Vår granne och vän Jussi Kulla, som doktorerade för ett par år sedan, har ägnat sina pensionärsdagar åt att djupdyka i arkiven och intervjua folk i trakten kring sin sommarstuga i Ruovesi.
Drygt 125 år har Syvinkisalmi trafikerats av färjor, först stockflottar, som blev ”vatubuliga” och måste bytas ut vart fjärde år. Sedan träbyggda lodjor som i allmänhet hade en livslängd på omkring tio år, sedan i början av nittonhundratalet en plåtpråm, men alltfort handdriven. Serien fullbordas med tre motordrivna färjor tills en bro äntligen efter cirka femtio år av petitioner byggdes över sundet.
Bron är enspannig 175 meter lång med femton meters fri höjd. Den är unik för att de bågar som formen byggdes på var gjorda i ett stycke av limträsbalkar.
Jussi bjuder på sakliga utredningar om trafikutvecklingen till lands och till sjöss, om beslutsgången i budgeteringen av färjan och om auktionsföfarandet när färjförare utsågs. Denna sakligare sida kompletteras av personhistoriska vinjetter om de enskilda färjförarna, som oftast skötte trafiken under mycket långa perioder därtill hjälpta av sina familjer. Kronan på verket bjuder han i form av insprängda berättelser om händelser, olyckor såväl som lustigheter ofta serverade i form av citat med ett mustigt språk.
Boken är utgiven på eget förlag i en upplaga av omkring femhundra exemplar, som nästan i sin helhet har gått åt. Bygden har varit mycket hjälpsam och förstående till bokprojektet berättar författaren.