Praktverk läser man inte man bara bläddrar i dem. Denna gång valde jag att läsa och blev till min förtjusning bjuden på en tidsresa till en annan värld.
Märket ligger 25 km ut i Södra Kvarken VNV från Storby på Eckerö. Fyren byggdes 1885 och var bemannad till 1976. Bemanningen bestod av tre man och en fyrmästare. Någon egentlig hamn fanns inte på kobben, men en grund vik på södra sidan gav en smula skydd, när den inte var fylld med stenbumlingar, vilket regelbundet hände efter varje större storm. Båtar kunde man inte förvara där flytande, så de lyftes upp i en dävert som kunde ta en skötbåt och en jolle.
Fyren släcktes under vintern när isen lagt sig, men bemanningen stannade kvar på fyren. Vaktturerna var 6 månader, därefter 2 månader ledigt, ytterligare 6 månader varefter 4 månader ledigt. Man tog sig till och från fyren med skötbåt under segel (senare 4 hk motor) under förutsättning att det inte gick sådan sjö att båten inte kunde sjösättas och manövreras ut ur den trånga och grunda viken. Påfyllning av vatten och petroleum skedde med fat från fartyg för ankar till roddbåt till land. Där uppför en brant trappa, genom en liten järndörr ovanför den höga stenfoten och nedför en trappa inne i fyren tillbaka till marknivå. Moderniseringar gjordes efterhand, men varje gång efter ett flertal år av böner och tjat från fyrmästaren till berörda myndighet.
De första cirka trettio åren hade man inte någon möjlighet att kommunicera med land, annt än genom personliga besök och då lots- och fyrväsendets övervakningsfartyg besökte fyren. Rapport skulle dock avges månatligen, vilket under menförestider medförde ytterst krävande vandringar med menföresbåt på släp. Till Signilskär som låg halvvägs till Storby tog det cirka sex timmar. Ofta hände det att förhållandena förhindrade återresan, som kunde leda till veckolånga fördröjningar.
På vardera sidan Märket fanns vidsträckta grund och rev, som speciellt under segelfartens tid blev en gravgård för många. Fyrpersonalen bevittnade många gånger grundstötningar och totalhaverier i stormiga förhållanden, utan att ha någon som helst möjlighet att hjälpa, eller rädda besättningar. Grundstötningar i fyrens närhet finns uppräknade i boken och uppgår mellan 1853 och 1975 till 131st, varav en stor del totalförlisningar.
Boken bjuder på en myckenhet beskrivningar och detaljer som gör den levande och intressant.