Flickan, författaren är ute på sitt livs äventyr och detta genomsyrar hela boken. Marci Shore, själv amerikansk judinna, vill skildra mellaneuropa efter järnridåns fall, men främst vill hon skildra den judiska intelligentsians överlevnadsstrategier. Hon lär sig språk, först tjeckiska, sedan även polska och en smula yiddish för att kunna komma sina intervjuobjekt in på livet.
Hon börjar studierna för sin doktorsavhandling, med att för en tid slå sig ned i Prag, sedermera också för ett halvår som lärarinna i en mindre stad, där hon inte ses med blida ögon av kollegerna. Hon reser till Bratislava, Bucharest och Transsylvanien, slutligen flyttar hon över till Warschawa där hon igen slår sig ned för en längre period. Allt detta under medlet av nittiotalet, men i boken ingår också senare intervjuer och möten, med bekanta från den tiden ända fram till ca. 2010.
Hon följer vissa utvalda mellankrigstida judisk-polska intellektuellas ställningstaganden under olika faser av deras liv och bygger på med vittnesmål av deras efterkommande. Polen under Pilsudskis tid var ju en högerdespoti, medan Tyskland i väst på trettiotalet utvecklades i rent fascistisk riktning. Följaktigen var dessa intellektuella övertygade kommunister, medan den yngre generationen som växte upp i det stalinistiskt styrda Polen insåg att föräldrarna varit Lenins berömda ”nyttiga idioter” och själva blev dissidenter. 1968 vände sig Sovjet mot judarna i de egna leden, detta ledde till att många polska judar flydde västerut. De som blev kvar var sedan från 1980 med om att bygga upp Solidaritet tillsammans med de framgångsrikt strejkande varvsarbetarna i Gdansk. Att det ändå var fråga om en liten obetydlig folkspillra överlevande efter andra världskrigets förföljelser framgår med all önskvärd tydlighet.
Boken är så dominerad av två omständigheter, den ena författarjagets påträngande roll, den andra alla dessa outtalbara polska namnen med sina ändlösa konsonanter, att den blir besvärlig att läsa för en amatör. Visst känner jag igen huvuddragen av det historiska händelseförloppet och den situation dessa utpräglat sekulärt inriktade intellektuella befann sig i, men att bli översköljd av intervjuer med än den ena babuschkan, än den andra åldrande släktingen till författarens utvalda persongalleri blir i längden för mycket. Men med en beundransvärd envishet och framåtanda har hon samlat sitt material så visst måste jag lyfta på min imaginära hatt för henne.