarna och ger uttryck för en kombination av beundran och ömhet, parad med förståelse för ett psyke frammanat av århundradens erfarenhet av denna annorlunda och överväldigande vidsträckta kontinent.
Till slut tar han bladet ur munnen och ger uttryck för sitt ogillande av engelsmännens sätt att behandla infödingarna. Han varnar för vad som kan bli följden om en ändring i inställningen inte fås till stånd. Den följd som vi alla har kunnat läsa om under de senaste två årtiondena.
Mitt gulnade exemplar har tyvärr upplöst sig i små beståndsdelar vid denna andra läsning, men säkert finns den och andra av van der Posts böcker tillgängliga i biblioteken. Kan svårligen tänka mig att ni inte skulle falla för charmen även om greppet är en smula ålderdomligt.