Många är det, som i ringen skrivit om denna bok i de mest lovordande tongångar. Själv har jag inte ännu riktigt hunnit smälta den, men är benägen att geniförklara den unga författaren.
De sista sidorna ger en fingervisning om att det måste ha funnits någon i författarens omgivning som inspirerat honom till denna djupt originella och mycket effektiva skildring av kriget ur civilistens perspektiv.
Fotbollen och de fattiga, hungriga, snoriga ungarna på en bakgata i en förstad till München. Den ovillige plankstrykaren som för familjefridens skull anhåller om medlemskap i Nazist partiet. Det osjälviska modet att ge skydd åt en stackars judeyngling och den vänskap som år av isolering, under svåra förhållanden ger upphov till. Den lilla föräldralösa flickans misstro, som småningom förbyts till förtroende och kärlek till det udda par som förordnats att ta hand om henne.
Allt sett i det övergripande perspektivet av den hotfulla statsmakten, sämre tider, mera bombningar och ond bråd död. Dödens ängel själv som berättare, med förklarande utvikningar till krigsskådeplatser, det bottenfrusna Stalingrad kontrasterat mot den helvetiska eldstormen i Hamburg.
Jag ställer mig kritisk till det effektsökeri som författarens alla mellanrubriker innebär. Boken hade nog fungerat utan dem, men blev kanske lättare att formulera med deras hjälp. Hur som helst är det fråga om ett utsökt konstverk av en mycket begåvad ung man.