Stiglitz har varit Chief Economist på Världsbanken och han fick Svenska Riksbankens ekonomipris 2001, numera professor vid Columbia.
Hans tes är att det amerikanska samhället sedan Reagans tid håller på att få en allvarlig och ständigt ökande slagsida till fördel för den mest välbeställda 1 % andelen av befolkningen. Jag förde redan fram ett exempel i ringen, med den skatterabatt som Busch drev igenom för beskattning av dividender. Ett annat ganska så häftigt exempel är vad som skrevs om i HBL häromdagen, att vissa chefers lönenivå hos oss förhåller sig till medianlönen som 13:1. I USA är motsvarande förhållande det något mer extrema 220:1. Den genomsnittliga skattesatsen för de 400 familjerna på pyramidens topp år 2007 var 16,6 %, medan den var 20,4 % för skattebetalarna i gemen.
The Pledge, som amerikanerna med handen på hjärtat i tid och otid tutar ut låter som följer: “ I pledge allegiance to the Flag of the United States of America, and to the republic for which it stands, one Nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.” Så som rättssystemet är upplagt har varman inte en chans att processa mot något företag för kostnaderna stiger brant och processen drar ut på tiden. Detta är något som naturligtvis utnyttjas hänsynslöst så att ett skadeståndsskyldigt företag kan erbjuda en låg kompensation, och kontrastera det mot en lång och dyr rättegång. Justice for all is a sham.
Även SEC, Securities and Exchange Commission, som övervakar börsen går i kapitalets ledband så att det, mot till synes våldsamt höga böter, låter bankerna förlikas om förseelser som har ett direkt intresse för enskilda. Resultatet är då att banken betalar böterna, men ingen bevisning om felgrepp föreligger som kunde läggas till grund för privat skadeståndstalan mot banken. Därmed slingrar sig banken fri från vad som kunde bli en lavin av enskilda skadeståndsmål.
Bolagsskatten är rätt hög, men behöver erläggas först när företaget repatrierar vinster gjorda utomlands. Det är därmed fördelaktigt att hålla pengarna utomlands och investera där i stället. Det ökar arbetslösheten i landet och driver ner lönerna.
Citerar författaren: ”Levying additional taxes involves a simple principle: go where the money is. Since money has been increasingly going to the top, that´s where additional tax revenues have to come from. It´s really that simple. It used to be said that the top didn´t have enough money to fill the hole in the deficit; but that is becoming less and less true. With those in the top 1 percent getting more than 20 % of the nation´s income, an incremental 10 percent tax on their income (without loopholes) would generate revenues equal to some 2 % of the nation´s GDP.”
Vid en stort upplagd enkät som omfattade alla samhällsklasser och folk från vardera huvudpartierna kom man till ett resultat som är ytterligt förvånande med tanke på den politik som bedrivs, nämligen: “When asked to chose between two income distributions (shown on a pie chart), participants overwhelmingly chose one that reflected the distribution in Sweden over that in the United States (92 % to 8 %).”
Bevisen på bristande jämlikhet är naturligtvis fler än de jag citerat. Författaren har också ägnat mycken möda till att bygga upp en modell för hur läget kunde rättas till och USA därigenom kunde återgå till de ljusa tider, med tillväxt och allmän tillfredsställelse som rådde under 1950 och 60-talen. Boken är välskriven och mycket intressant, men kanske något mödosam läsning för den som inte är insatt i nationalekonomi.
För mig har avbrotten under läsningen blivit många och långa, men jag får skylla på att min hulda maka plötsligt fick för sig att jag skulle få en förtida julklapp (som tack för att jag försöker sluta röka). Alltså har hon nu begåvat mig med en tablett (inte padda), som jag har all möda i världen att lära mig använda. Köp (om ni köper) IPad, inte motsvarande produkter med Windows 8 som jag nu har. Men visst är den fin och fungerar gör den också.