Ruth Rendell, som också skrev under aliaset Barbara Vine, känd och erkänd deckarförfattare dog förra året och detta blev hennes sista bok. I likhet med sin kollega P.D. James hade hon förmågan att skriva en god prosa, kombinerad med en lagom gastkramande story.
Här förekommer ingen försupen och pank privatdeckare, inte heller någon DI från Scotland Yard. Polisen finns med bara antydningsvis trots att ett mord och ett försök till mord begåtts. Intrigen utmynnar i en kort kommentar vid frukostbordet om att mordet tydligen blivit upprett till slut via en bekännelse. Det hela är elegant konstruerat, med en långsam tillskruvning och åtföljande personlighetsupplösning.
Läsare som tycker om scener där hjälten sparkar upp dörren och står där bredbent med pistolen viftande från sida till sida kommer kanske att uppfatta boken som timid. Den är i alla fall en god representant för den engelska deckartraditionen och bör göra sin författare nöjd i sin himmel.