Har avslutat läsningen för bara någon minut sedan, efter att ha hållit på med den, av och till, en dryg månad. Verket vilar på ett väldigt studiearbete, redan notapparaten går på 134 sidor, medan texten är över 800.
Bitvis är den obekvämt specialicerad, som i de detaljerade redogörelserna för alla Napoleons fältslag. Också uppgifterna om stupade och sårade, visserligen i runda tal, gör en fredlig sentida läsare illa berörd. Orsakerna till det myckna krigandet och de långa fälttågen är då av större intresse.
För Frankrike var och förblev Storbritannien huvudmotståndaren och många disparata delmål som fälttågen mot Portugal och Ryssland, i var sin ände av det kontinentala Europa, måste ses ur detta perspektiv, dvs. de var en följd av den påtvingade tillämpningen av kontinentalblockaden. England bedrev sin handel med Ryssland, med fartyg under amerikansk flagg trots överenskommelsen i Tilsit.
Napoleons karriär började med att han lyckades häva engelsmännens belägring av Toulon 1793. Toulon var en viktig flott- och militärbas vid Medelhavet som nyss intagits av brittiska flottan. Samtidigt inkräktade spanska, piedmontesiska och österrikiska militära operationer på det kaotiskt revolutionära läget i södra Frankrike. Vendée och Lyon hade deklarerat för Bourbonerna.
Napoleon var major vid artilleriet och blev kommenderad till Toulon. Där övervakades militären av en revolutionär kommissarie Saliceti, som Napoleon varit i kontakt med tidigare och som kom att spela beskyddarens roll för honom. Tack vare Saliceti fick Napoleon (24 år gammal) uppdraget att svara för den högra flanken i belägringen och sedan för hela belägringsartilleriet. Han blev därmed den centrala befälhavaren i hela operationen.
Det instabila läget i Paris gjorde att Napoleon, befordrad till generalmajor, var arbetslös under en längre period (han var nummer 139 i generalsrullan) då han ägnade sig åt att skriva en bok Clisson et Eugénie för att bli fri från kärleken till Desirée, som sedermera gifte sig med Bernadotte. Hösten 1795 blev han kommenderad att kväsa ett uppror i Paris och gjorde det med artilleri och ”grapeshot” dvs grovt hagel i kanonerna avlossat på nära håll mot folkmassan. Upproret kvästes på några timmar med 300 döda som följd.
I mars 1796 blev generalen Bonaparte utsedd till chef för de franska styrkorna i norra Italien där striderna gått i stå. Från den punkten sköt hans karriär fart börjandes med slaget vid Lodi.
Då jag inte här kan använda 800 sidor för att berätta om Napoleons liv och karriär får jag i stället lov att bläddra bland de understreckningar jag gjort och citera några: Om Bernadotte vid Wagram ”Bernadotte fell back from Aderklaa without orders to do so, allowing the Austrians to take the village for no losses” ”During the day, Aderklaa – so nonchalantly evacuated by Bernadotte – 44.000 Austrians engage 35.000 French and Germans. ’Is that the scientific maneuvre by which you were going to make the Archduke lay down his arms?’ Napoleon asked Bernadotte sarcastically, after which he removed him from command with the words: ’A bungler like you is no good to me.’ ”. En annan kommentar under sammas slag: ”when a staff officer had his helmet knocked off by a cannonball, Napoleon joked: ’It’s a good job you are not any taller’.”
”Seeing that Macdonald needed further support, Napoleon released Wrede’s 5.500-strong Bavarian Division and some of the Young Guard. Lightly wounded in this attack, Wrede melodramatically cried out, ’Tell the Emperor I die for him’ only to receive the robust reply from Macdonald: ’You’ll live; tell him yourself’.”
Om det ryska fälttåget, där Napoleons Grande Armée bestod av 615.000 man: ”Having a smaller army would therefore paradoxically have helped Napoleon by tempting the Russians into the early battle he logistically needed to fight, and would also have allowed him (because of its lesser supply needs) more time to fight it.” och: ”An average of 1.000 horses were to die for every day of the 175 days that the Grande Armée spent in Russia.” samt om reträtten: ”He (Napoleon) was all too aware of the effect that reports of his defeat would have in Vienna and Berlin, and was right to get back to Paris as quickly as possible. The remnants of the Grande Armée were only a day or two day’s march from Vilnius and relative safety.”
Napoleon övergav alltså inte sin armé för att själv sätta sig i säkerhet, men det franska folket hade fått nog och han kunde inte mera mobilisera tillräckligt stöd för stänga ryssar, österrikare, preussare och britter ute. Kossackerna slog läger i Paris parker och Napoleon förflyttades till Elba.
Boken är alltså full av anekdoter och detaljer, men också av väl avvägda konstateranden om de stora linjerna.