Har inte tidigare träffat på någon bok av en Vietnamesisk författare, att denna dessutom vunnit årets Pulitzer pris gör saken än mer intressant, om också mer påfallande. Berättelsen rör sig kring det förlorade kriget, evakueringen till USA och försöken att återta initiativet.
Huvudpersonen är adjutant till en general, samtidigt spion för Viet Cong och för att kröna dubbelspelet bastard, son till en fransk präst som våldtagit en trettonårig vietnamesisk flicka. Kriget förs på nytt i form av metaforer. Vår huvudperson blir anställd som sakkunnig för ett filmprojekt om kriget, som spelas in på Philippinerna, där blir han skadad i en dramatisk slutscen för att han vid olycklig tidpunkt tar farväl av en fejkad grav av sin mor på en fejkad begravningsplats som bombas sönder i filmen.
Väl återhämtad anmäler han sig frivillig till ett spaningsuppdrag via Laos, hamnar i korseld, blir tillfångatagen, hållen i en jordkällare ett år och därefter torterad av sina medrevolutionärer, därtill ledda av hans bästa vän och skoltida blodsbroder, som varit den som under åren tagit emot alla hans hemliga depescher.
Den schizofrena stämningen är genomgående och stöds av svart humor som blir till en kraftfull, men kanske något övermättad blandning. Ho Chi Minhs slagord: ”nothing is more precious than independence and freedom”, vrids på tortyrbänken till: ”nothing is also more precious than independence and freedom”. Bli nu sen klok på det!
Förtjänster har den Pulitzervinnaren, läsvärd är den utan vidare, även om den mot slutet blir såpass komplicerad att min låga panna inte helt räcker till.