Författaren är mera journalist än djuplodande analytiker, men lyckas delvis ändå med uppgiften att förklara sammanhangen. I huvudsak består boken dock av berättelser om enskilda terrorangrepp, deras förövare och om dessas bakgrund. Alltså inte särskilt givande läsning för den som söker en klarare bild av skeendet och dess orsaker.
I stort sett är det väl så att Al-Qaeda är på nedgång, efter att förgäves ha försökt hålla styr på först Al Zwahiris och sedan Al Baghdadis (ISIS) pack i Irak. De enskilda terroristerna i USA och Europa ”lone wolves” en grupp som är svårare att karaktärisera, men som samtidigt på grund av begränsade resurser utgör en mindre fara, kan ofta inte hänföras till någon av organisationerna fast dessa gärna tar äran åt sig då förövarna blivit nedskjutna.
Personbeskrivningarna på lone wolves tyder på att det mestadels är fråga om från början missanpassade, oskolade och allmänt osnutna unga män som vill skaffa sig en hjältegloria, även om den är postum.
Boken kan alltså karaktäriseras som ”tedious och pretentious”, och närmast till belastning för annars också överfyllda hyllor.