Hoppen från bok till bok kan emellanåt te sig väl häftiga. Så denna gång då jag från Ehrenström-biografin dök ner på den trettonde boken Staffan Bruun spottat ur sig. Enklaste enkla deckarhistoria där de publikdragande poängerna består i att han beskriver sin huvudpersons hustrus ädla delar med begreppet regnskog, att huvudpersonen har italienskt påbrå och att han jagas av N´draghera skurkar.
Ett ögonblick trodde jag att de försvunna sedelbuntarna egentligen var avsedda för huvudpersonen som ett senkommet försörjningsbidrag av den Neapolitanska pappan som flytt sin quinna i Tammerfors inför hans instundande födelse. Så långt gick dock inte författaren i sina kringelikrokar.
Bruun har uppenbarligen hittat sin födkrok och det är värt all respekt. Att så många läsare nöjer sig med vad han bjuder på vittnar inte så gott om vårt kollektiva omdöme. Förmodligen står dock julklappsinköpen för en stor del av försäljningen och då det är ju inköpen att betrakta som gjorda i nödläge.