En memoir av trevligaste slag. Forsyth skriver ju som känt bra, han är noggrann med detaljerna och lokalatmosfären och här visar han en slagfärdigt humoristisk, lätt ironisk sida.
Han har (jämnårig med mig) gjort allt vad man kan och vill göra och så litet till. Han lyckades som sjuttonårig komma in i RAF grundskolning, för två år sedan fick han sin dröm uppfylld och flög en konverterad tvåsitsig Spitfire. Han har varit Reuters agent bakom muren i Ost-Berlin, han har varit utlandskorrespondent och på den vägen träffat Ben Gurion, Påven och många andra.
Forsyth tillbringade åratal i Biafra under det Nigerianska inbördeskriget och upplevde hur Harold Wilsons regering envist stödde Lagos och vägrade lyssna till dem som försökte upplysa om den andra sidan. Han hamnade oförhappandes i Guinea-Bissau just då en revolt skakade landet.
Alltså mycket mer action än man väntar sig av en författare, men The Day of The Jackal skrev han på trettiofem dagar när han var riktigt pank. När han äntligen lyckades hitta en förläggare tvingades han skriva ett kontrakt på att skriva ytterligare två böcker. Sedan blev han smått förmögen och har fortsatt författarskapet.
Detta är alltså en bok som är så trevlig att man absolut inte bör missa den.