D’Artagnan lutade sig över räcket, i ögonvrån såg han en skymt av någon som bakifrån närmade sig kungen i vmlet i den stora festsalen. Han kastade sig ut, nådde takkronan och svingade med dens hjälp sig till en position där han kunde avskära reträtten för den eventuelle mördaren. Larv, larv och åter larv.
Boken handlar om tiden några år efter Bartolomei-natten, Paris i slutet av femtonhundratalet. Catharina de Medicis andra son är kung. Maktspelet mellan hertigen av Guise, Catharina och den svaga, eventuellt homosexuella kungen om förutsättningarna för en fortsättning för ätten Valois får våldsamma drag, två präster och kungens favorit blir mördade. Giordano Bruno ombeds utreda mysterierna och långdansen är i full gång enligt det mönster jag skisserade ovan.
Tydligen är det här en roman i en serie om Giordano Bruno, en fritänkare, författare och missanpassad Neapolitanare i förskingringen. I verkligheten blev han dömd att dö på bålet för sina kätterska tankar.
Akademen i Bonniers regi och nya utrymmen i köpcentret Ainoa visade sig förvirrande nog att denna bok fastnade i handen på mig. Inte ett gott betyg för boklådan, men inte heller för den oförsiktiga kunden.