Det är sannolikt fråga om författarens magnum opus, han dog 1947, alltså bara ett år efter det denna bok kom ut. Ullabella träffade på en stort uppslagen Fallada på Akademibokhandeln i Stockholm och hämtade hem denna till mig.
I denna svenskspråkiga pocketutgåva är det fråga om 644 sidor finstilt text inom vilket hela det tyska lidandets historia under nazismen är belyst från alla tänkbara vinklar, med utpräglat tysk grundlighet.
Fyra hushåll i samma trappa uppmärksammas. Överst bor en judeänka, som blir illa behandlad av en grannfamilj och slutligen kastar sig ut genom ett fönster. I tredje våningen bor ett par vid namn Quangel, vars son just stupat under invasionen av Frankrike, detta utlöser ett regimhat som utgör bokens ryggrad. I andra våningen bor en försupen fd. krögare med tre söner två av dem i SS, den tredje i ledarskolning inom Hitlerjugend. De är skyldiga till hetsen mot judinnan. Underst bor ett pensionerat kamarråd, som drar sig inom sitt skal, men till slut lyckas smuggla in en lapp och en giftampull till de fängslade och dödsdömda makarna Quangel.
Makarna Quangels regimprotest tar sig uttryck i att de skriver postkort med Hitlerfientliga texter, som de placerar ut i trappuppgångarna till kontorshus i Berlin. Detta pågår i två år, men av närmare trehundra kort är det bara arton som inte överlämnats till polisen. Den enda konstaterbara effekten är att poliskommissarien som jagat dem skjuter sig i ett anfall av förtvivlan efter en konfrontation i häktet med den enkle men rakryggade Quangel.
Denna vidlyftigt och detaljerat beskrivna historia utmynnar i att bilan faller och med den Quangels huvud ned i en korg med sågspån. När boken skrevs, och det måste ha varit frågan om år av arbete, pågick världskriget ännu. Den har alltså en hög grad av autenticitet och aktualitet, som mer än sextio år och hundratals skildringar senare, inte är lätt att ta till sig. Då när det begav sig måste den regimkritik och de avslöjanden om metoder, som Fallada kom med ha tett sig som sensationella. Boken måste också ses som en luttringsprocess där grupper i det tyska samhället antingen förlöstes från skuld, eller belastades med medlöperiets solkiga mantel. Författarens frånfälle så snart efteråt måste också ha bidragit till bokens renommé.
Jag är alltså full av respekt för författarens strävanden och resultatet av dessa, men det kan inte hjälpas att verket inte idag mera har den eftersträvade effekten, utan snarare ter sig som något av en långör.