Två kultiverade äldre herrar, med ett gemensamt intresse och yrke som författare, för en rätt ostrukturerad konversation via fax mellan New York och Adelaide. De träffas då och då på litterära seminarier företrädesvis i Europa. Man ser en vänskap fördjupas och insikter i den andres liv uppstå.
Coetzee har lämnat sitt hemland Syd Afrika och känner sig ännu efter många år en smula vilsen i Australien. Auster är i högsta grad på sin mammas gata. Till en början kretsar diskussionen ganska mycket kring sport, dess filosofi och hur utövarna får lära sig tåla att ta emot stötar och förluster. Det visar sig också att den sjuttioårige Nobelisten Coetzee själv är rätt vigulant för han joinar ett sällskap på fem som cyklar i Cevennerna, därifrån han med svetten i pannan blickar ned och konstaterar att det är ett av världens vackraste landskap, till vilket han får hjärtligt medhåll av den fem år yngre Auster, som själv inte skulle drömma om den sortens prestationer.
Brevväxlingen är personlig, men samtidigt så utåtriktad att den väl låter sig läsas som ren underhållning. I ett brev diskuterar Auster begreppet fundamentalism och drar paralleller mellan Talmud-specialiserade rabbiner och USAs Högsta Domstol. Kan man inleda sin dagsbön om man misstänker att man trampat i skit som kan ha fastnat i skon – ja säger den liberala för man vet inte säkert, nej säger den ortodoxa man inleder inte en bön till Gud om man har anledning att misstänka att man har skit på sin sko.
Al Gore vann presidentvalet med ett övertygande antal rösters marginal, men Högsta Domstolen dömde till Bushs favör för att han kunde ha vunnit Florida, som blev tungan på vågen stat, om inte några röstningmaskiner skulle ha haft ett tekniskt fel som gjorde resultatet svårtydbart. Dra nu sen en parallell på detta korta referat, men Auster finner i alla fall att fundamentalisterna har övertaget i vardera fallet. För att göra den första bilden fullständig bjuder han ännu på en kommentar om muslimerna som av samma anledning måste ta av sig skorna förrän de stiger in i en moské, de får inte heller sitta i helgedomen, igen baserat på samma fundamentalistiskt tolkade argument.
Allt innehåll i breven är ju för all del inte lika högt (eller lågt) flygande till sin karaktär, men det är väldigt långt ifrån: hej hur mår du, jag mår bra, formen av tankeutbyte som ordinärast.