Tror inte att jag någonsin läst värre smörja en denna kriminalroman av paret Alexander och Alexandra Ahndoril, som skriver under signaturen Lars Kepler.
Boken på 599 sidor är uppdelad i 139 numrerade kapitel. Ett rekord i sitt slag och säkert väl genomtänkt för att en genomsnittlig kapitellängd på 4,3 sidor är väl vad den föga läsvana publiken för detta spektakel kan orka med i en omgång.
Varje kapitel har någon form av dramatisk höjdpunkt. Alltid är det inte ett mord, men nog tillräckligt ofta för att ”väcka ont blod”.
Skulle aldrig ha drömt om att köpa boken i normal handel, då jag tidigare läst en av samma författarteam och krtiserat den hårt, men denna gång bjöds den ut för femtio cent på Grankullaseniorernas möte och hamnade, om än något motvilligt, hos mig.
Detta lilla som fanns att säga om saken har jag indelat i korta stycken, för att ge läsaren en aning om effekten av de många korta kapitlen författarna bjuder sina läsare på.
Rekommenderar långa lovar kring detta författarpars produktion. De få som läser och följer min rekommendation torde inte nämnvärt sänka duons, av porträttet på pärmen att döma, höga levnadsstandard.