En gräslig historia om hr. Gaddafi och hans livsföring. Alltid har man vetat att han var en ”sjåpagås”, men att han var en totalt vriden och hänsynslös sexniding hade undgått mig.
Berättelsen baserar sig på ett offers vittnesmål. Hon var fånge i Gaddaffis hov, det beryktade tältlägret Bad al-Azizia, i fem år. Dit blev hon förd efter att ha uppmärksammats av ”The Guide” vid en skolceremoni där hon som femtonårig räckte honom en blomstekvast. Hon tvingades leva, utan någon kontakt med sin familj, i en vidsträckt källarvåning under Gaddafis palä, där hon tillbringade all sin tid tillsammans med ett trettiotal andra kvinnor. Då och då blev hon kallad till Gaddafi, vilken tid på dygnet som helst, för att brutalt knullas och ofta dessutom urineras på, men dock i ett angränsande badrum. Hon tvingades också röka, dricka whisky, och inhalera kokain allt av ”The Guide” personligen.
Sökandet efter lämpliga flickor för Gaddafi var satt i system och kom att tangera hela statsapparaten i ett nätverk av informatörer, uppkomlingar som utnyttjade hans sexberoende, vilket tydligen inte var uteslutande heterosexuellt, och andra ljusskygga operatörer.
Förutom denna enda flicka, i boken kallad Soraya, har Le Monde korrespondenten Annick Cojean haft svårigheter att hitta personer som skulle varit villiga att vittna. Fragmentariska bekräftelser från olika håll backar emellertid upp historien. Omertá principen tycks vara lika utbredd söder om Medelhavet som på Sicilien. Manliga medlemmar av familjer från vilka någon flicka rövats kunde lida i tysthet, men har i många fall valt att vid första tillfälle ta livet av den syster, eller dotter, som utsatts för Gaddafis brutala våld. Många av dessa flickor blev också tvingade till äktenskap med yngre officerare och andra ”hangers on”. Några av dessa män blev avrättade efter att deras nyblivna hustrur bekänt vad de gått igenom och de blivit upprörda och därmed utgjort en fara för The Guide.
En vidrig historia.