Tretusensjuhundra kilometer ogenomntränglig törnhäck som, övervakad av tolvtusen tulltjänstemän, på artonhundratalet skilde Ostindiska kompaniets Bengaliska områden från ”The Princely States” i västra Indien. Vid västkusten gjorde man havssalt och uppe i nuvarande Pakistan fanns gruvor för bergssalt. I Bengalen fanns ingendera, men man tog ut en avsevärd skatt på saltet. Därför denna bokstavliga tullmur mittigenom Indien. Boken är ingen höjdare, men den enda som existerar om denna märkvärdiga tullmur. Den visar också att befolkningen i Bengalen led av saltbrist och att mycket av den dödlighet som följde vissa svåra år med brist på monsunregn under denna period, kan tillskrivas saltbristen i de fattiga indiernas kroppar. När engelsmännen till slut tog över hela Indien så upphörde behovet av tullmuren och den övergavs 1879.