Författaren är professor i teoretisk fysik i Uppsala. Han leder läsaren på ett farbroderligt vänligt sätt genom ett antal fysikproblem och presenterar de lösningar som under århundradenas lopp erbjudits av olika fiffikusar. Den roblematik som framförallt sysselsätter honom är världsalltet med sina ändlösa avstånd och gränslösa tidsperspektiv: ”Jorden rusar fram med en fart av 30 km/sek runt en sol som bara är en stjärna bland ett par hundra miljarder andra i galaxen Vintergatan. Solen rör sig i sin tur, med 200 km/sek, ett varv runt galaxen på 200 000 000 år. Vintergatan ingår i en liten hop av ett dussintal galaxer, som i sin tur utgör en försumbar del av det synliga universums alla tusentals miljarder.” Någon Liednersk knäpp eller talgdank går skam till sägandes inte upp för mig av den och den fortsatta texten.
Mina intressen har alltid legat på helt andra plan än dessa fysikers och matematikers, som jag naturligtvis storligen beundrar, men föredrar att läsa om, framom att läsa deras egna texter.
Boken har jag fått i present av en vän i Uppsala, om han själv är intresserad av ämnet har undgått mig, kanske det bara är ett lokalpatriotiskt perspektiv som inspirerat honom till köpet. Efter att mödo- men beslutsamt kämpat mig genom boken, googlade jag författaren, med den vänligt farbroderliga rösten, och fann att han var född samma år som min son. Relativiteten gör sig alltså påmind.