Sands är professor, expert på internationell rätt och han skriver här om sin farföräldrageneration, hemma från Zółkiew, en mindre ort nära Lviv. Hans utgångspunkt är Nürnberg rättegången efter andra världskriget och begreppen “genocide” som ungefär betyder folkutrotning, samt “crimes against humanity” som mera tar fasta på individens rättsliga ställning inför staten.
Två polska jurister står för var sitt av begreppen, Rafael Lemkin för genocide. Före kriget var han allmän åklagare i Lwów (stadens namn under den polska tiden mellan världskrigen). Under och efter kriget koncentrerade han all sin energi på att introducera sitt begrepp för politiker och juridisk expertis.
Hersch Lauterpacht, professor i internationell rätt vid Cambridge, hemma från Zółkiew, står för begreppet crimes against humanity. Han fungerade som forskare och spökskrivare för Sir Hartley Shawcross, den främsta i den engelska gruppen av åklagare.
Boken är uppdelad på fem avsnitt, det första handlar om Leon Bucholz författarens farfar, jude, också han hemma från Zółkiew, men sedermera bosatt i Lwów, Wien och efter flykten i samband med “anschluss” i Paris; det andra om Rafael Lemkin; det tredje om Hersch Lauterpacht; det fjärde om Hans Frank enväldig guvernör över Generalguvernementet i det Naziockuperade Polen; det femte om Nürnbergrättegången.
Upplägget gör att boken blir mycket inträngande också på ett personligt plan, utan att ändå förfalla till självömkan eller gråtfärdighet. Såväl författaren, som Lemkin och Lauterpracht förlorade större delen av sina släktingar inklusive sin närmaste familj till Franks utrotningsläger.
Genocide begreppet kom inte till uttryck i Nürnbergrättegången, men i samband med att FN skapades 1948 så introducerades vardera begreppen i generalförsamlingens beslut och införlivades därmed med internationell rätt.