Boken är centrerad kring begreppet “dignity” som kanske kan översättas som gravitas. För att illustrera har författaren konstruerat en särdeles ”nincompoop” (självuppfylld tönt) till butler som styr och ställer på ett storgods före kriget.
Lorden på godset sysslar på ett amatörmässigt sätt med att ställa till rätta efter Versailles freden, och sedermera som apologet för Hitlerregimen. De rätta kontakterna, som gärna tillbringar ett veckoslut på Darlington Hall har han, men omdömet saknar han och råkar därmed illa ut efter krigsutbrottet.
Butlern är uppfylld av sin position som viktig kugge i ett av landets mest inflytelserika hushåll och filosoferar i sin självupptagenhet om vad som gör en butler till en stor butler. Under tiden rinner livets möjligheter förbi i form av en förbisedd invit från husfrun, som kunde ha lett till ett mindre eleverat, men ack så mycket rikare och intimare liv.
Allt detta levererat i form av tillbakablickar av den nu åtskilligt luttrade åldrande butlern, som på en semestertur bereder sig på att träffa den förra husfrun, och nu trettio år för sent ägnar sig åt lustfyllda drömmar om henne, som naturligtvis går i kras vid mötet.
Boken har charm och bilden av herrgårdslivet motsvarar vad man föreställer sig efter att ha läst mycket kring ämnet, börjande med Woodhouse. U konstaterar i alla fall att filmen baserad på boken är om möjligt bättre än förlagan. Med sina under 250 sidor är boken lättläst och en klar njutning.