Åsa i Nyköping har ägnat sig åt dödsriket under Rudolph Höss (ring 1), medan jag läst om den övergripande teorin bakom nazi-skräckväldet, om hur dödsriket utbredde sig och till slut i en mer optimistisk anda om sådana som räddades.
Hitler var besatt av tanken på ”Lebensraum” hur herrerasen kunde ta jordbruksmark av mindre utvecklade raser och därmed säkerställa sin försörjning. I det inspirerades han av Amerika där invandrarna brett ut sig på ursprungsbefolkningens bekostnad (i en fotnot konstaterar författaren att indianer och invandrare hade helt olika bakteriestammar och att detta i väsentlig grad bidrog till indianutrotningen).
Hitler reds av mardrömmen om den kommunistiska faran i form av Sovjet inspirerat och lett av judar. Under den ekonomiska krisen under trettiotalet klarade sig borgerskapet och med det judarna rätt hyfsat, medan proletariatet, som utgjorde Hitlers bas, hade det mycket svårt. Det blev av den anledningen, och baserat på hans egna fobier och allmänhetens judefientlighet, lämpligt att göra judarna till synliga syndabockar.
När kriget mot Sovjet efter Stalingrad redan i praktiken hade vänt mot tanken om lebensraum, kom judehatet att stå i centrum för den tyska politiken. Några masskjutningar av judar ägde rum 1941, men den verkliga utrotningspolitiken inleddes 1942.”The Holocaust began with the idea that no human instinct was moral. Hitler described humans as members of races doomed to eternal and bloody struggle among themselves for finite resources. Hitler denied that any idea, be it religious, philosphical, or political, justified seeing the other (or loving the other) as oneself. He claimed that conventional forms of ethics were Jewish inventions, and that the conventional states would collapse during the racial struggle.”
Svårt som det är att läsa, om massavrättningarna av nakna liggande personer i lager på lager, alltefter de arkebuserats, så är det ju det vi, den upplysta publiken ändå gottat oss med, i volym efter volym under de senaste femtio åren. Helhetsbilden av avrättningarna, med ort, datum, namn på befälhavarna, antal arkebuserade är så avklädd all känsla att den utgör ett välkommet avbrott i mängden av litteratur om ämnet.
Massarkebuseringarna i de ockuperade länderna, Polen, Litauen, Lettland de västra delarna av Ukraina och Vitryssland, skedde långt med hjälp av lokalbefolkningen, som dels angav grannar ofta för snöd vinnings skull, dels kommenderades att samla ihop och föra offren till likvideringsplatserna, gräva gropar och skotta igen dem när de fyllts. Ofta nog också aktivt bidra till själva arkebuseringarna. Ett exempel på en sådan lokal grupp: ”Of the sixty-six thousand or so jews living in Latvia in summer 1941, the Arajs Kommando shot about twenty-two thousand, and then assisted in the killing of some twenty-eight thousand more”. Arajs hade som motto att: ”The only way to be sure about keeping stolen property is to make sure that no one with a legal claim can ever appear again.”
I anledning av Estlands nyss timade kvartssekeljubileum som fritt land, efter den Sovjetiska ockupationen kan det vara skäl att citera följande: ”Whereas the Sovjets deported about ten thousand Estonian citizens, including about 450 Jews, under German occupation some ten thousand Estonians were executed, among them 963 Jews.”