“Ingen av Shakespeares pjäser utspelades visserligen i staden, men man behövde bara blicka ut över floden för att se det sjudande, ståtliga och bittra livet. Mörka gränder låg intill gröna stränder. Slaktavfall flöt bland de näckrosor som snärjde roddarnas åror. Historien bodde i det dystra Towern, medan den nya världenfläktades bland våta segel. Nuet doftade av strandens gräs, ebbens nytvättade lera och skeppens tjära. Emellanåt kom en frän stank från latrinerna. På ena sidan London Bridge stod skogen av master utifrån världen, men gick man åt andra hållet kändes en lugnande humledoft. Och där, mitt emot Temples värdshus som ibland förvandlades till teater, låg en rik vingård med allt från portvin till Tokajer.”
Ett litet stycke på Nina Burtons vandring från Themsens källor mot dess mynning. Sin målande och inspirerade beskrivning av floder, deras liv och deras omgivningar och deras historia upprepar hon börjande med Rhône och Rhen. Den sistnämnda knyter an till Themsen för i ett avlägset förflutet har Themsen varit en biflod till Rhen.
Det är en lättflytande essäistik av en djupt bildad och påläst författare, som i denna bok och i Gutenberggalaxens Nova har skänkt oss läsare en läsandets njutning som ligger bortom det omedelbara, som dröjer sig kvar och flyter inom oss och med oss i långa tider.